Job
29 Och Job fortsatte sin ordspråksmässiga framställning och sade:
2 ”Om jag ändå hade det som i forna månmånader,+
som i de dagar då Gud* skyddade mig;+
3 då han lät sin lampa lysa över mitt huvud,
då jag vandrade genom mörker vid hans ljus;+
4 som jag hade det i min krafts dagar,+
då den förtroliga vänskapen med Gud var i mitt tält;+
5 då den Allsmäktige ännu var med mig,
då mina tjänare var runt omkring mig;
6 då jag badade mina fötter i smör
och klippan tömde ut strömmar av olja åt mig;*+
7 då jag gick ut till stadsporten+
och intog min plats på torget!+
11 Ty örat hörde och prisade mig lycklig,
ögat såg och bar vittnesbörd om mig.
12 Ty jag undsatte den nödställde som ropade på hjälp+
och den faderlöse och den som ingen hjälpare hade.+
14 I rättfärdighet klädde jag mig, den var min klädnad.+
Min rättvisa var som en överklädnad och en turban.
18 Och jag sade: ’I mitt näste* skall jag ge upp andan,+
och mina dagar skall bli talrika som sandkornen.+
20 Min härlighet är ständigt ny,
och med bågen i min hand skjuter jag gång på gång.’