2 Moseboken
24 Och till Mose sade han: ”Gå upp till Jehova, du och Aron, Nadab och Ạbihu+ och sjuttio+ av de äldste i Israel, och böj er ner* på avstånd. 2 Och Mose ensam skall närma sig Jehova, men de andra får inte närma sig, och folket får inte gå upp tillsammans med honom.”+
3 Sedan kom Mose och återgav för folket alla Jehovas ord och alla de rättsliga besluten,+ och allt folket svarade med en röst och sade: ”Allt vad Jehova har sagt vill vi göra.”+ 4 Och Mose skrev ner alla Jehovas ord.+ Sedan steg han upp tidigt på morgonen och byggde ett altare nedanför berget och reste tolv stoder svarande mot Israels tolv stammar.+ 5 Därefter sände han i väg unga män av Israels söner, och de frambar brännoffer och offrade tjurar till slaktoffer, till gemenskapsoffer+ åt Jehova. 6 Sedan tog Mose hälften av blodet och slog det i skålar,+ och hälften av blodet stänkte han på altaret.+ 7 Till slut tog han förbundsboken*+ och läste upp den för folket.+ Då sade de: ”Vi vill göra allt vad Jehova har sagt och vara lydiga.”+ 8 Så tog Mose blodet och stänkte det på folket+ och sade: ”Detta är förbundets blod,+ det förbund som Jehova har slutit med er på grundval av alla dessa ord.”
9 Och Mose och Aron, Nadab och Ạbihu och sjuttio av de äldste i Israel gick sedan upp, 10 och de fick se Israels Gud.+ Och under hans fötter var det något som såg ut som ett arbete i safirplattor och som själva himlen i renhet.+ 11 Och han räckte inte ut sin hand mot Israels söners framstående män,+ utan de fick en syn av den sanne Guden,+ och de åt och drack.+
12 Jehova sade nu till Mose: ”Kom upp till mig på berget och stanna där, för jag vill ge dig stentavlorna och lagen och budet som jag skall skriva för att undervisa dem.”+ 13 Då bröt Mose och hans tjänare* Josua* upp, och Mose gick upp på den sanne Gudens berg.+ 14 Men till de äldste hade han sagt: ”Vänta på oss på den här platsen tills vi kommer tillbaka till er.+ Och se, Aron och Hur+ är hos er. Den som har en rättssak* kan träda fram till dem.”+ 15 Alltså gick Mose upp på berget medan molnet täckte berget.+
16 Och Jehovas härlighet+ fortsatte att vila* över berget Sinai,+ och molnet fortsatte att täcka det i sex dagar. Till slut, på sjunde dagen, ropade han till Mose mitt ur molnet.+ 17 Och för Israels söners ögon var anblicken av Jehovas härlighet som en förtärande eld+ på toppen av berget. 18 Sedan gick Mose mitt in i molnet och fortsatte upp på berget.+ Och Mose blev kvar på berget i fyrtio dagar och fyrtio nätter.+