Jesaja
48 Hör detta, Jakobs hus, ni som kallar er med Israels namn+ och som har utgått från Judas+ vatten,* ni som svär vid Jehovas namn+ och som nämner Israels Gud,*+ men inte i sanning* och inte i rättfärdighet.+ 2 Ty de kallar sig invånare från den heliga staden,+ och på Israels Gud stöder de sig+ – härarnas Jehova är hans namn.+
3 ”De första tingen har jag förkunnat ända från den tiden, och ur min egen mun utgick orden, och jag fortsatte att låta dem bli hörda.+ Plötsligt grep jag in, och det skedde.+ 4 Eftersom jag vet att du är hård+ och att din nacke är en sena av järn+ och din panna är koppar,+ 5 har jag fortsatt att förkunna det för dig från den tiden. Innan det inträffade, lät jag dig höra om det,+ för att du inte skulle säga: ’Det är min avgud som har gjort detta, och det är min skulpterade bild och min gjutna bild som har gett befallning om det.’+ 6 Du har hört det.+ Betrakta det alltsammans.+ Och ni, skall ni inte förkunna det?+ Jag har låtit dig höra om nya ting från den tid som nu är, ja ting som har hållits i förvar* och som du inte har känt till.+ 7 I den tid som nu är skall de skapas, och inte från den tiden, ja ting som du inte har hört om förrän i dag, för att du inte skall säga: ’Se! Jag kände redan till dem.’+
8 Du har varken hört det+ eller känt till det, och alltifrån den tiden har ditt öra inte varit öppet. Ty jag vet ju att du verkligen har fortsatt att handla förrädiskt,+ och du har kallats ’överträdare alltifrån moderlivet’.*+ 9 För mitt namns skull skall jag tygla min vrede,+ och för min lovprisnings skull skall jag lägga band på mig gentemot dig, så att du inte blir utrotad.+ 10 Se! Jag har luttrat dig, men inte som silver.+ Jag har utvalt dig i betryckets smältugn.+ 11 För min egen skull, för min egen skull skall jag gripa in,+ ty hur skulle man kunna låta sig vanhelgas?+ Och jag ger inte min ära* åt någon annan.+
12 Lyssna till mig, du Jakob, och du Israel, min kallade. Jag är densamme.+ Jag är den förste.+ Jag är också den siste.+ 13 Ja, det var min hand som lade jordens grund+ och min högra hand som sträckte ut himlen.+ Jag ropar till dem, för att de må stå kvar tillsammans.+
14 Samla er, ni alla, och hör.+ Vem bland dem* har förkunnat dessa ting? Jehova älskar honom.+ Han skall göra det som behagar honom mot Babylon,+ och hans arm skall vara mot kaldéerna.+ 15 Jag – jag har talat. Ja, jag har kallat på honom.+ Jag har fört honom fram, och hans väg skall göras framgångsrik.+
16 Närma er mig. Hör detta. Alltifrån början har jag talat öppet.+ Från den tid då det skedde har jag varit där.”
Och nu har den suveräne Herren Jehova sänt mig, också* sin ande.*+ 17 Detta är vad Jehova har sagt, din Återköpare,+ Israels Helige:+ ”Jag, Jehova, är din Gud, den som lär dig att göra det som är till nytta för dig,+ den som leder dig på den väg du bör vandra.+ 18 Om du bara ville ge akt på mina bud!+ Då skulle din frid bli som en flod+ och din rättfärdighet som havets vågor.+ 19 Då skulle din avkomma bli som sanden och ättlingarna från ditt inre som sandkornen.+ Hans namn* skulle inte utplånas eller förintas ur min åsyn.”+
20 Dra ut från Babylon!+ Fly från kaldéerna.+ Förkunna det med ett högt fröjderops ljud, låt höra detta.+ Låt det gå ut till jordens yttersta ände.+ Säg: ”Jehova har återköpt sin tjänare Jakob.+ 21 Och de behövde inte törsta+ ens när han lät dem vandra genom förhärjade platser.+ Han lät vatten flöda fram ur klippan åt dem, och han klöv klippan, så att vatten strömmade fram.”+
22 ”Det finns ingen frid”, har Jehova sagt, ”för de ondskefulla.”+