Hebréerna
9 När det gäller det förra förbundet, så hade det sina stadgar om helig tjänst*+ och sin heliga plats+ här på jorden.* 2 Det uppfördes nämligen ett tält med en första avdelning,+ där lampstället+ fanns och även bordet+ och de framlagda bröden;*+ och det kallas ”det heliga”.+ 3 Men bakom det andra förhänget+ var den avdelning av tältet som kallas ”det allra heligaste”.*+ 4 Detta hade ett gyllene rökelsekar+ och förbundets ark,+ som på alla sidor var överdragen med guld;+ i den fanns den gyllene krukan med mannat+ och Arons stav som hade knoppats+ och förbundets* tavlor;+ 5 och över den var de härliga keruber+ som överskuggade försoningslocket.*+ Men nu är det inte tid att i detalj tala om allt detta.
6 Sedan det hela hade ordnats på detta sätt, har prästerna vid varje tillfälle gått in i första avdelningen av tältet+ för att fullgöra de heliga tjänsterna;+ 7 men i tältets andra avdelning går översteprästen ensam in en gång om året,+ och då inte utan blod,+ som han frambär för sig själv+ och för folkets okunnighetssynder.+ 8 På detta sätt gör den heliga anden klart att vägen+ in till den heliga platsen* ännu inte hade gjorts uppenbar så länge det första tältet stod.+ 9 Just detta tält är en bild*+ som gäller den fastställda tid som nu är här,+ och enligt den frambärs både offergåvor och slaktoffer.+ Men dessa kan inte göra den som utför helig tjänst* fullkomlig+ vad hans samvete+ beträffar, 10 utan har bara med mat+ och dryck+ och olika former av dop*+ att göra. Det var lagenliga krav angående köttet,+ och de var pålagda till dess den fastställda tiden var inne att skapa ordning i förhållandena.*+
11 Men Kristus har kommit som överstepräst+ för det goda som har blivit till.* Genom det större och fullkomligare tält som inte är gjort med händer, det vill säga inte är av denna skapelse,+ 12 gick han in en gång för alla till den heliga platsen, nej, inte med* bockars och ungtjurars blod,+ utan med sitt eget blod,+ och vann* en evig befrielse* för oss.+ 13 Om nämligen blodet av bockar+ och tjurar+ och askan+ från en kviga, stänkt på dem som har blivit orenade,*+ helgar så långt som till köttets renhet,+ 14 hur mycket mera skall då inte blodet+ från Kristus, som genom en evig ande frambar sig själv som ett oklanderligt offer+ åt Gud, rena+ våra samveten från döda gärningar,+ så att vi kan ägna helig tjänst+ åt den levande Guden?
15 Och det är därför han är medlare+ för ett nytt förbund, så att de som har blivit kallade kan få löftet om det eviga arvet,+ eftersom en död har inträffat till deras frigörelse genom en lösen+ från överträdelserna under det förra förbundet.+ 16 Ty där det finns ett förbund,*+ där är det nödvändigt att den mänsklige förbundsslutarens* död förs fram. 17 Ett förbund är nämligen giltigt på grundval av döda offer,* eftersom det inte är i kraft vid någon tid så länge den mänsklige förbundsslutaren lever. 18 Därför invigdes* inte heller det förra förbundet+ utan blod.+ 19 Ty när varje bud enligt lagen hade kungjorts av Mose för allt folket,+ tog han blodet av ungtjurarna och av bockarna tillsammans med vatten och scharlakansröd ull och ịsop+ och stänkte på själva boken* och på allt folket, 20 i det han sade: ”Detta är förbundets blod, det förbund som Gud har pålagt er.”*+ 21 Och tältet+ och alla de kärl som hörde till den offentliga tjänsten bestänkte han likaså med blodet.+ 22 Ja, enligt lagen renas nästan allting med blod,+ och utan att blod utgjuts+ sker det ingen förlåtelse.*+
23 Därför var det nödvändigt att de symboliska framställningarna+ av det som är i himlarna skulle renas genom dessa medel,+ men de himmelska tingen själva med slaktoffer som är bättre än dessa. 24 Ty Kristus gick inte in till en helig plats som är gjord med händer+ och som är en efterbildning av verkligheten,*+ utan in i själva himlen+ för att nu träda fram inför Guds person* för vår skull.+ 25 Inte heller var det för att frambära sig själv många gånger, så som översteprästen går in till den heliga platsen*+ år efter år+ med blod som inte är hans eget. 26 Annars hade han varit tvungen att lida många gånger från världens grundläggning.*+ Men nu har han uppenbarat sig+ en gång+ för alla vid avslutningen* på tingens ordningar*+ för att ta bort synden genom offret av sig själv.+ 27 Och liksom det är människornas+ lott* att dö en gång för alla och därefter dömas,+ 28 så blev också Kristus en gång+ för alla framburen som offer för att bära mångas synder;+ och andra gången+ han blir synlig+ är det skilt från synd*+ och för dem som ivrigt väntar på honom för sin räddning.+