1 Moseboken
13 Därefter drog Abram upp från Egypten till Negev,+ han och hans hustru och allt vad han hade, och Lot var med honom. 2 Och Abram var mycket rik, han hade boskapshjordar och silver och guld.+ 3 Och han fortsatte sin färd från lägerplats till lägerplats från Negev och till Betel, till den plats där hans tält först hade varit mellan Betel och Aj,+ 4 till platsen för det altare som han hade gjort där ursprungligen.+ Och där anropade* Abram Jehovas namn.+
5 Nu ägde också Lot, som färdades tillsammans med Abram, får och nötkreatur och tält. 6 Och landet räckte inte till för dem så att de kunde bo tillsammans, eftersom deras ägodelar hade blivit många och de inte kunde bo tillsammans.+ 7 Och ett gräl uppstod mellan Abrams boskapsherdar och Lots boskapsherdar; och vid den tiden bodde kanaanéerna och perisséerna i landet.+ 8 Då sade Abram till Lot:+ ”Jag ber dig, låt inget gräl fortsätta mellan mig och dig och mellan mina herdar och dina herdar; vi män är ju bröder.+ 9 Är inte hela landet tillgängligt för dig?* Var snäll och skilj dig från mig. Om du går åt vänster, så går jag åt höger; men om du går åt höger, så går jag åt vänster.”+ 10 Då lyfte Lot upp sina ögon och såg hela Jordandistriktet,*+ att hela området var vattenrikt – det var innan Jehova ödelade Sodom och Gomorra – som Jehovas trädgård,*+ som Egyptens land ända till Soar.*+ 11 Då utvalde Lot åt sig hela Jordandistriktet, och Lot flyttade sitt läger österut. Så skildes de från varandra. 12 Abram bodde i Kạnaans land, men Lot bodde bland städerna i Jordandistriktet.+ Till slut slog han upp sina tält nära Sodom. 13 Och männen i Sodom var onda och syndade svårt mot Jehova.+
14 Och Jehova sade till Abram sedan Lot hade skilt sig från honom: ”Jag ber dig, lyft upp dina ögon och se från den plats där du är åt norr och åt söder* och åt öster och åt väster,*+ 15 därför att hela det land som du ser – åt dig och åt din avkomma skall jag ge det intill oöverskådlig tid.+ 16 Och jag skall göra din avkomma lik stoftkornen på jorden. Om någon kan räkna stoftkornen på jorden, skall också din avkomma kunna räknas.+ 17 Bryt upp, färdas omkring i landet i hela dess längd och i hela dess bredd, för åt dig skall jag ge det.”+ 18 Så fortsatte då Abram att bo i tält.* Senare kom han och bosatte sig bland Mamres+ stora träd, som är i Hebron;+ och där byggde han ett altare åt Jehova.+