Hebréerna
4 Därför, när nu ett löfte att komma in i hans vila+ står kvar, låt oss med fruktan se till att ingen av er en gång visar sig ha gått miste om det.+ 2 Ty också vi har fått de goda nyheterna förkunnade för oss,+ alldeles som de också fick;+ men det ord som hördes var inte till nytta för dem,+ eftersom de inte genom tron+ blev förenade med dem som hörde.*+ 3 Ty vi som utövar tro, vi kommer in i vilan, alldeles som han har sagt: ”Således svor+ jag i min vrede: ’De skall inte komma in+ i min vila’”,+ fastän hans verk* stod färdiga+ från världens grundläggning.*+ 4 Ty på ett ställe har han om den sjunde dagen sagt så: ”Och Gud* vilade på sjunde dagen från alla sina verk”,+ 5 och återigen på det här stället: ”De skall inte komma in i min vila.”+
6 Eftersom det alltså återstår för några att komma in i den, och de som de goda nyheterna+ först förkunnades för inte kom in på grund av olydnad,+ 7 fastställer han på nytt en viss dag genom att han, efter så lång tid, i Davids psalm säger ”i dag”; alldeles som det har blivit sagt här ovan: ”I dag, om ni hör hans röst,+ så förhärda inte era hjärtan.”+ 8 Ty om Josua*+ hade fört dem till en viloplats,+ skulle Gud* inte efteråt ha talat+ om en annan dag. 9 Alltså återstår det en sabbatsvila för Guds folk.+ 10 Ty den som har kommit in i Guds* vila,+ han har också själv fått vila från sina egna verk,+ liksom Gud från sina.
11 Låt oss därför göra vårt yttersta för att komma in i den vilan, för att inte någon skall falla enligt samma olydnadsmönster.+ 12 Ty Guds ord+ är levande+ och utvecklar kraft*+ och är skarpare än något tveeggat svärd+ och tränger så långt in att det skiljer själ+ och ande,+ och leder och deras märg, och kan bedöma* hjärtats tankar och avsikter.*+ 13 Och det finns inte någon skapelse som är osynlig för honom,+ utan allting ligger naket och blottat inför ögonen på honom som vi har att avlägga räkenskap för.+
14 När vi nu alltså har en stor överstepräst, som har färdats genom himlarna,+ Jesus, Guds Son,+ så låt oss hålla fast vid vår bekännelse av honom.+ 15 Ty vi har inte en överstepräst* som inte kan hysa medkänsla+ med våra svagheter, utan en som har blivit prövad i alla avseenden liksom vi, men utan synd.+ 16 Låt oss därför med ett fritt och öppet tal+ gå fram+ till den oförtjänta omtankens tron, för att kunna få barmhärtighet och finna oförtjänt omtanke till hjälp i rätt tid.+