11 Asa ropade sedan till Jehova, sin Gud:+ ”Jehova, för dig har det ingen betydelse om de du hjälper är många eller få, starka eller svaga.+ Hjälp oss, Jehova, vår Gud, för vi förtröstar* på dig,+ och det är i ditt namn som vi går emot denna skara.+ Jehova, du är vår Gud. Låt inte en obetydlig* människa visa sig starkare än du.”+

5 Jehosạfat ställde sig upp bland de församlade från Juda och Jerusalem i Jehovas hus framför den nya förgården 6 och sa:

”Jehova, våra förfäders Gud, är inte du Gud i himlen,+ och styr inte du över alla nationernas riken?+ I din hand är makt och styrka, och ingen kan stå dig emot.+