Ordspråksboken

7 Min son, håll mina ord,

och ta vara på mina bud.+

 2 Håll mina bud, så får du leva,+

värna om min undervisning* som din ögonsten.

 3 Bind dem om dina fingrar,

skriv dem på ditt hjärtas tavla.+

 5 Då ska de skydda dig från den förföriska* kvinnan,+

från den omoraliska* kvinnan och hennes lockande* ord.+

 6 Från fönstret i mitt hus,

genom gallret, blickade jag ner

 7 och iakttog de naiva,*

och jag lade märke till en ung man utan sunt förnuft.*+

 8 Han kom gående på vägen vid en kvinnas gathörn,

han styrde sina steg mot hennes hus,

 9 i skymningen, på kvällen,+

när natten och mörkret föll på.

10 Då såg jag henne komma emot honom,

klädd som en prostituerad+ och med onda avsikter.

12 Ena stunden är hon på gatan, nästa på torgen,

ja, i varje gathörn står hon på lur.+

14 ”Jag var skyldig ett gemenskapsoffer,+

och i dag har jag infriat mitt löfte.

15 Därför gick jag ut för att möta dig,

jag letade, och så fann jag dig!

16 Jag har bäddat min säng med fina täcken,

med färggrant linne från Egypten.+

18 Kom, låt oss släcka vår kärlekstörst tills morgonen gryr,

låt oss älska passionerat.

19 För min man är inte hemma,

han har gett sig av på en lång resa.

20 Han tog med sig pengar

och kommer inte hem förrän det är fullmåne.”

22 Plötsligt går han efter henne, som en tjur på väg till slakt,

som en dåre på väg till stockstraffet,*+

23 och till slut genomborrar en pil hans lever.

24 Mina söner, hör nu på mig,

och lyssna på det jag säger.

25 Lockas inte med på hennes vägar,

förirra er inte in på hennes stigar,+

26 för många har fallit offer för henne,+

hon har många liv på sitt samvete.+

27 Hennes hus leder till graven,*

ner till dödens innersta kamrar.