Översikt över Hebréerna

A. GUDS SONS ÖVERLÄGSNA STÄLLNING (1:1–3:6)

• 1. En gång i tiden talade Gud genom sina profeter, men nu har han talat genom sin son (1:1–4)

• 2. Hur Sonen är överlägsen änglarna (1:5–14)

  • Det var bara till Jesus Kristus som Gud sa: ”Du är min son” (1:5, 6)

  • Gud har förordnat Jesus Kristus som kung (1:7–12)

  • Upphöjd till Guds högra sida (1:13, 14)

• 3. Viktigt att vara extra uppmärksam på det Gud har sagt genom Kristus (2:1–9)

  • Varning för att ignorera den storslagna räddningen genom Kristus (2:1–4)

  • Allting, däribland ”den kommande världen”, har lagts under Jesus fötter (2:5–9)

• 4. Jesus, den främste förmedlaren av räddning och en barmhärtig överstepräst (2:10–18)

  • Jesus skäms inte för att kalla sina smorda efterföljare för sina bröder (2:10–13)

  • När Jesus dog som människa kunde han frambära ett försoningsoffer för synder (2:14–18)

• 5. Jesus är större än Mose, för han är son med ansvar över Guds hus (3:1–6)

B. LÖFTET OM ATT FÅ KOMMA IN I GUDS VILA (3:7–4:13)

• 1. Illojala israeliter fick inte komma in i Guds vila och är varnande exempel (3:7–19)

  • Gud blev upprörd på den generation israeliter som lämnade Egypten (3:7–11)

  • Risk att man utvecklar ”ett ont hjärta utan tro” och ”drar sig bort från den levande Guden” (3:12–15)

  • Olydnad och brist på tro hindrade israeliterna från att komma in i Guds vila (3:16–19)

• 2. Det återstår en sabbatsvila för Guds folk (4:1–13)

  • Man behöver ha tro för att komma in i Guds vila (4:1–5)

  • Man kan komma in i Guds vila om man lyssnar till Guds röst (4:6–10)

  • Guds ord är levande, utvecklar kraft och kommer absolut att uppfyllas (4:11–13)

C. KRISTUS PRÄSTADÖME ÄR ÖVERLÄGSET (4:14–7:28)

• 1. Jesus, en stor överstepräst (4:14–5:10)

  • En medkännande överstepräst som har blivit prövad utan att synda (4:14–16)

  • Överstepräster som utsågs bland människor behövde frambära offer för sina egna synder (5:1–3)

  • Kristus blev upphöjd av Gud och är präst ”på samma sätt som Melkisedek” (5:4–6)

  • Lärde sig lydnad, gjordes fullkomlig och blev ”ansvarig för att alla som lyder honom ska få evig räddning” (5:7–10)

• 2. Uppmaning att bli mogen och varning för avfällighet (5:11–6:12)

  • ”Fast föda är för de mogna” (5:11–14)

  • Gå vidare från den grundläggande läran och gå framåt mot mogenhet (6:1–3)

  • De som avfaller ”hänger ju Guds son på pålen igen” (6:4–8)

  • Gud ”glömmer inte det ni har gjort och den kärlek ni har visat” (6:9, 10)

  • Efterlikna dem som ärver löftena ”tack vare sin tro och sitt tålamod” (6:11, 12)

• 3. Guds löfte och ed – ”dessa två uttalanden är oföränderliga” (6:13–20)

  • Guds löfte och ed till Abraham garanterar det kristna hoppet (6:13–18)

  • Det här hoppet är som ”ett ankare för själen” (6:19, 20)

• 4. ”Melkisedek var kung i Salem och präst åt den högste Guden” (7:1–10)

  • Hur Melkisedeks prästadöme var unikt (7:1–3)

  • Abraham, och i förlängningen Levi, betalade tionde till Melkisedek (7:4–10)

• 5. Jesus är ”präst på samma sätt som Melkisedek” (7:11–28)

  • Jesus prästadöme är överlägset det levitiska prästadömet (7:11–14)

  • Jesus är inte präst på grund av en viss härstamning (7:15–17)

  • Jesus blev präst genom Guds svurna ed (7:18–22)

  • Kristus behöver ingen efterträdare, för han kan ”fullständigt rädda” (7:23–25)

  • Jesus överlägsna kvalifikationer som överstepräst (7:26–28)

D. DET NYA FÖRBUNDET OCH KRISTUS LÖSENOFFER ÄR ÖVERLÄGSET (8:1–10:39)

• 1. Den jordiska tälthelgedomen och dess betydelse (8:1–6)

  • Jesus är överstepräst på Guds högra sida i det sanna tältet i himlen (8:1, 2)

  • Den heliga tjänst som utfördes enligt lagen var en återspegling av det som är i himlen (8:3–6)

• 2. Det nya förbundet var förutsagt av profeten Jeremia (8:7–13)

  • Det tidigare förbundet var inte utan brister; det behövdes ett nytt förbund (8:7, 8)

  • Hur det nya förbundet är överlägset (8:9–12)

  • Guds uttalande gjorde det tidigare förbundet föråldrat (8:13)

• 3. Tältet under ”det förra förbundet” var en bild av det som sker nu (9:1–10)

  • Beskrivning av det jordiska tältets inredning och redskap (9:1–5)

  • Översteprästen gick in i det allra heligaste en gång om året för att offra djurblod (9:6–10)

• 4. Evig befrielse genom Kristus blod (9:11–28)

  • Kristus gick in i ett större tält ”med sitt eget blod” en gång för alla (9:11–14)

  • ”Det förra förbundet” trädde i kraft med djurblod; det nya förbundet trädde i kraft med Kristus utgjutna blod (9:15–22)

  • Kristus ”gick in i själva himlen” och trädde fram inför Gud (9:23–26)

  • När Kristus kommer ”för andra gången” kommer det att innebära räddning för dem som tror (9:27, 28)

• 5. Kristus ”offrade sin kropp en gång för alla” (10:1–18)

  • ”Lagen är ju bara en skugga av det goda som skulle komma”; djuroffer tar inte bort synder (10:1–4)

  • Kristus kom till världen för att göra Guds vilja (10:5–10)

  • Jesus frambar ett enda slaktoffer för synder och satte sig sedan på Guds högra sida (10:11–14)

  • Det nya förbundet gör fullständig förlåtelse för synder möjlig (10:15–18)

• 6. En ny och levande väg till Gud genom hans mäktiga överstepräst (10:19–25)

  • ”Låt oss träda fram inför Gud med uppriktiga hjärtan och fullständig övertygelse” (10:19–22)

  • Fortsätta ”tala öppet om vårt hopp” och träffas på möten för att uppmuntra varandra (10:23–25)

• 7. Varning för att avsiktligt bedriva synd och behovet av uthållighet (10:26–39)

  • Inget slaktoffer för synder finns kvar för dem som föraktar ”förbundets blod” (10:26–31)

  • Uppmaning att hålla ut och ha tro och inte dra sig undan (10:32–39)

E. DEN VIKTIGA EGENSKAPEN TRO (11:1–12:17)

• 1. Definition av tro (11:1–3)

  • Tron är ”den säkra förväntan om det man hoppas på, det tydliga beviset på verkligheter som man inte kan se” (11:1, 2)

  • ”Genom tro inser vi att allt i himlen och på jorden har kommit till genom Guds ord” (11:3)

• 2. Män och kvinnor från förr som visade tro och blev godkända av Gud (11:4–40)

  • Abel (11:4) och Enok (11:5)

  • ”Utan tro är det omöjligt att bli godkänd av Gud” (11:6)

  • Noa (11:7), Abraham och Sara (11:8–19), Isak (11:20), Jakob (11:21), Josef (11:22), Moses föräldrar (11:23), Mose (11:24–28), israeliterna (11:29, 30) och Rahab (11:31)

  • Bedrifter av Gideon, Barak, Simson, Jefta, David, Samuel, profeterna och andra trogna, trots prövningar och farliga situationer (11:32–38)

  • De trogna som levde förr ska inte göras fullkomliga utan Kristus medarvingar (11:39, 40)

• 3. Tro kräver uthållighet; Jehovas kärleksfulla tillrättavisning är till nytta (12:1–17)

  • Ett ”stort moln av vittnen” visade tro; Jesus, ”fullkomnaren av vår tro”, uthärdade (12:1–3)

  • Jehovas kärleksfulla tillrättavisning leder till ”en fridsam frukt, nämligen rättfärdighet” (12:4–11)

  • Det leder till välsignelser att försöka ha fridsamma relationer och leva ett heligt liv (12:12–14)

  • Se upp för dem som, likt Esau, inte uppskattar det som är heligt och som besmittar församlingen (12:15–17)

F. DE KRISTNAS PRIVILEGIERADE STÄLLNING I ETT RIKE SOM INTE KAN SKAKAS (12:18–29)

• Smorda kristna har inte kommit till ett bokstavligt berg eller en bokstavlig stad, utan Sions berg i himlen och det himmelska Jerusalem (12:18–24)

• Vägra inte lyssna till honom som talar från himlen (12:25)

• Smorda kristna kommer att få ta emot ett rike som inte kan skakas när Gud skakar både himlen och jorden (12:26–29)

G. AVSLUTANDE TANKAR OCH FÖRMANINGAR (13:1–25)

• Råd om att visa broderskärlek, hjälpa dem som möter svårigheter, vara gästfria, hålla äktenskapet rent och lita på Jehova (13:1–6)

• Efterlikna tron hos dem som har ledningen; undvik ”främmande läror” (13:7–9)

• Utstå samma vanära som Kristus fick utstå; längta efter den stad som ska komma (13:10–14)

• Offer som Gud sätter högt värde på: lovprisning, att göra gott och att dela med sig åt andra (13:15, 16)

• Vara lydig mot dem som har ledningen och foga sig (13:17)

• Paulus vill att hans medtroende ska be för honom och att ”fridens Gud” ska utrusta de kristna för deras arbete (13:18–21)

• Paulus lovar att besöka de kristna hebréerna; han avslutar med hälsningar (13:22–25)