Vad säger bibeln?
Är det okristligt att kritisera en annans religion?
STIFTSTIDNINGEN Catholic Review, som utkommer i Baltimore i Maryland, innehöll en artikel om en amerikansk religiös grupp som för tillfället var framträdande i nyhetsmeddelandena där på platsen.
Tidningen fick ett antal brev med klagomål. Varför det? I ett följande nummer sade redaktören för Catholic Review att de som klagade menade ”att vi i denna ekumenikens tid inte har rätt att publicera något som någon skulle kunna betrakta som kritik mot någon religiös grupp”. Har du samma mening?
Många människor svarar ”Ja” och säger att det finns något gott i alla religioner eller att alla religioner leder till Gud. Tidskriften Vakna! innehöll till exempel nyligen en artikel, där buddistiska läror granskades i bibelns ljus. En buddistisk biskop protesterade och sade att vi lever i en tid av ”förståelse mellan olika raser, nationer och religioner”. Ja, många anser att det nu är tid att tillägna sig en liberal, ekumenisk åskådning.
Men lever vi inte också i en tid då det råder behov av uppriktighet och frispråkighet och då människor uppmuntras till detta? Och bör inte det gälla också på religionens område? Det finns somliga som inte tycker det. Den jesuitiske ordensgeneralen Pedro Arrupe sade enligt ett citat i en katolsk tidning som ges ut i Madrid: ”Jag är helt och hållet emot all kritik mot kyrkan. ... Det kan inte tolereras att någon brist, hur verklig den än är, börjar dryftas offentligt av individer eller grupper, oavsett vilken välvilja de åtnjuter.” The Catholic World kommenterade detta uttalande och sade att jesuiternas ledare ”gav uttryck åt en svunnen tids ideal. Kyrkan har rundat ett hörn.” En av Europas ledande katolska teologer framhöll också: ”Vi behöver inte ge vårt bifall och amen åt allting i kyrkan. Kritik, till och med högljudd kritik, kan vara en plikt.” — The Council, Reform and Reunion.
Men det finns en uppfattning som är av ännu större betydelse. Vad säger oss bibeln, i synnerhet dess skildring av Kristi liv, som visar om det är okristligt att kritisera en annans religion?
Somliga som ogillar all sådan religionskritik citerar Jesu ord: ”Dömen icke, på det att I icke mån bliva dömda.” (Matt. 7:1) Kristus uppmanade vidare sina åhörare att ha överseende med grandet i sin broders öga tills de hade tagit ut bjälken ur sitt eget öga. (Matt. 7:3—5) Men vad menade han egentligen?
Jamieson, Fausset och Brown säger i sin bibelkommentar: ”Sammanhanget visar tydligt att det som här fördöms är benägenheten att se med ogillande på andras karaktär och handlingar, vilket oundvikligen leder till att man uttalar förhastade, orättvisa och kärlekslösa domar över dem.” Bibelkommentatorn Albert Barnes framhåller också att Jesus menade ett personligt slag av dömande. Han säger att Jesus ”avser enskilt dömande ... och kanske i första hand den vana de skriftlärda och fariséerna hade”. Alla kristna bör följa Jesu råd genom att inte förhasta sig i att fördöma andra människors personliga smak och vanor. (Jämför Romarna 14:1—4, 10.) Jesus fördömde alltså inte i Matteus 7:1—5 att man gjorde uppriktiga, på bibeln grundade kommentarer om en annan religions trosuppfattningar och sedvänjor. Hur kan vi vara säkra på det? Lägg märke till vilket exempel Jesus själv gav oss.
Vid ett tillfälle talade Jesus om vissa judiska religiösa ledare, som ägnade större uppmärksamhet åt sina egna traditioner än åt att följa Guds ords principer. Undvek Kristus omsorgsfullt att kritisera en annans religion? Nej, han sade tvärtom: ”I haven så gjort Guds budord om intet för edra stadgars skull. I skrymtare, rätt profeterade Esaias om eder, när han sade: ’Detta folk ärar mig med sina läppar, men deras hjärtan äro långt ifrån mig; och fåfängt dyrka de mig.’” (Matt. 15:6—9) Hur reagerar du inför sådana kritiska ord? De kan såra somliga personers känslor. Men var Jesus ”okristen”? Uppenbarligen inte.
Hans predikan i Matteus’ tjugotredje kapitel är kanske ännu skarpare. Han kallar där de religiösa ledarna ”I dåraktige och blinde”, ”I blinde ledare” och ”I ormar, I huggormars avföda”. (Matt. 23:16, 17, 24, 33) Bör vi bli chockerade över sådana ord? Återigen kan vi fråga oss: Var Jesus ”okristen”? Den romersk-katolske prästen Bruce Vawter säger att den här ”predikan är något pinsam, både med tanke på dess längd och dess stränghet, men den måste ändå accepteras både som en historisk skildring och som en del av evangeliebudskapet”. — The Four Gospels: An Introduction.
Men fråga dig själv: Varför kritiserade Jesus offentligt religiösa män som gjorde anspråk på att tjäna samme Gud som han predikade om? Hade han orätta motiv? Inte alls. Han var visserligen saktmodig och ödmjuk, men hans kärlek till rättfärdighet och hans önskan att hjälpa människor med ärliga hjärtan drev honom att kritisera sådana som undervisade eller handlade stick i stäv med Guds uppenbarade vilja. — Matt. 11:28—30; Hebr. 1:9.
Jesu frispråkiga kommentarer kunde också bli till hjälp för människor. Tänk dig att du höll på att lära dig använda en farlig maskin, men att du hela tiden gjorde ett allvarligt fel. Skulle det inte vara till gagn för dig om någon visade dig till rätta, innan du råkade skada eller döda dig själv eller andra? De judar som hörde Jesu sanningsenliga kritik kunde på liknande sätt bli hjälpta in på den väg som leder till Guds godkännande och frälsning.
Var det bara Kristus som med rätta kunde göra sådana kommentarer? Nej, bibeln visar tydligt att Jesu lärjungar också riktade människors uppmärksamhet på religiös villfarelse. Läs till exempel om hur Stefanus modigt kritiserade de judiska ledarna. (Apg. 7:51—54) Och lägg märke till att aposteln Paulus brännmärkte atenarnas dyrkan av avgudar såsom ”okunnighet”. (Apg. 17:29, 30) Det första århundradets kristna avslöjade också, på grund av sin kärlek till sanningen, sådana människor som bekände sig vara kristna men hade vikit av från den sanna kristendomen. — 1 Tim. 1:19, 20; 2 Tim. 2:16—19.
Men tänk dig att du levde på den tiden och att Jesu efterföljare kritiserade dina vänners och släktingars religion. Det skulle ha varit lika lätt att ta anstöt då som det är nu. Men vi kan inte förneka att lärjungarnas uttalanden — trots att de var mycket kritiska — var riktiga, och de finns nedtecknade i Guds ord. Liksom Jesus hade de goda motiv bakom sin kritik. Lärjungarna var alltså kristna — inte okristna — när de riktade uppmärksamhet på religiös villfarelse.
Kan det då vara okristligt i våra dagar att göra på bibeln grundade kommentarer om en annans religion? Det skriftenliga svaret måste vara Nej. Kritik som avslöjar fel i lärorna och sedvänjorna i någons religion kan visserligen vid första anblicken förefalla otillbörligt hård. Men hur bör man reagera inför sådan kritik? Inte likt dem som blev våldsamt upprörda över Stefanus’ kritik. Lägg i stället märke till hur tillbörligt några atenare reagerade, när de hörde Paulus’ kommentarer. De tog emot bibelns sanning och blev troende till deras eviga bästa. — Jämför Apostlagärningarna 17:11, 12.
Kritik som är grundad på Guds ord bör följaktligen inte alls förkastas såsom varande okristlig, utan bör ägnas noggrann eftertanke. Den kan nämligen leda till verklig välsignelse för dig.