Vad säger Bibeln?

Prövar Gud dig med onda ting?

DET är vanligt bland människor att man vägrar att ta ansvaret för orätta handlingar. En man kanske hänger sig åt dryckenskap och hasardspel och blir utfattig, och sedan kan han rentav klandra Gud för sina svårigheter. I Ordspråksboken 19:3 beskrivs situationen realistiskt: ”En människas eget oförnuft kommer henne på fall, och dock är det på HERREN [Jehova], som hennes hjärta vredgas.”

Men man skulle kunna fråga: Finns det några undantag från detta? Frestar Gud någonsin någon att begå orätta handlingar?

Den kristne lärjungen Jakob ger oss verklig insikt i fråga om detta. Han skrev: ”Låt ingen under det han prövas säga: ’Jag prövas av Gud.’ Med onda ting kan nämligen Gud inte prövas och prövar inte heller själv någon.” (Jak. 1:13) Dessa ord framhäver att det är i strid med Jehova Guds personlighet att pröva någon av sina förnuftsbegåvade skapelser med onda ting.

Den Högste är helig, ren eller obefläckad i absolut mening. Han ger aldrig upphov åt något ont. I Klagovisorna 3:38 (NW) läser vi: ”Från den Högstes mun utgår inte onda ting och det som är gott.” Jehova är också den högsta normen för allt som är gott. I Skriften läser vi hur vissa änglaskapelser, serafer, säger: ”Helig, helig, helig är HERREN.” (Jes. 6:3) Till och med Jesus Kristus, Guds enfödde Son, vägrade att godta benämningen ”god” som en del av en titel. Detta visade att också han erkände sin Fader såsom den yttersta normen för vad som är gott. — Mark. 10:17, 18.

Eftersom den Allsmäktige är alltigenom god och utan den minsta brist, kan han helt enkelt inte förmås att begå något ont. Han kan därför inte prövas med något ont. Det onda tilltalar honom inte alls. Han avskyr det. Profeten Habackuk skrev om Jehova: ”Dina ögon äro för rena att se ont, och de uthärda icke att skåda [dvs. skåda med godkännande] på orätt.” (Hab. 1:13, Åkeson) På grund av att den Högste är absolut fri från till och med det minsta spår av ondska, kan han inte pröva någon med något ont. Han ställer aldrig människor inför något för att locka dem att göra avsteg från ett rättfärdigt handlingssätt och i stället göra det orätta.

Somliga kan visserligen vilja göra gällande att om Gud inte skapat en så stark dragningskraft mellan könen, så skulle det finnas mindre omoraliskhet. Och om människans sinnen inte vore så danade att de kunde ge så intensiva intryck, när det gäller synen, lukten, känseln och smaken, skulle många ting vara mycket mindre attraktiva och sannolikheten mindre för att åstundan efter alkoholhaltiga drycker, materiella ägodelar, nöjen, underhållning och liknande ting skulle locka en människa till orätta handlingar.

Men är det rimligt att resonera så? Om man till exempel kan färdas ganska långt med en bil på relativt kort tid, skulle man då lägga skulden på tillverkaren när det händer en olycka, därför att föraren kört alldeles för fort i en skarp kurva? Det är uppenbart att ingen med rätta kan anklaga tillverkaren för att ha lockat föraren att bryta mot en säkerhetsbestämmelse, bara därför att han konstruerat en bil som kan gå fortare än vägförhållandena på det aktuella stället tillåter.

Att Gud gett människan förmåga att fortplanta sig betyder följaktligen inte heller att han har åstadkommit en lockelse att begå otukt. Att kroppen är så utformad att den kan inta mat och dryck utgör heller ingen lockelse att hänge sig åt dryckenskap eller frosseri. Otukt, dryckenskap, frosseri och liknande ting innebär att man missbrukar kroppen. Den kristne aposteln Paulus klargjorde detta för korintierna: ”Maten är för magen och magen för maten; men Gud skall göra både den [magen] och denna [maten] till intet. Nu är kroppen inte för otukt.” — 1 Kor. 6:13.

I själva verket begår människor orätta handlingar därför att de ger efter för sina egna orätta begär och inte därför att de blir prövade av Gud med något ont. Lärjungen Jakob fortsätter: ”Var och en prövas genom att dras och lockas av sitt eget begär. Sedan, när begäret har blivit fruktsamt, föder det synd; när synden i sin tur är fullbordad, frambringar den död.” (Jak. 1:14, 15) Om någon ger efter för orätta begär, har han alltså ingen grund för att klandra Gud för de bittra följderna av hans syndiga handlingssätt. Han bör ta den tillrättavisning till hjärtat som Skriften ger, när den frågar: ”Varför knorrar då en människa här i livet, varför en man, om han drabbas av sin synd?” — Klag. 3:39.

Jehova Gud tillåter visserligen att olika slags omständigheter uppstår som är prövosamma för en kristen, men den Högste får inte det orätta att te sig lockande. Hans ord, bibeln, fördömer utan undantag allt ont och framhåller tydligt de icke önskvärda följderna. Det är alltså den enskildes reaktion på vissa omständigheter som avgör utgången av denna prövning. En kristen kan till exempel bli utsatt för fysisk misshandel för sin tros skull. Hans åstundan att bli befriad från detta kan bli så stark att han börjar överväga att kompromissa. Om han ger efter för denna åstundan, kommer han att synda. Men han kan inte ge Jehova Gud skulden för att han ignorerat bibelns förmaningar och begått denna överträdelse.

Den Allsmäktige är i själva verket mycket villig, ja finner glädje i, att hjälpa sina tjänare att framgångsrikt klara av prövningar. Lärjungen Jakob skrev följande om den vishet man behöver för att klara av prövningar: ”Om någon av er saknar vishet, må han då fortsätta att utbe sig sådan av Gud, ty han ger frikostigt åt alla och utan att förebrå; och den skall ges honom.” (Jak. 1:5) Jehova Gud kommer då genom sin ande att påminna personen i fråga om vad han behöver veta och även hur han skall tillämpa det han blir påmind om, så att han kan härda ut under svårigheter. Detta stämmer överens med vad Jesus Kristus sade till sina lärjungar om hur Guds ande verkar: ”Hjälparen, den heliga anden som Fadern skall sända i mitt namn, denne skall lära er allting och påminna er om allt vad jag har sagt er.” — Joh. 14:26.

Oavsett vilken situation vi kan komma i, bör vi alltså ta oss till vara för att tänka orätt om vår danare. Lärjungen Jakob gav rådet: ”Bli inte vilseledda, mina älskade bröder. Varje god gåva och varje fullkomlig skänk är från ovan, ty den kommer ner från himlaljusens Fader, och hos honom finns ingen förändring av skuggans vridning.” — Jak. 1:16, 17.

På grund av att Jehova är godhetens oföränderlige Gud, kan du vara fullt förvissad om att han aldrig kommer att pröva dig med något ont. Han är upphov till endast goda ting, inte till det som är ont. Vänd dig därför till Jehova Gud, när du blir prövad, och förlita dig på att han skall hjälpa dig. Han kommer inte att neka dig den vishet du behöver för att framgångsrikt klara av svårigheterna. Och tillåt dig aldrig att lägga skulden på Gud för problem som du kanske själv dragit över dig. Vänd dig i stället ångerfullt till honom, så skall han förlåta dig på ett storslaget sätt. (Jes. 1:18) Ja, det är genom att vi håller oss tätt intill vår Skapare som vi kan fortsätta att få del av hans ”goda gåvor” i all evighet.