Skola för livsviktig undervisning

”DEN här skolan bjuder på undervisning som hjälper människor att vinna liv”, framhöll en av medlemmarna av kommittén vid Jehovas vittnens avdelningskontor i Arboga, Åke Carlsson, i sitt inledningsanförande vid avslutningen för Skolan för förordnade tjänare den 19 juni 1994. Programmet framfördes för 464 inbjudna i Lilla hörsalen i Sammankomsthallen i Strängnäs.

Det är andra gången denna skola har hållits i Sverige. Den två månader långa kursen, som hålls på olika platser i världen, utbildar ogifta äldste och biträdande tjänare i bibelkunskap, förkunnartjänst och olika församlingsuppdrag för att de sedan skall kunna skickas ut i världen för att hjälpa till där behovet är större. De 25 eleverna i denna klass kom från Sverige, Belgien, Danmark, Finland, Holland och Norge. Två av dem skickades till Elfenbenskusten, fyra till Ryssland, en till Estland, två till Lettland, en till Serbien och en till England. De övriga förordnades att tjäna i sina respektive hemländer.a

Avslutningsprogrammet fortsatte med att en av de båda instruktörerna, David Biegler från USA, intervjuade tre bröder som haft hand om praktiska arrangemang för skolan. Birger Ström, tillsyningsman för Sammankomsthallen, berättade att alla som sköter hallen och angränsande lokaliteter kände det som en stor välsignelse att skolan hölls där. ”Nu har Strängnäs hamnat på den teokratiska världskartan”, sade han. Kenneth Silveryx, som hjälpt till med mat och logi för instruktörer och elever, sade att han hade berikats mycket av att få betjäna skolan och citerade Ordspråken 13:20: ”Den som vandrar med de visa kommer att bli vis.” Arne Ohlsson, tillsyningsman för Betelhemmet i Arboga, berättade att 18 församlingar bidragit med medel till mat under kursen, och han framförde ett varmt tack till dem.

Ett halvtimmes sammandrag av veckans bibelstudiepensum i Vakttornet leddes sedan av den andre instruktören, Keith Gaydon från England. Elevernas välformulerade kommentarer till studiet visade att kursen gett dem god träning i engelska.

Under kursens gång hade eleverna också förkunnat på fältet, och Rune Grahn, medlem av avdelningskontorets kommitté i Arboga, inbjöd några att berätta erfarenheter. En elev, som hade vittnat på gatan, berättade att han träffat en sanningssökande armenier som sade att han inte förstod katolska kyrkans förklaring av treenighetsläran. När brodern visade honom från Bibeln att Gud inte är treenig, sade han att han var övertygad om att Bibeln hade rätt. Brodern visade honom olika artiklar i Vakna! och Vakttornet och frågade om något intresserade honom. ”Ja, allt”, svarade han och skaffade sig flera lösnummer. Han bad också om ett bibelstudium.

Den som anmäler sig till kursen måste vara villig att stå till förfogande för vilket uppdrag som helst var som helst i världen. ”Vilka förändringar och uppoffringar har ni måst göra?” frågade Lars-Erik Eriksson från avdelningskontoret i Arboga några av eleverna. Ett par av dem berättade att de hade varit verksamma vid Sällskapets stora bygge i Solnetjnoje i Ryssland, när de inbjöds till kursen. De trivdes så bra där att de först kände det svårt att åka därifrån. Men de tänkte om och fann privilegiet att få vara med vid kursen så stort att de kunde dansa av glädje, likt David. En annan elev sade att han övergett lägenhet, förvärvsarbete och en kär gammal vän — bilen — för att kunna komma till kursen. En elev hade sålt sitt piano för att göra sig skuldfri inför kursen. ”Följ Jehovas ledning, så kommer du att få fler välsignelser än du kan ta emot”, sade en av eleverna.

Instruktörerna höll sedan två hjärtevärmande tal till eleverna. Keith Gaydon hade valt temat ”Vi är medarbetare till er glädje”. (2 Korinthierna 1:24) Han sade: ”Om någon skulle fråga er i framtiden: ’Vad lärde ni er i Skolan för förordnade tjänare?’ då har ni ett bra svar i Andra Korinthierna 1:24: ’Inte för att vi är herrar över er tro, utan vi är medarbetare till er glädje.’” Han påminde dem sedan innerligt om att de hade utbildats för att hjälpa sina medkristna att bli lyckliga och glada i sin tillbedjan och tjänst. ”Här har ni blivit vässade, skärpta, men se nu till att ni inte skär någon”, manade han. ”Dela med er av Guds ord oförfalskat. Gå inte utöver vad som är skrivet. Ni är återgivare, inte upphovsmän. Ni skall dra upp ridån, inte skriva pjäsen. Ni skall lägga på skivan, inte komponera musiken.” Han slutade med att rikta Paulus’ ord i Titus 2:10 till eleverna, nämligen att de skulle vara sådana som ”lägger i dagen god trohet i fullt mått, så att de i allting kan vara en prydnad för vår Räddares, Guds, lära”.

David Biegler talade över temat ”Löp på ett sådant sätt att ni kan vinna det”. (1 Korinthierna 9:24) Han sade: ”Jag har lärt känna er bröder bättre än de flesta jag arbetat med. Jag har vant mig vid era ansikten, röster och namn. ... Kanske tycker ni att den här kursen innebar den svåraste uppgift ni haft i livet. Men nej, nej, nej. Den bjöd på den underbaraste och värdefullaste uppgiften. Er svåraste uppgift ligger ännu framför er — att vinna priset, evigt liv. Gör därför ert yttersta för att bli godkända av Gud”, manade han och påminde dem: ”Kom ihåg, ni bär Jehovas namn. Var stolta över det! Oavsett vart i världen ni blir sända, var lyckliga över ert förordnande, för det är just där ni behövs!”

Sedan höll samordnaren för avdelningskontorets kommitté i Sverige, Bengt Hanson, huvudtalet: ”Bevara en rätt sinnesinställning”. Han påminde eleverna om att de nu fått något verkligt gott att dela med sig av. ”Undvik därför en klagande ande, för det finns inget skäl att vara en klagoande i Guds organisation”, sade han. ”Mose sände ut 12 spejare. Tio var negativa. Två var positiva. Vilka kunde tjäna folket bäst?” frågade han. Sedan uppmanade han eleverna att ha en förlåtande inställning, eftersom vi alla är ofullkomliga. ”Om de ni vill hjälpa reagerar negativt, var inte lättstötta, utan försök förstå varför de reagerar som de gör. Då kan ni bäst hjälpa dem”, sade han och påminde sedan om värdet av blygsamhet inför Jehova och människor. ”Vi vill inte skryta över släktskap, ras, nationalitet, kunskap, förmågor och skicklighet. Vi vill visa blygsamhet också i klädsel och utstyrsel. ... Var också respektfulla mot Jehova och människor. Om en medbroder förefaller udda, ta då tid att lära känna honom och visa honom respekt. Då får du god kontakt med honom och kan hjälpa honom.” Han avslutade: ”Er sinnesinställning är viktig, när ni nu lämnar skolan. Ni kommer att bli till stor hjälp, kan bidra till frid i församlingen och bli till ära för Jehova.”

Var och en av eleverna fick sedan sitt förordnande, som lästes upp av Bengt Hanson. Varje förordnande följdes av ett sus i publiken och en kraftig applåd. Eleverna fick också ett brev från den styrande kretsen och ett skriftligt förordnande. Sedan en elev, Jonathan Wilson, läst upp ett tackbrev från klassen till den styrande kretsen, pålyste mötets ordförande, Jack Pramberg från avdelningskontoret i Arboga, den avslutande sången, som sjöngs med entusiasm och inlevelse. Broder David Biegler avslutade sedan med en bön av tacksamhet mot Jehova. Efteråt bjöds alla närvarande på en god måltid vid vackert dukade bord i Sammankomsthallen.

[Fotnot]

[Ruta på sidan 26]

Klasstatistik

Antal representerade länder: 6

Antal länder eleverna förordnades till: 10

Antal elever: 25

Genomsnittsålder: 29

Medeltal år som döpta Ordets förkunnare: 11

[Bild på sidan 27]

Elever vid Skolan för förordnade tjänare

Från vänster till höger. Första raden: M. Larsson; M. Nilsson; M. Udsen; J. Lähde; A. Norebratt; A. Eekhout. Andra raden: U. Kraft; T. Tikkala; T. Frisvold; M. Harman; J. Wilson; P. Östberg. Tredje raden: G. Jović; L. D’Hont; D. Hyltse; J. Nielsen; B. Sjöqvist; H. Malm. Fjärde raden: G. Svensson; R. Goossens; P. Arvidsson; D. Minchinton; H. Pohjola; N. Nordås; J. van Heijningen.

[Bild på sidan 28]

Instruktörer var David P. Biegler och Keith Gaydon