Från våra läsare
Religion och krig Jag skriver för att uttrycka min uppskattning av den upplysande artikelserie som tog upp religionens inblandning i krig. (22 april 1997) Den första artikeln, ”Dödande i Guds namn”, fångade verkligen mitt intresse. Den var kortfattad och gick rakt på sak, särskilt när den förklarade varför Jehova Gud godkände israeliternas krig mot kanaanéerna i forna tider.
S. J., USA
Ginger Klauss’ berättelse Låt mig få berätta hur uppmuntrad jag blev av Ginger Klauss’ berättelse, ”Nu är jag glad att jag lever!” (22 april 1997) I likhet med henne förlorade jag självförtroendet, kände mig värdelös och oälskad. Jag klarade inte av att ta itu med de här känslorna, så varje dag sade jag gråtande till Gud i bön att jag ville dö. Jag betraktade döden som en välkommen befriare. Men en dag bad jag: ”Om det är din vilja, så ge mig då uppmuntran att leva.” Direkt efter min bön fick jag det här numret av Vakna! När jag såg den här artikeln, insåg jag att Gud hade besvarat min bön. Gingers erfarenhet lärde mig att om man har sinne för humor och inte tar sig själv för allvarligt, är detta till hjälp att bevara en positiv inställning. Utan tvekan kan jag säga att denna tidskrift har gett mig inspiration att leva.
M. K., Japan
Jag har just läst igenom artikeln för sjätte men inte sista gången! Jag är 21 år och heltidsförkunnare. Min beundran för Ginger Klauss är mycket stor, eftersom hon har sådan nitälskan för predikoarbetet, trots att hon är rullstolsburen. Hennes berättelse gav mig motivation till att göra allt jag kan i tjänsten för Jehova.
S. Z., Italien
Tusen tack för den gripande berättelsen. På grund av muskeldystrofi är jag sängliggande under större delen av dagen, och det är med stor svårighet jag klarar av predikoarbetet i rullstol. Gingers berättelse var till stor uppmuntran för mig och gav mig hjälp att möta de tillfällen då jag känner mig deprimerad på grund av min sjukdom.
M. R., Italien
Varför så sjuk? Tack så mycket för artikeln ”Ungdomar frågar: Varför måste jag vara så sjuk?” (22 april 1997) Jag är 21 år och har sicklecellsanemi. Jag kan förstå hur ungdomarna i den här artikeln känner det. Ofta undrar jag om någon kommer att älska mig och vill gifta sig med mig trots mina hälsoproblem. Men er artikel hjälpte mig, för nu vet jag att jag inte är ensam om att känna så här.
D. R., USA
Oskiljaktiga vänner Tack för Anne-Marie Evaldssons berättelse. (22 april 1997) Jag blev full av beundran för det sätt varpå denna syster fortsätter framåt andligen trots sitt handikapp. Hennes berättelse fick mig att tänka efter. Många av oss uppskattar inte vad vi har fått för att kunna tjäna Jehova. Jag vill berömma systern och hennes lojala vän. Vilket fint exempel!
R. A., Ecuador
Att få veta hur någon som är fysiskt blind arbetar, tar del i tjänsten från hus till hus, leder bibelstudier och besöker kristna möten varje vecka är mycket uppmuntrande. Det fick mig att känna att om man gör sitt yttersta i tjänsten och sätter den främst, är det värt alla ansträngningar. Värdet av andlig synförmåga är verkligen oöverträffat. Jag skall minnas Anne-Marie Evaldsson med djup kärlek och uppskattning.
J. O., Nigeria