Gester och ansiktsuttryck

MÄNNISKOR från vissa kulturer har lättare för att gestikulera än andra. Men praktiskt taget alla ändrar ansiktsuttryck eller använder någon form av gester, när de talar. Detta gäller både när man talar enskilt med någon och när man talar offentligt.

För Jesus och hans lärjungar var det naturligt att göra gester. Vid ett tillfälle fick Jesus veta att hans mor och hans bröder ville tala med honom. Jesus svarade: ”Vem är min mor, och vilka är mina bröder?” Sedan tillägger Bibeln: ”I det han räckte ut handen mot sina lärjungar, sade han: ’Se! Min mor och mina bröder!’” (Matt. 12:48, 49) Och som framgår av Apostlagärningarna 12:17 och 13:16 använde apostlarna Petrus och Paulus spontant gester.

Tankar och känslor förmedlas inte bara med rösten, utan också med hjälp av gester och ansiktsuttryck. Om man inte använder dessa uttrycksmedel när man talar, kan det uppfattas som brist på intresse. Men när de på ett tilltalande sätt blir en del av kommunicerandet, får det som sägs större kraft. Till och med när du talar i telefon kan du lättare få fram hur viktigt ditt budskap är och vad du känner för det du säger, om du använder lämpliga gester och ansiktsuttryck. Så oavsett om du talar extemporerat eller högläser, och oavsett om åhörarna tittar på dig eller följer med i sina biblar, har gester och ansiktsuttryck stor betydelse.

Gester och ansiktsuttryck skall vara naturliga, inte inlärda. Du behövde inte lära dig hur man skrattar eller blir arg. På liknande sätt bör dina gester uttrycka de känslor som finns inom dig. Ju spontanare dina gester är, desto bättre.

Gester kan delas in i två huvudgrupper: beskrivande och eftertryckliga. Beskrivande gester uttrycker handling eller visar dimension eller läge. När du har kommit till den här punkten i skolan, bör du inte nöja dig med bara en eller två gester. Försök att göra naturliga gester under hela talet. Om du har svårt för att göra det, kan du lägga märke till ord som anger riktning, avstånd, storlek, läge eller inbördes förhållande. Men i många fall räcker det med att du engagerar dig i talet och inte oroar dig för vilket intryck du gör. Tala och uppträd som du gör i det dagliga livet. När man är avslappnad, kommer gesterna naturligt.

Eftertryckliga gester uttrycker känsla och övertygelse. De understryker, levandegör och förstärker tankar. Eftertryckliga gester är viktiga. Men se upp! De kan lätt bli manér. Om du använder samma gest gång på gång, kan det dra uppmärksamheten till själva gesten i stället för att berika ditt tal. Om skoltillsyningsmannen påpekar att du har det här problemet, försök då att bara använda beskrivande gester en tid. Efter ett tag kan du börja använda eftertryckliga gester igen.

När du skall avgöra i vilken utsträckning du skall använda eftertryckliga gester och vilka gester som är lämpliga, bör du ta hänsyn till åhörarnas känslor. Om du pekar på åhörarna, kan de känna sig besvärade. Om en man skulle göra vissa gester, till exempel sätta handen för munnen för att uttrycka förvåning, skulle det betraktas som feminint i vissa kulturer. Att en kvinna gestikulerar fritt med händerna kan i somliga delar av världen uppfattas som oblygt. På sådana platser bör därför systrarna inrikta sig på ansiktsuttrycket i stället för gesterna. Och att göra stora, svepande gester inför en liten grupp uppfattas nästan överallt i världen som komiskt.

När du blir mer erfaren och kan tala mer obesvärat, kommer de eftertryckliga gester du använder att på ett naturligt sätt uttrycka dina innersta känslor och vittna om din övertygelse och uppriktighet. Det kommer att göra att åhörarna får ut mer av ditt tal.

Ansiktsuttryck. Mer än någon annan del av kroppen berättar ansiktet vad man verkligen känner. Både ögonen, draget kring munnen och huvudets hållning spelar en viktig roll. Även om du inte säger ett ord, kan ditt ansikte uttrycka likgiltighet, avsky, förvirring, häpnad eller förtjusning. När det du säger åtföljs av sådana ansiktsuttryck, förstärks synintrycket och den känslomässiga upplevelsen. Skaparen har utrustat oss med en mängd muskler i ansiktet – sammanlagt mer än 30. När du ler, använder du nästan hälften av dem.

Oavsett om du står på podiet eller tar del i tjänsten på fältet, önskar du förmedla ett budskap som är tilltalande, ett budskap som kan få människor att känna glädje i hjärtat. Ett varmt leende bekräftar detta. Om ditt ansikte däremot är uttryckslöst, kan människor ifrågasätta din uppriktighet.

Inte nog med det, ett leende visar andra att du är vänligt inställd till dem. Det är särskilt viktigt i vår tid, när många är rädda för främlingar. Ditt leende kan få människor att slappna av och bli mer mottagliga för det du har att säga.