DIBLA

[Dịbla]

En plats som nämns av Hesekiel (6:14) i samband med Jehovas profetia om att Israels land skulle bli ödelagt på grund av folkets avgudadyrkan. Eftersom man inte känner till någon forntida plats med detta namn, menar de flesta forskare att ”Dibla” är ett avskrivningsfel och att det egentligen skall stå ”Ribla”. Den hebreiska bokstaven för ”R” (ר) i början av namnet kan lätt ha förväxlats med den för ”D” (ד). Om så är fallet, kan platsen identifieras med det bibliska Ribla (ruiner i närheten av det nutida Riblah) vid floden Orontes, ”i Hamats land” (2Ku 23:33), och ”vildmarken åt Dibla [Ribla] till” kan avse den grusiga del av Syriska öknen som ligger söder och sydöst om Ribla. Somliga översättare återger emellertid Hesekiels ord med ”från öknen ända till Rivla [Ribla]”. (2000) Enligt en sådan återgivning skulle versen kunna betyda att Jehovas dom skulle sträcka sig från ”vildmarken”, det utlovade landets traditionella södra gräns (2Mo 23:31), till området vid ”Hamat” (representerat av Ribla) långt uppe i norr. (1Ku 8:65) Det uttryckssätt som Hesekiel använder skulle i så fall motsvara det mer kända ”från Dan ända till Beersheba”. (Dom 20:1; se RIBLA nr 2.)