DORKAS

[Dọrkas] Betyder ”gasell”. En kristen kvinna i församlingen i Joppe.

Hon var ”rik på goda gärningar och gav många barmhärtighetsgåvor”, vilka uppenbarligen innefattade de innerklädnader och ytterklädnader som hon gjorde åt behövande änkor. (Apg 9:36, 39) Det grekiska namnet Dorkas motsvarar det arameiska namnet Tabita; båda namnen betyder ”gasell”. Dorkas var möjligen känd under båda namnen, eftersom det inte var ovanligt att dåtidens judar, särskilt de som bodde i en hamnstad som Joppe med en blandad judisk och icke-judisk befolkning, hade både ett hebreiskt namn och ett grekiskt eller latinskt namn. Det är också möjligt att Lukas översatte namnet för sina icke-judiska läsares skull. Dorkas är den enda kvinna i Bibeln om vilken femininformen av ordet ”lärjunge” används. Det betyder emellertid inte att hon hade en särskild ställning i församlingen, för alla kristna var lärjungar till Jesus Kristus. (Mt 28:19, 20) Dorkas död år 36 vållade stor sorg bland de änkor som uppenbarligen hade fått stor nytta av hennes omtänksamhet. Men det sägs inget om någon sörjande äkta man, något som tyder på att Dorkas vid den tidpunkten var ogift.

Sedan hon dött gjorde lärjungarna i Joppe i ordning henne för begravningen, och när de fick höra att Petrus var i Lydda, 18 km sydöst om Joppe, sände de bud efter honom. De hade säkert hört att Petrus hade botat den förlamade Eneas där, och det kan ha fått dem att tro att aposteln kanske kunde uppväcka Dorkas. Men det kan också vara så att de vände sig till Petrus helt enkelt för att få tröst. (Apg 9:32–38)

Petrus gjorde ungefär på samma sätt som Jesus hade gjort då han uppväckte Jairos dotter. (Mk 5:38–41; Lu 8:51–55) Petrus visade ut alla från ”rummet på övervåningen” och bad och sade sedan: ”Tabita, stig upp!” Dorkas öppnade ögonen, satte sig upp och tog sedan tag i Petrus hand och reste sig. Detta är den första skildringen av en uppståndelse som utfördes av en apostel. Händelsen medförde att många i Joppe kom till tro. (Apg 9:39–42)