ELDAD

[Ẹldad] Betyder möjligen ”Gud har älskat”.

En av de 70 äldste som utvaldes av Mose till att hjälpa honom att bära den börda som folket utgjorde. På grund av att ”den blandade skaran” och även israeliterna knotade därför att de inte hade kött, utan bara fick manna att äta, sade Mose att han tyckte att bördan var för tung för att han skulle kunna bära den ensam. Jehova befallde därför Mose att samla 70 äldste och ta dem med till mötestältet. Två av dessa äldste, Eldad och Medad, gick inte till mötestältet, utan stannade kvar i lägret, utan tvivel av goda skäl. Jehova tog nu något av den ande som var över Mose och lade den på de äldste, och dessa började profetera. Anden kom också över Eldad och Medad, och de började bete sig som profeter i lägret. Detta blev berättat för Mose, och när Josua, som blev svartsjuk för Moses räkning, bad att han skulle hejda dem svarade Mose: ”Jag skulle hellre önska att hela Jehovas folk var profeter, för då skulle Jehova lägga sin ande på dem!” (4Mo 11:13–29)