EN-EGLAJIM

[En-Ẹglajim] Betyder ”två kalvars källa”.

Enligt en symbolisk syn som Hesekiel fick skulle Döda havets salta vatten bli ”friskt”, och fiskare skulle stå utmed havet från En-Gedi till En-Eglajim. (Hes 47:8–10) Namnet tyder på att En-Eglajim låg vid en källa. De flesta forskare förbinder En-Eglajim med Ayn Feshka, som ligger vid Döda havets nordvästra ände. Ayn Feshka och Ayn Jidi (namnet En-Gedi är bevarat i det namnet), som ligger 29 km längre söderut, är de enda större oaserna på Döda havets västra strand. Andra menar emellertid att En-Eglajim låg någonstans på Döda havets sydöstra strand, i närheten av Soar. I forntida dokument nämns ett område vid namn Agaltain, och med dessa dokument som grund drar Yigael Yadin följande slutsats: ”Det är tydligt att området ’Agaltain’ är området kring den sydöstra delen av Döda havet. ... Om det finns ett samband mellan Agaltain och En-Eglajim i Hesekiels profetia om Döda havet (Hes 47:10: ’och fiskare skola stå utmed den från En-Gedi ända till En-Eglaim’), bör passagen tolkas så att havet skulle göras friskt från kust till kust – en mycket levande och tydlig bild. Det är inte nödvändigt att leta efter En-Eglajim längs västkusten (en identifiering med Ayn-Feshkha har nyligen föreslagits), vilket skulle begränsa den profetiska synen till att uteslutande gälla den västra stranden.” (Israel Exploration Journal, Jerusalem 1962, årg. 12, sid. 250, 251)