ITIEL

[Ịtiel] Betyder troligen ”med mig är Gud”.

1. En av dem som hörde Agurs ord som är nedtecknade i Ordspråksboken, kapitel 30; möjligen en son eller lärjunge till Agur. (Ord 30:1)

2. En benjaminit; en av hans avkomlingar bodde i Jerusalem på Nehemjas tid. (Neh 11:4, 7)