NOOMI

[Noomi] Betyder ”min ljuvlighet”.

Svärmor till Rut, som var en av Davids och Jesu Kristi stammödrar. (Mt 1:5)

Noomi levde under domartiden och var gift med Elimelek, en efratit från Betlehem i Juda. Under en svår hungersnöd flyttade hon och hennes man och deras två söner, Mahlon och Kiljon, till Moab. Där dog Elimelek. Sönerna gifte sig därefter med de moabitiska kvinnorna Rut och Orpa, men omkring tio år senare dog sönerna barnlösa. (Rut 1:1–5)

Den sörjande änkan Noomi bestämde sig för att vända tillbaka till Juda. Hennes två svärdöttrar, som också hade blivit änkor, följde henne ett stycke på vägen, men Noomi rådde dem att vända tillbaka till sitt eget land och gifta sig där, för själv hade hon ”blivit för gammal för att bli en mans hustru” och kunde inte få söner som de kunde gifta sig med. Orpa vände tillbaka, men Rut höll fast vid Noomi av kärlek till henne och till hennes Gud, Jehova. (Rut 1:6–17)

När de kom till Betlehem och kvinnorna hälsade på Noomi sade hon: ”Kalla mig inte Noomi [betyder ”min ljuvlighet”]. Kalla mig Mara [betyder ”bitter”], ty den Allsmäktige har gjort det mycket bittert för mig.” (Rut 1:18–21) Det var vid tiden för kornskörden, och Rut visade kärleksfull omtanke genom att gå ut och plocka ax för att försörja Noomi och sig själv. Av en händelse hamnade hon på en åker som tillhörde Boas. (Rut 2:1–18) När hon berättade för Noomi vem som ägde den åker hon arbetade på såg Noomi Jehovas ledning i detta, eftersom Boas var en nära släkting till Elimelek och därför en av deras återköpare. Hon uppmanade Rut att göra Boas uppmärksam på detta. (Rut 2:19–3:18) Denne reagerade snabbt genom att köpa Elimeleks egendom av Noomi enligt det i lagen föreskrivna tillvägagångssättet. Rut blev därmed Boas hustru i stället för Noomi i överensstämmelse med lagen om svågeräktenskap. När de fick en son gav grannkvinnorna honom namnet Obed och sade: ”En son har fötts åt Noomi.” På så vis blev Obed den laglige arvingen till Elimeleks hus i Juda. (Rut 4:1–22)