NEGEV

[Nẹgev] Betyder ”söder”.

Det hebreiska ordet nẹghev anses vara avlett av en rot som betyder ”vara uttorkad” och betecknar ofta det regnfattiga området söder om Judas berg. Nẹghev kom också att betyda ”söder” och används om en sydlig sida (4Mo 35:5), en sydlig gräns (Jos 15:4) och en sydlig port (Hes 46:9). I en del översättningar skiljer man inte mellan det geografiska namnet och väderstrecket, vilket leder till förvirrande återgivningar. Ett exempel på detta finns i 1 Moseboken 13:1, där några översättningar återger nẹghev med ”söder” (AS, KJ, Le), så att man får intrycket att Abraham drog söderut från Egypten, medan han i själva verket drog norrut genom Negev till Betel. Det här problemet har emellertid blivit löst i många nyare översättningar. (NV, RS, SFB, 2000)

Topografi. I forna tider omfattade Negev av allt att döma ett område som sträckte sig från trakten kring Beersheba i norr till Kades-Barnea i söder. (1Mo 21:14; 4Mo 13:17, 22; 32:8) Profeten Jesaja beskriver det här området som ett land med svåra förhållanden, ett tillhåll för lejon, leoparder och ormar. (Jes 30:6) I den norra delen finns det enstaka källor, brunnar och dammar, och tamarisken är ett av de få träd som trivs där. (1Mo 21:33) Sydväst om Beersheba ligger det två små områden och ett relativt stort område med sanddyner. En stor del av Negev består av en högslätt som ligger mellan 450 och 600 m över havet. Några av de högsta topparna når en höjd av 1 050 m. Söder och öster om Beersheba ligger en rad klippiga öst-västliga bergsryggar.

Historia. De många cisterner, terrassmurar och ruinstäder som man har hittat i Negev tyder på att området i forna tider hade en tämligen stor befolkning. Här fann patriarkerna Abraham och Isak bete åt sina stora hjordar. (1Mo 13:1, 2; 20:1; 24:62) På Abrahams tid drog den elamitiske kungen Kedorlaomer och hans tre allierade ut i krig mot invånarna i Negev och besegrade dem. (1Mo 14:1–7)

Flera hundra år senare sände Mose in israelitiska spejare i det utlovade landet från Negev, som vid den tiden beboddes av amalekiterna. (4Mo 13:17, 22, 29) Under Josuas ledning blev alla invånarna i Negev besegrade (Jos 10:40; 11:16), och städer i det området kom att tillhöra Simeons stam (Jos 19:1–6). Nomadfolket keniterna, som var besläktade med Mose genom hans hustru, bosatte sig också i Negev. (Dom 1:16; jfr 1Sa 15:6, 7.) Israeliterna behöll tydligen inte kontrollen över området. Under årens lopp hade de upprepade sammandrabbningar med kanaanéerna i Negev och i synnerhet med amalekiterna. (Dom 1:9; 6:3; 1Sa 15:1–9; 30:1–20) David gjorde infall mot gesuréerna, girsiterna och amalekiterna i Negev från staden Siklag, som han hade fått av den filisteiske kungen Akis. (1Sa 27:5–8) Det var uppenbarligen inte förrän David hade börjat härska som kung och hade besegrat edoméerna som Israel fick fullt herravälde över Negev. (2Sa 8:13, 14) Det var tydligen i det här området som kung Ussia av Juda senare byggde torn och högg ut cisterner. (2Kr 26:10)

När Jerusalem hade blivit ödelagt av babylonierna förutsade Obadja att israeliterna skulle vända tillbaka till sitt land, Negev inbegripet. (Ob 19, 20)