REFAJA

[Refạja] Betyder ”Jah har botat (gett läkedom)”.

1. Den som nämns som nummer två av Tolas söner; överhuvud för ett fädernehus i Isaskars stam. (1Kr 7:1, 2)

2. En benjaminit; en avkomling av kung Saul genom Jonatan. (1Kr 9:39–43) Han kallas Rafah i 1 Krönikeboken 8:37.

3. En av Jisis fyra söner som, troligtvis under Hiskias regering, ledde 500 simeoniter mot de amalekiter som hade flytt till Seirs berg. Simeoniterna tog sedan över detta område. (1Kr 4:41–43)

4. En avkomling av David; levde efter landsflykten i Babylon. (1Kr 3:5, 9, 10, 21)

5. En ämbetsman i Jerusalem som hjälpte till att reparera Jerusalems mur på Nehemjas tid; son till Hur. (Neh 3:9)