RÄDDARE

En som bevarar eller befriar från fara eller tillintetgörelse. Jehova är den som i första hand är Räddaren, den enda källan till befrielse. (Jes 43:11; 45:21) Han räddade och befriade Israel gång på gång. (Ps 106:8, 10, 21; Jes 43:3; 45:15; Jer 14:8) Han räddade inte bara nationen utan även enskilda personer som tjänade honom. (2Sa 22:1–3) Ofta gav han räddningen genom män som han reste upp som räddare. (Neh 9:27) Under domartiden valde Gud ut dessa speciella räddare och satte dem i stånd att befria Israel från förtryckande nationer. (Dom 2:16; 3:9, 15) Så länge domaren levde såg han till att Israel höll sig på den rätta vägen, och detta ledde till att nationen blev befriad från sina fiender. (Dom 2:18) När Jesus var här på jorden var Jehova hans Räddare genom att han uppehöll honom och styrkte honom till att bevara ostraffligheten under svåra prövningar. (Heb 5:7; Ps 28:8)

Samtidigt som Jehova är Räddaren är han också ”Återköparen”. (Jes 49:26; 60:16) I forna tider friköpte han sitt folk Israel från fångenskap. När Jehova befriar de kristna ur slaveriet under synden genomför han återköpet genom sin Son, Jesus Kristus (1Jo 4:14), Jehovas medel till räddning, som därför upphöjs som ”Främste förmedlare och Räddare”. (Apg 5:31) Följaktligen kan Jesus Kristus med rätta kallas ”vår Räddare”, även om det är på Jehovas uppdrag han genomför räddningen. (Tit 1:4; 2Pe 1:11) Namnet Jesus, som gavs åt Guds Son efter en ängels anvisning, betyder ”Jehova är räddning(en)”, för, som ängeln sade: ”Han skall rädda sitt folk från deras synder.” (Mt 1:21; Lu 1:31) Namnet understryker att Jehova är källan till den räddning som tillhandahålls genom Jesus. Här har vi orsaken till att Fadern och Sonen ibland omtalas tillsammans i förbindelse med räddning. (Tit 2:11–13; 3:4–6)

Genom Jesus Kristus ger Jehova räddning åt ”alla slags människor”. (1Ti 4:10) Han räddar dem från synd och död (Rom 8:2), från det stora Babylon (Upp 18:2, 4), från den här världen som styrs av Satan (Joh 17:16; Kol 1:13) och från tillintetgörelse och evig död (Upp 7:14–17; 21:3, 4). I Uppenbarelseboken 7:9, 10 beskrivs ”en stor skara” som ger Gud och Lammet äran för sin räddning.

Lösenoffret är grunden för räddning, och som kung och evig överstepräst har Kristus Jesus myndighet och makt att ”fullständigt rädda dem som närmar sig Gud genom honom”. (Heb 7:23–25; Upp 19:16) Han är en räddare för ”denna kropp”, dvs. församlingen av hans smorda efterföljare, och för alla andra som visar tro på honom. (Ef 5:23; 1Jo 4:14; Joh 3:16, 17)