Herodes Agrippa, förföljare av de kristna
I DET som finns meddelat om konung Herodes Agrippa I finner vi det förhållandet kraftigt bestyrkt, att Jehova är en Gud, ”som kräver odelad hängivenhet” och som därför har misshag inte endast till dem som tillbeder skapade varelser, utan också till skapade varelser som tar emot tillbedjan av andra. — 2 Mos. 20:5, NW.
Denne Agrippas far var en av de söner till Herodes den store, som denne i sina sista levnadsår lät dräpa som misstänkta för upproriskhet. Agrippa var uppfödd i Rom, och under åratal växlade medgång och motgång på ett genomgripande sätt i hans liv. En gång, då han trodde sig vara ensam, uttalade han högt den önskan, att hans vän Caligula vore kejsare. Kejsar Tiberius, som fick höra om detta, satte Agrippa i fängelse, där hans liv i månader var i ständig fara. Vid Tiberius’ död kom Caligula på tronen, och denne inte endast frigav Agrippa, utan gjorde honom också till konung över vissa mindre områden i Palestina.
När Caligula förvisade Herodes Antipas såsom misstänkt för upproriskhet, gav han Agrippa dennes områden, Galileen och Pereen. Senare, när Claudius efterträdde Caligula, belönade Claudius Agrippa för vissa värdefulla tjänster, som Agrippa hade gjort honom, genom att till hans besittning lägga också Judeen och Samarien, så att Herodes Agrippa I nu blev konung över hela Palestina, alldeles såsom hans farfar, Herodes den store, hade varit.
Liksom sin farfar och de flesta av sina farbröder var Agrippa I begiven på att bygga och tillfredsställde också detta begär, men till skillnad från dem bekände han stor hängivenhet för judendomen och tog fromt del i ceremonierna och högtiderna och gjorde vad han kunde för att lätta det romerska ok som vilade på judarna. Hans uppriktighet i detta kan ifrågasättas, eftersom det sägs att han ”gjorde betydande eftergifter när det gällde hedniska seder och bruk” och i synnerhet eftersom han ökade sin förföljelse mot de kristna endast därför att han lade märke till att den behagade judarna, såsom Lukas talar om för oss. — Apg. 12:1—19.
Någon tid efter det att Agrippa I hade dräpt Jakob, Johannes’ broder, och efter det att ängeln hade befriat Petrus ur hans våld, år 44 e. Kr., framträdde han vid en fest till ära för kejsar Claudius. Enligt Josefos var han klädd i en silverskrud, och när folket såg dess praktfulla glans i morgonsolen och hörde hans röst, kom det dem att ropa de ord som är nedtecknade i bibeln: ”En guds röst, och icke en människas!” I det ögonblicket ”slog honom Jehovas ängel, därför att han icke gav Gud äran; och han blev uppäten av maskar och utandades”. (Apg. 12:22, 23, NW) Efter en förhållandevis kort regeringstid och ännu i sin krafts dagar blev konung Herodes Agrippa I snart borttagen av sin Skapare, därför att han hade gjort sig delaktig i att giva smickrande titlar. — Job 32:21, 22, AV.