Hur många israeliter drog ut ur Egypten?

FRÅGAN om hur många israeliter som drog ut ur Egypten på natten den 14 Nisan år 1513 f. Kr. uppstår på grund av det som sägs i 2 Moseboken 12:37, 38, där vi läser: ”Israels barn bröto upp och drogo från Rameses till Suckot, vid pass sex hundra tusen män till fots, förutom kvinnor och barn. En hop folk av allahanda slag drog ock åstad med dem, därtill får och fäkreatur, boskap i stor myckenhet.” Av dessa ord verkar det som om inalles mellan två och tre millioner människor, män, kvinnor och barn, israeliter och en hop folk av olika slag, började dra ut ur Egypten den kvällen.

Men så var det inte, säger den katolska bibliska uppslagsboken A Catholic Bible Commentary. ”De 600.000 gebarim till fots antas av somliga syfta på de stridsdugliga männen, vilket antyder en absurd totalsumma om ungefär tre millioner. ... Ett så stort antal människor med boskap och tillhörigheter kan knappast ha gått över Röda havet vid ett vadställe under en enda natt. ... Det uppgivna antalet är därför tvivelaktigt och kan bero på en förvanskning av texten.”

Den protestantiska Interpreter’s Bible intar samma ståndpunkt som den nämnda katolska boken: ”Det är sannolikt att detta orimliga antal beror på en numerisk tolkning av de hebreiska bokstäverna i uttrycket ’Israels barn’. ... Att siffran inte har något stöd i fakta framgår klart av så gott som alla synpunkter på saken som man kan anlägga. Ett så stort antal människor kan inte ha bott i Egypten eller överlevt i öknen. Och inte kan de heller ha fått plats i Kanaan.” — Band I, sidan 925.

Samma uppfattning har den judiske arkeologen dr Nelson Glueck. Han anser att ”den vanliga översättningen av 2 Moseboken [12:37] beträffande det antal israeliter som drog ut ur Egypten, nämligen ’sex hundra tusen’, helt enkelt inte kan ge någon förnuftig mening, om man tar det efter bokstaven”. — New York Times Magazine för 25 september 1960.

Av samma mening som de här nämnda religiösa auktoriteterna är också sådana profana verk som The Encyclopedia Americana, som bland annat har följande att säga: ”Fjärde Moseboken, som beskriver inmönstringen av stammarna, kan ha överdrivit antalet människor som berördes — öknen skulle inte ha kunnat livnära sådana massor.” — Band 10, sidan 641.

Vad kan man säga om alla dessa invändningar? Har det skett en felöversättning eller en förvanskning av texten, eller har man överdrivit? Var det omöjligt för Egypten, för öknen, för det utlovade landet att rymma så många människor? Svaret på alla dessa frågor måste bli ett eftertryckligt: Nej!

Den uppriktighet, som präglar Mose skrifter, avfärdar genast ett sådant påstående som att texten skulle innehålla en överdrift. Vad det beträffar att texten i 2 Moseboken 12:37 skulle ha blivit felöversatt eller förvanskad, kan man anföra följande: Om något fel insmög sig i den versen, då måste ett sådant fel också ha insmugit sig i 2 Moseboken 38:26, där den mera exakta siffran 603.550 anges såsom det fullständiga antalet män på tjugo år och därutöver, som blev inmönstrade. Då måste det också ha insmugit sig ett sådant fel i första kapitlet i Fjärde Moseboken, där de enskilda stammarnas antal anges och totalsumman sägs uppgå till samma siffra. Och då måste det vidare ha skett en förvanskning eller felöversättning av texten i 4 Moseboken 11:21, ty där säger Mose, då han klagar inför Jehova över att folket ropade efter kött, att det fanns 600.000 man till fots.

Att israeliternas antal verkligen måste ha varit betydande anges av att de byggde städerna Pitom och Raamses, av Faraos ord: ”Israels söners folk är talrikare och mäktigare än vi äro” (NW) och av det förhållandet att Farao bådade upp hela sin militära styrka för att återvinna israeliterna. — 2 Mos. 1:9—12; 14:6—9.

Vad det beträffar att de alla kunde gå över Röda havet under en enda natt, så finns det ingenting i skildringen som anger hur bred passagen var, och fördenskull är det rätt och slätt en fråga om att den var tillräckligt bred för att alla israeliterna skulle kunna gå över under en enda natt. Och beträffande frågan om ett så stort antal människor skulle kunna livnära sig i öknen, så läser vi ju att Jehova lät manna falla sex dagar i veckan, vilket tjänade till mat åt israeliterna, och vid två tillfällen lät han ju stora svärmar av vaktlar föras in över lägret, eller hur? — 2 Mos. 16:4—18; 4 Mos. 11:31, 32.

Beträffande frågan om Egypten skulle ha kunnat livnära och rymma detta antal israeliter eller inte säger William Jenks i sin bok Bible Commentary: ”Många har ansett denna tillväxt otrolig; men att Gosens jord till och med i våra dagar skulle kunna livnära ett sådant antal [har blivit] bevisat ... Vilket verkligt hinder finns det väl då för att 3.000.000 skulle kunna livnära sig på 21.000 kvkm?” Republiken Israel har i våra dagar en areal om ungefär 21.000 kvkm och en befolkning om mer än 2.000.000 människor. I flydda tider innehade Israel ett område som sträckte sig över mer än 26.000 kvkm, eftersom en del av dess landområde låg öster om Jordan.

Till stöd för Skriftens framställning är också den fotnot till 2 Moseboken 12:37 som förekommer i Soncinoutgåvan av bibeln: ”Det föreligger utan tvivel vissa svårigheter för att man skall kunna fatta att en så stor skara människor vid en och samma tid skulle kunnat ge sig av från en och samma plats; men denna händelse har motsvarigheter i världshistorien. Mot slutet av 1700-talet gav sig 400.000 tatarer under en enda natt i väg från ett ryskt gränsområde hänemot den kinesiska gränsen.”

Ja, när man tar alla fakta i betraktande, står Skriftens skildring rättfärdigad.