Framgångsrik pionjärtjänst
1 Under det gångna arbetsåret hade vi många glädjande resultat i förbindelse med pionjärtjänsten. Så till exempel hade vi ett nytt rekord om 371 reguljära pionjärer under april. Pionjärtjänsten blir mer och mer uppmärksammad av vänner i alla åldrar, och inte minst gläder vi oss över det intresse som ungdomarna ibland oss visar för pionjärtjänsten. Ungdomarna är ju också den kategori som bör ha lättast för att ägna sig åt pionjärtjänsten.
2 Under arbetsåret började 111 förkunnare som pionjärer, och det är en mycket god siffra. Men under året kom 71 att sluta som pionjärer, och därför blev inte ökningen av antalet pionjärer så stor. Det är således uppenbart att många önskar tjäna som pionjärer, men många finner det svårt att kunna fortsätta i denna gren av tjänsten. De vanligaste skälen till att man slutar som pionjär är bristande försörjningsmöjligheter, bristande hälsa och familjeförhållanden.
3 Det som visar sig vara den vanligaste orsaken till att man slutar som pionjär är ekonomiska svårigheter. Det är odiskutabelt att denna sida av pionjärtjänsten utgör ett verkligt problem. Det är dyrt att leva i denna tid. Och naturligtvis har många blivit tvungna att sluta av ekonomiska skäl, trots att de verkligen har gjort uppriktiga ansträngningar för att kunna klara situationen. Det kan vara mycket svårt på sina håll att få lämpligt deltidsarbete och likaså att få fatt på en bostad som inte är för dyr osv.
4 Men följande erfarenheter kan dock vara till gagn för dem som tjänar som pionjär och för dem som planerar att bli det: Att ekonomin alltid i första hand måste bemästras genom en begränsning av utgifterna och inte genom en ökning av inkomsterna. Ju mer en pionjär kan begränsa sina utgifter, desto mindre behöver han ägna sig åt deltidsarbete och desto mera tid kommer han då att få över för tjänst på fältet, personligt studium, vila och avkoppling, vilket ju annars blir det som först och främst ”kommer i kläm”. En framgångsrik pionjär får därför vara beredd på att uppoffra en del materiella ting, som inte är nödvändiga, för att få erfara de välsignelser som pionjärtjänsten för med sig. Man kan inte räkna med att få allting. Däremot kommer det att visa sig bli så att den pionjär som alltigenom sätter Rikets intressen främst också kommer att bli välsignad med många av de ting som inte direkt hör till livets nödvändigheter men gör livet bekvämare och lättare.
5 Fortskaffningsmedel i form av en bil kan utgöra en stor välsignelse i pionjärtjänsten, särskilt på distrikt där avstånden är stora. Dock kan det i många fall vara så att just bilen utgör den black om foten, som förr eller senare kan äventyra ens pionjärtjänst. Vi måste i det här sammanhanget komma ihåg att hundratals och tusentals tjänade som pionjärer långt innan det alls var aktuellt med bilar, och de utförde en framgångsrik pionjärtjänst. Därför bör varje pionjär, som har bil, noggrant tänka sig in i huruvida bilen i hans fall utgör en välsignelse eller en hämsko.
6 Vad som också är mycket viktigt i samband med framgångsrik pionjärtjänst är det som omtalas i Ordspråksboken 17:22. Detta hänger intimt samman med ett gott arbetsschema. Modlöshet som en följd av att man ligger efter i pionjärtjänsten tar verkligen ”märgen ur benen”. Det tar mycket mindre på krafterna att åstadkomma de fler timmar som gör att man ligger bra till i arbetsschemat än att erfara modlöshet på grund av att man ligger efter. Men därtill behövs inte bara ett gott arbetsschema utan också att man tillämpar det. Här kommer självdisciplin in i bilden. En pionjär måste kunna disciplinera sig själv och således inte ge efter för ”köttet”. När en pionjär ligger bra till i sin tjänst som en följd av ett gott arbetsschema, behöver han inte bekymra sig, när han blir förkyld eller andra oförutsedda hinder inträffar — han har då ”bufferttid” och kan ta det lugnt. Utmärkta synpunkter om hur en pionjär bör planera sin tid och sina möjligheter återfinns i Vakttornet för 1 oktober 1971 under rubriken ”Hur man får framgång i pionjärtjänsten”.
7 Vi vill nämna ytterligare detaljer som har att göra med det som omtalas i Ordspråksboken 17:22. Man måste också hålla sig andligen stark för att kunna ha ett glatt hjärta i pionjärtjänsten. Och för detta behövs det tid till bibelläsning, personligt studium, vila och avkoppling. Allt detta kan ett gott arbetsschema ge, om man noggrant tillämpar det. Om en pionjär blir undernärd i andligt avseende, kommer han att bli modlös, även om han ligger bra till i sin tjänst på fältet. En pionjär måste således vara noggrann med att planera tid för de olika nödvändiga ting han måste ägna sig åt.
8 Det tjänsteår som började under september började också bra när det gällde pionjärtjänsten. Inte mindre än 25 nya pionjärer började den 1 september. Detta är ett utmärkt resultat, och ansökningarna fortsätter att komma in, när detta skrivs, från dem som önskar börja den 1 oktober. Men från och med den 1 september var det tyvärr 14 pionjärer som blev tvungna att upphöra med sin pionjärtjänst. Ökningen blev således endast 11 pionjärer under september, trots att så många började. Därför vill vi också i avslutningsorden slå fast det som är huvudtanken i denna artikel: Att vi kan glädja oss över ett ökat intresse för pionjärtjänsten här i landet, men att det på grund av den ekonomiska situationen verkligen utgör en uppfordran för alla som vill tjäna som pionjärer att noggrant planera sin pionjärtjänst för att möta de krav som ställs. Att det är möjligt att göra detta visar det stora antal pionjärer som fortsätter år efter år. Vad som således visar sig nödvändigt är att göra uppoffringar när det gäller materiella ting, som inte är absolut nödvändiga, och att i första hand se till att minska utgifterna i stället för att söka få ett deltidsarbete som ger så mycket betalt som möjligt. Ett alltför omfattande deltidsarbete tröttar rätt snart ut pionjären, och det återstår inget annat än att sluta som pionjär. Vi hoppas att dessa allmänna synpunkter kan bli till hjälp för dem som nu tjänar som pionjärer och till hjälp för de många som planerar att bli pionjärer framöver.