Hur man bär fram de goda nyheterna — Ta vård om de fårlika
1 När en herde finner ett vilsegånget får, som är sargat och utsvultet, lämnar han det inte utan tillsyn med den liknöjda inställningen att han vet var det finns. Han ger det den ömma omvårdnad det behöver, ger det föda och vatten så snart som möjligt. Vår kärleksfulla omvårdnad om dem som vi träffar på i arbetet från hus till hus och som visar intresse kommer att driva oss till att ta vård om dem lika ivrigt och plikttroget.
2 Vi har lagt ned mycken tid och kraft i vårt arbete med att tålmodigt besöka varje hem för att bära fram de goda nyheterna. Vi har taktfullt sökt bemöta invändningar som en del har kommit med, utstått smälek från återigen andra, och lyckligtvis har vi också funnit några som visat intresse och kanske placerat någon litteratur. Vad bör då göras med detta intresse?
3 Vi bör betrakta saken såsom Jehova ser den. ”Han . . . önskar [inte] att någon skall bli tillintetgjord, utan önskar att alla skall uppnå bättring.” (2 Petr. 3:9, NW) När någon visar något som helst intresse för sanningen, bör detta omedelbart väcka vårt intresse för honom, och i våra sinnen bör vi göra upp planer för hur vi skall kunna odla detta intresse.
4 När vi ser saken på det här sättet, börjar vi förstå att vi under Vakttornskampanjen kommer att få många möjligheter och tillfällen att ta vård om de fårlika. När någon prenumererar, avtalar vi om att få komma tillbaka för att lämna de senaste numren av tidskriften, till dess att den börjar komma på posten. Att vi lämnar dessa lösnummer bör aldrig betraktas som ett oviktigt rutinarbete. I stället bör vi betrakta det som ett utmärkt tillfälle till att bygga vidare på det intresse vi har funnit och ta vård om dem som kanske kan bli lovprisare av Jehova.
5 Vid första besöket kan du kanske ha god användning av en av de småskrifter som du har lämnat till den besökte. Om broschyren ”Dessa goda nyheter om riket” är med bland dessa småskrifter, kan du visa den besökte att den är avsedd att användas vid bibelstudium. Du kan välja ut ett ämne, till exempel ”Den sanne Guden” (sidan 5), och hänvisa till frågan till paragraf sex för att hjälpa den besökte att inse att om vi skall lära känna den sanne Guden, måste vi känna honom under hans namn. Du kan sedan uppmana den besökte att slå upp Psalm 83:19 i sin egen bibel. Om tillräckligt intresse visas, kan du gå vidare och demonstrera studiemetoden. Sedan kan du avtala om att komma tillbaka vid en bestämd tid, som passar er båda, och så fortsätta med att ”mata” den som visat intresse.
6 Om vi inte kan sätta i gång ett studium vid första besöket, bör vi likväl inrikta oss på att gå tillbaka för att odla intresset. Det är sant att vi inte alltid gör det som vi vet skulle vara till största gagn för de fårlika. Tiden rinner i väg, och vi underlåter att gå tillbaka. Kanske försitter vi den möjlighet vi har att lämna lösnummer till prenumeranten till dess att brevbäraren sköter om utdelningen. Slutligen får vi ett besked om utlupen prenumeration från Sällskapet och inser att vi borde ha gått tillbaka till den prenumeranten för länge sedan. Då får vi oss en tankeställare, eller hur? Det är då tid för självrannsakan och att sedan bestämma sig för att inte låta någon fårlik människa irra omkring i denna tingens ordning utan att få någon omvårdnad.
7 Vilket privilegium Jehova räcker fram åt oss! De som har en rätt hjärteinställning kommer att visa det lilla spår av intresse som vi kan unptäcka tack vare den övning vi fått. Skulle Guds medarbetare med vett och vilja lämna en sådan människa åt sitt öde? Nej. Vi vill göra Jehovas vilja, och därför vill vi genast tänka efter hur vi bäst skall kunna ta vård om dem som har det rätta hjärtetillståndet, alldeles som en herde tar vård om ett vilsegånget får.