Vilket ansvar har vi för andras barn som vi möter i tjänsten på fältet?

I arbetet med att predika de goda nyheterna från hus till hus är det ibland barn eller ungdomar som öppnar dörren. Hur skall vi förhålla oss till dessa? Man kan vänligt fråga om man får tala med någon av föräldrarna. Är inte dessa hemma, kanske man kan säga att man återkommer vid ett annat tillfälle, när föräldrarna är hemma, eller lämna ett provexemplar av någon av tidskrifterna med en hälsning till föräldrarna att man gärna vill återkomma. Det är förståndigt att visa urskillning, när det gäller litteraturplaceringar till barn och ungdomar, så att vi inte onödigtvis drar på oss en anklagelse att vi är sådana som vill ”sälja” publikationer till minderåriga. Många föräldrar gillar inte ens att man samtalar med deras barn vid dörren, om föräldrarna inte är hemma, eftersom de menar att deras barn utsätts för påverkan som inte är i överensstämmelse med föräldrarnas egen uppfattning eller livsåskådning. Även om vi vet att vi har sanningens livsfrälsande budskap, så vill vi naturligtvis aldrig tvinga vare sig vuxna eller barn att omfatta sanningen. För barnens del blir det föräldrarnas ansvar som kommer att gälla. Vi skulle ju inte själva uppskatta om medlemmar från andra religiösa samfund kom till vår dörr för att samtala med våra barn om sitt budskap och den tro de företräder, utan att vi visste någonting om det hela.

Är det då lämpligt att studera Guds ord med barn eller ungdomar, vars föräldrar inte är Jehovas vittnen? Svaret på den frågan är i hög grad beroende av om den unges föräldrar önskar det eller inte. Om föräldrarna till sådana barn inte har något emot det, kan ett kristet vittne för Jehova leda ett bibelstudium med deras barn, men detta bör aldrig ske mot föräldrarnas uttryckliga vilja eller helt utan deras vetskap. Föräldrar bland Jehovas vittnen skulle helt visst inte önska att någon representant för ett annat religiöst samfund ”tog hand om” deras barn för att undervisa dem enligt detta samfunds läror och sedvänjor. Vi vill naturligtvis aldrig göra oss skyldiga till att ignorera den gudagivna principen om föräldramyndigheten, utan måste självfallet respektera den. Det skulle inte vara förståndigt, i en tid då människor så starkt värnar om sin integritet och då ”barnomsorgen” är i blickpunkten, att handla på ett sätt som kunde ge människor det felaktiga intrycket att Jehovas vittnen ”går bakom ryggen” på föräldrar och ”förleder” deras barn.

Naturligtvis kan det hända att sådana barn, vars föräldrar inte är Jehovas vittnen, kommer hem till ett Jehovas vittne och ställer frågor eller rentav önskar närvara vid möten i Rikets sal. Om föräldrarna kräver att deras barn skall upphöra med allt umgänge med Jehovas vittnen, måste barnen, på grundval av vad de vet vara rätt, avgöra vad de skall göra. Om föräldrarna börjar att direkt övervaka allt vad deras barn gör och avskär dem från allt tänkbart umgänge med Jehovas kristna vittnen, förhindrar detta ändå inte att ungdomarna visar sin önskan att göra Guds vilja genom att bevara ett förträffligt uppförande, studera bibeln på egen hand och be om att den tid må komma, då de blir friare att utöva sann tillbedjan, och de kan också fortsätta att söka föräldrarnas tillåtelse att i högre grad ta del i kristen verksamhet.

Å andra sidan kan det hända att föräldrar avslår ett barns begäran att få vara närvarande vid kristna möten eller att en förkunnare skall komma och studera bibeln med dem, men ändå inte upprätthåller någon sträng övervakning. Vilket ansvar har Jehovas kristna vittnen gentemot ett sådant barn? Jehovas vittnen respekterar med rätta föräldrarnas önskningar om vad som skall försiggå i deras eget hem. Men detta betyder inte att Jehovas vittnen inte kan besvara bibliska frågor som ställs av ungdomar som besöker dem eller träffar dem på gatan eller på andra ställen. Jehovas vittnen har inte något ansvar att de skall avvisa barn från sina Rikets salar, på grund av att föräldrarna kanhända inte vill att de skall vara närvarande vid mötena där. Bibeln säger: ”Den som vill, han tage livets vatten för intet.” (Upp. 22:17) Om det finns ungdomar bland dem som åstundar livets vatten, vem skulle då avvisa dem? Jesus Kristus sade till sina lärjungar: ”Låten barnen vara och förmenen dem icke att komma till mig; ty himmelriket hör sådana till.” — Matt. 19:14.

Se i övrigt Vakttornet för 15 januari 1974, sidorna 47, 48, under rubriken ”Frågor från läsekretsen”.