Att hjälpa varandra (Del 2): I bokstudiegruppen
1 Medan vi alla har samma ansvar att predika, har vi inte alla samma erfarenhet eller förmågor. (1 Kor. 12:29, 30) Det finns de som är nya eller saknar erfarenhet. En del har begränsningar på grund av bristande utbildning eller språksvårigheter. Andra har stor erfarenhet i en gren av tjänsten på fältet, men inte i en annan. Naturligtvis önskar vi alla vara dugliga och effektiva förkunnare av de goda nyheterna. Genom att låta andra få nytta av vår erfarenhet och våra förmågor kan det bli ett mycket glädjefullt resultat. — Apg. 20:35.
2 Bokstudieanordningen är en fin föranstaltning för att ge ömsesidig hjälp. Många förkunnare har erfarenhet och förmågor, som de kan använda för att bistå andra i sin grupp. I många fall är det helt enkelt en fråga om att göra behovet känt och be dem att ge bistånd. Vi föreslår att varje bokstudieledare tänker över vilka som kan behöva en hjälpande hand i tjänsten och vilka som kan vara villiga och bäst i stånd att ge effektiv hjälp.
3 Bokstudieledaren kan med detta i sinnet först samtala med den erfarne förkunnaren om att samarbeta med någon som är mindre erfaren. Han kan till exempel säga till en syster: ”Skulle du vilja samarbeta med syster . . . några dagar i tjänsten från hus till hus? Jag är säker på att hon skulle få nytta av din erfarenhet. Jag tror att ni båda skulle finna glädje i att samarbeta en tid, och det kommer helt visst att visa sig vara ömsesidigt uppbyggande.”
4 Om den erfarna systern är villig, kan studieledaren föreslå att hon talar med den andra systern och gör upp planer som skulle passa dem båda. I en del fall kan de önska dryfta detta med studieledaren, eftersom han kan ha förslag om hur de kan gå till väga. De kan planera vad som skulle vara mest lämpligt för dem, när det gäller att tillsammans förbereda sig, ta del i tjänsten och följa upp intresset.
5 Studieledaren bör visa bröderna och systrarna verkligt intresse genom att då och då fråga dem hur det går. Hans hjälpsamhet och uppmuntrande ord kommer att visa att han är mer än bara någon som leder studiet; han visar andra öm tillgivenhet och är uppriktigt intresserad av deras andliga framsteg. När tillsyningsmannen för tjänsten tillbringar en vecka med gruppen, kommer också han att vara intresserad av vad som har uträttats. Vad han och studieledaren än kan göra för att förbättra anordningen med att hjälpa varandra i bokstudiegruppen kommer att styrka hela församlingen — 1 Tess. 2:7, 8.