Tala Guds ord med dristighet
1 På senare år har förkunnarna i vissa områden funnit det allt svårare att få tala med människor i deras hem. På många håll rapporterar man att över 50 procent av människorna inte är hemma, när man gör besök från hus till hus. Detta har lett till att mycket av den tid man använder i tjänsten är improduktiv.
2 För ett antal år sedan var många människor hemma på söndagen, som vanligtvis betraktades som en vilodag. Men seder och bruk har förändrats. Eftersom det nu är vanligt att människor förvärvsarbetar, gör inköp eller ägnar sig åt rekreation utanför hemmet även på söndagar, har det blivit ett problem att kontakta människor från hus till hus.
3 Om människor inte är hemma, är det uppenbart att de är någon annanstans. Eftersom vårt mål är att tala med människor, varför då inte tala med dem vi träffar — på gatan, vid köpcentra eller på arbetsplatsen? Paulus hade för sed att vittna för ”dem som råkade vara där”. (Apg. 17:17) Detta visade sig vara ett produktivt sätt att vittna på den tiden, och det är också ett produktivt sätt att vittna i vår tid.
4 När vi går från hus till hus, ser vi vanligtvis människor strosa förbi eller kanske vänta på någon. När det är vackert väder, kanske de sitter på en parksoffa, eller också kanske de tvättar bilen eller arbetar med den. Ett vänligt leende och en vänlig hälsning kan vara allt som behövs för att få i gång ett samtal. Om de bor i närheten skulle vi rentav kunna nämna att vi förmodligen nyss har besökt deras hem, men att vi då inte träffat dem hemma och att vi därför är glada över att nu få tillfälle att tala med dem. Genom att visa lite större dristighet i fråga om att ta initiativ har många fått givande erfarenheter.
5 Dristighet ger resultat: En broder berättade att han går fram till människor som står och väntar på en buss eller som strosar omkring eller sitter i sin bil. Som om han vore en vänlig granne som bara vill prata lite, närmar han sig dem med ett varmt leende och ett glatt tonfall. På det här sättet har han inte bara fått lämna mycket litteratur, utan han har också fått sätta i gång flera bibelstudier.
6 En annan broder och hans hustru gick från dörr till dörr, när de mötte en kvinna som kom och bar på en stor kasse med matvaror. De började samtala med henne genom att berömma henne för hennes ansträngningar att sörja för sin familjs behov. ”Men vem”, frågade de, ”kan sörja för mänsklighetens behov?” Detta väckte kvinnans intresse. Efter ett kort samtal inbjöd hon dem till sitt hem, där ett bibelstudium sattes i gång.
7 Så varför inte, nästa gång du vittnar från dörr till dörr, antingen det är en söndag eller någon annan dag i veckan, och du finner att människor inte är hemma, uppbjuda lite större dristighet och tala med de människor du möter på gatan eller på andra ställen? (1 Thess. 2:2) Du kan få en mer produktiv tjänst, och du kommer att få uppleva större glädje i din tjänst.