Predika de goda nyheterna överallt

¹ De första kristna predikade de goda nyheterna överallt. De var så nitiska att budskapet om Guds kungarike hade ”predikats i hela skapelsen under himlen” redan 30 år efter Jesu Kristi uppståndelse. — Kol. 1:23.

² Jehovas nitiska tjänare i dag har samma målsättning, nämligen att nå alla som det är möjligt att nå med de goda nyheterna om Guds kungarike. Vad kan hjälpa oss att nå detta mål? Fler och fler arbetar heltid, och de är svåra att träffa hemma. När de inte arbetar, reser de, handlar eller ägnar sig åt någon form av rekreation. Hur skall man kunna nå dem som är förtjänta med budskapet om Guds kungarike? — Matt. 10:11.

³ En del kan man få kontakt med på deras arbetsplats. Även mindre städer och samhällen har ett kontors- och köpcentrum, där många människor befinner sig större delen av dagen. I större städer händer det att en del av de människor som vittnena besöker på deras arbetsplats aldrig tidigare har fått ett besök, vilket beror på att de arbetar i industriområden eller i stora kontorsbyggnader och bor i hus med kodlås eller andra säkerhetsanordningar. En del som under veckosluten har fått kontakt med sanningen i en park, på ett rekreationsområde, på en campingplats, i en sommarstuga, i ett köpcentrum eller medan de väntat på en parkeringsplats har visat sig vara gynnsamt inställda till de goda nyheterna.

⁴ Allt fler förkunnare gör särskilda ansträngningar att vittna på offentliga platser, ja, överallt där man kan finna människor. Först kände sig dessa vittnen lite tveksamma och lite nervösa därför att de inte var vana vid denna form av tjänst, utan bara vid att vittna till exempel från hus till hus. Vad tycker de nu?

⁵ ”Det har livat upp tjänsten!” utbrister en erfaren broder. En annan broder tillägger: ”Det håller mig skärpt.” En äldre pionjär konstaterar: ”Det har stärkt mig mentalt, fysiskt och andligt, . . . och jag växer hela tiden och blir starkare!” En förkunnare säger att han nu når många som aldrig tidigare har talat med Jehovas vittnen. Ungdomar tar också entusiastiskt del i detta trevliga arbete. Ett ungt vittne uttrycker sig så här: ”Det är så roligt, för man får tala med så många!” Ett annat vittne säger: ”Jag får lämna mer litteratur än jag någonsin har gjort tidigare!”

⁶ Resande tillsyningsmän tar ledningen: Sällskapet har insett att ”den här världens skådeplats håller på att förändras” och har därför på senare tid föreslagit att de resande tillsyningsmännen ändrar sitt schema för tjänst på fältet från vecka till vecka, så att så många människor som möjligt kan nås med de goda nyheterna. (1 Kor. 7:31) Under många år har kretstillsyningsmännen använt förmiddagarna till att arbeta från hus till hus och eftermiddagarna till att göra återbesök och leda bibelstudier. På vissa platser gör man fortfarande så därför att det är praktiskt. På andra platser kan det vara meningslöst att gå från hus till hus vissa förmiddagar. Om det är så kan den resande tillsyningsmannen besluta att man ägnar förmiddagen åt affärstjänst och gatuvittnande. Eller också kan han ordna så att mindre grupper försöker vittna på kontor, i köpcentra, på parkeringsplatser eller på andra offentliga platser. Genom att förkunnarna använder den tid de har avsatt för tjänst på fältet på ett effektivare sätt kan många fler nås av budskapet.

⁷ Rapporter visar att denna justering har mottagits mycket väl av både de resande tillsyningsmännen och förkunnarna för övrigt. Ett antal äldstekretsar har bett kretstillsyningsmannen öva några förkunnare i tjänstegrenar som det har varit särskilt stort behov av att ta del i på församlingens distrikt. Det har varit till stor hjälp för dessa förkunnare att få följa med den resande tillsyningsmannen och se hur han går till väga i dessa tjänstegrenar. Dessa förkunnare har i sin tur sedan kunnat öva andra. (2 Tim. 2:2) Resultatet har blivit att fler nu nås med de goda nyheterna.

⁸ Du behöver naturligtvis inte vänta tills kretstillsyningsmannen kommer på besök för att pröva några av dessa andra sätt att predika. Här följer några olika tankar och idéer som kan vara praktiska och bra att testa på ditt distrikt:

⁹ Gatuvittnande: ”Var är alla människor?” undrar vi ibland när vi besöker ett öde bostadsområde en förmiddag mitt i veckan. En del har kanske gått ut och handlat eller gått ut i något annat ärende. Har du försökt att nå dem genom gatuvittnandet? Om man utför det på rätt sätt, kan det vara mycket produktivt. Det bästa är att gå fram till människor och börja samtala med dem vänligt, inte att stå stilla på ett enda ställe med tidskrifterna i handen. Man behöver inte vittna för alla som passerar. Man kan tala med dem som inte verkar ha så bråttom, dem som står och tittar i ett skyltfönster, dem som sitter i parkerade bilar eller dem som väntar på något allmänt transportmedel. Du kan börja med att hälsa vänligt och sedan vänta på ett svar. Om personen är villig att samtala, kan du fråga honom vad han har för åsikt om ett visst ämne som du tror att han kan vara intresserad av.

¹⁰ En resande tillsyningsman besökte en församling och inbjöd då sex förkunnare att följa med honom och hans hustru ut i gatuvittnandet. Vad blev resultatet? ”Vi hade en underbar förmiddag!” rapporterar han. ”Alla var ’hemma’. Vi fick lämna 80 lösnummer och många traktater. Vi fick åtskilliga stimulerande samtal. En förkunnare, som var ute i gatutjänsten för första gången, utbrast: ’Jag har varit i sanningen i många år, och nu förstår jag vad jag har gått miste om!’ När veckan var slut, var också församlingens mycket för stora förråd av tidskrifter slut.”

¹¹ När samme resande tillsyningsman betjänade nästa församling, fick han veta att flera förkunnare inte hade haft så god framgång i gatuvittnandet tidigt en förmiddag. En syster hade inte fått tala med mer än två personer, eftersom alla andra hade bråttom i väg till sitt arbete. Den resande tillsyningsmannen föreslog att alla dessa förkunnare gick tillbaka till samma gata lite senare på förmiddagen. Det gjorde de, och de stannade där till omkring klockan tolv. Den syster som hade fått bara två samtal tidigare på dagen lyckades mycket bättre när hon kom dit andra gången. Hon fick lämna 31 lösnummer och 15 broschyrer. Dessutom fick hon namn och adress på sju personer och lyckades sätta i gång två bibelstudier! Resultatet för de andra i gruppen var också mycket uppmuntrande.

¹² När du finner någon som visar intresse, försök då att få den personens namn, adress och telefonnummer. I stället för att gå rakt på sak och begära dessa uppgifter kan du säga: ”Det var mycket trevligt att få samtala med dig. Skulle vi inte kunna fortsätta vid ett annat tillfälle?” Eller fråga: ”Skulle jag möjligen kunna få besöka dig i ditt hem?” Många som man säger så till går med på att man besöker dem igen. Se till att du har en stor bunt med löpsedlar med dig, så att du kan lämna dem till alla som skulle vilja besöka våra möten.

¹³ Om du talar med en intresserad som bor på en annan församlings distrikt, bör du lämna namn, adress och telefonnummer till bröderna där, så att de kan följa upp intresset. Skulle gatuvittnandet kunna vara ett effektivt sätt att sprida de goda nyheterna på inom ditt distrikt? Gå i så fall igenom artikeln ”Att finna de intresserade genom effektivt gatuvittnande” i Tjänsten för Guds kungarike för juli 1994. Ordna sedan med att du kan ta del i gatuvittnandet vid en sådan lämplig tidpunkt på dagen att du kan nå så många som möjligt.

¹⁴ Vittnande på allmänna transportmedel: Ett antal pionjärer beslöt att de en förmiddag skulle vittna för dem som stod och väntade på bussen i närheten av högskolan på orten. Men ett problem uppstod, då de hade fått i gång ett trevligt samtal. Just då brukade bussen komma och samtalet få ett abrupt slut. Pionjärerna löste problemet genom att stiga på bussen och fortsätta att vittna för passagerarna medan de åkte genom staden. Vid ändhållplatsen brukade pionjärerna ta bussen tillbaka och vittna under resan. Efter flera turer fram och tillbaka summerade de resultaten: De hade fått lämna över 200 lösnummer och fått sätta i gång sex bibelstudier! Några busspassagerare var villiga att lämna sin adress och sitt telefonnummer, så att de kunde få besök i sitt hem. Veckan därpå gick pionjärerna tillbaka till busshållplatsen och gjorde om proceduren. De fick lämna 164 lösnummer och sätta i gång ytterligare ett bibelstudium! Vid en hållplats steg en man på bussen och tog den enda plats som var ledig — bredvid en pionjär. Han tittade på brodern och sade med ett leende: ”Jag vet, du har ett nummer av Vakttornet åt mig!”

¹⁵ Många förkunnare avger ett effektivt vittnesbörd medan de färdas med buss, tåg eller flygplan. Hur kan man börja samtala med en passagerare som sitter bredvid en? En 12-årig förkunnare började helt enkelt läsa ett nummer av Vakna! på bussen i hopp om att den flicka som satt bredvid honom skulle bli nyfiken. Det fungerade! Flickan frågade vad han läste, och det unga vittnet svarade att han läste om lösningen på de problem som ungdomar lätt råkar ut för. Han tillade sedan att han själv hade haft stor nytta av artikeln och att den kunde hjälpa henne också. Hon tog villigt emot tidskrifterna. Två andra ungdomar lyssnade på samtalet och bad att de också skulle få ett par nummer av tidskrifterna. Då stannade bussföraren till och frågade varför de här tidskrifterna var så intressanta. När han fick reda på det, ville han också ha ett par lösnummer. Allt detta skulle naturligtvis inte ha kunnat hända om inte den unge förkunnaren hade haft med sig ett stort antal tidskrifter som han kunde lämna åt alla som visade intresse!

¹⁶ Vittnande i parker och på parkeringsplatser: Att vittna i parker och på parkeringsplatser är ett utmärkt sätt att nå människor, när vädret tillåter det. Har du försökt vittna på en parkeringsplats till ett köpcentrum? När du kommer in på parkeringsplatsen, titta dig då omkring. Leta efter någon som inte verkar ha bråttom eller som väntar i en parkerad bil och försök att få i gång ett vänskapligt samtal. Om det går att fortsätta samtalet, för då in det på budskapet om Guds kungarike. Försök arbeta ensam, men ha en annan förkunnare i närheten. Var diskret och ha till exempel inte en stor, tung väska med dig. Det kan vara bra att stanna bara en kort stund och sedan gå till en annan parkeringsplats. Om någon inte vill samtala med dig, gå då artigt därifrån och sök upp någon annan som du kan tala med. Genom att gå till väga på det här sättet fick en broder lämna 90 lösnummer på de parkeringsplatser som han vittnade på under en månad!

¹⁷ En del går till en park för att koppla av; andra går dit för att motionera eller för att vara tillsammans med sina barn. Sök efter möjligheter att vittna utan att i onödan störa människor i deras aktiviteter. En broder började samtala med den som skötte parken och fann att han var bekymrad över drogproblemet och sina barns framtid. Ett bibelstudium sattes i gång och leddes regelbundet i parken!

¹⁸ Informellt vittnande i köpcentra: Det är inte alltid möjligt att predika från affär till affär i ett köpcentrum på grund av de lagar och förordningar som gäller lokalt för sådan verksamhet, men en del förkunnare skapar tillfällen att vittna informellt där. De sätter sig på en bänk och börjar samtala med andra som stannar till för att vila en stund. Om personen då visar intresse, erbjuder de diskret en traktat eller en tidskrift och försöker sedan avtala om ett återbesök. När de har vittnat några minuter på ett ställe i köpcentrumet, går de vidare till ett annat och försöker samtala med någon annan. Man bör naturligtvis vara försiktig, så att man inte drar otillbörlig uppmärksamhet till sig när man vittnar informellt på det här sättet.

¹⁹ När du börjar samtala med en person, gör det då i en vänlig ton. Om personen lyssnar och vill samtala, ställ då en fråga och lyssna sedan uppmärksamt på vad han svarar. Visa personligt intresse för det som han säger. Visa att du sätter värde på hans åsikt. Håll med honom, när det är möjligt.

²⁰ En syster fick ett trevligt samtal med en äldre kvinna genom att nämna hur dyrt det har blivit att leva. Kvinnan höll med henne, och ett livligt samtal kom i gång. Systern fick kvinnans namn och adress och kunde därigenom göra ett återbesök redan samma vecka.

²¹ Att arbeta från affär till affär: En del församlingar har speciella affärs- och kontorsdistrikt som de bearbetar. Den broder som har hand om distrikten kan göra i ordning särskilda distriktskort på dessa affärs- och kontorsdistrikt. För de bostadsdistrikt där det finns affärer och kontor som det finns separata distriktskort på bör det klart anges att dessa affärer och kontor inte ingår i bostadsdistriktet. På andra distrikt kan affärer och kontor ingå i distriktet och besökas på vanligt sätt. De äldste kan inbjuda kvalificerade förkunnare att bearbeta affärs- och kontorsdistrikten regelbundet, så att dessa inte försummas.

²² Om du blir inbjuden att ta del i detta arbete och aldrig har gjort det förut, kan ett bra sätt att uppbjuda all din ”dristighet” vara att du besöker några mindre affärer först. Sedan, när du känner dig lite säkrare, kan du besöka de större affärerna. (1 Thess. 2:2) När man tar del i affärstjänsten, bör man klä sig som man gör när man går till ett möte i Rikets sal. Gå in i affären när den är tom på kunder, om det är möjligt. Be att få tala med butiksinnehavaren eller den butiksansvarige. Uppträd varmhjärtat, och var framför allt kortfattad. Man behöver inte be om ursäkt för att man kommer. Affärsfolk är i många fall serviceinriktade och är beredda på att ständigt bli avbrutna.

²³ När du har hälsat på butiksinnehavaren, kan du säga: ”Affärsfolk har ett så fulltecknat schema att vi sällan lyckas träffa dem hemma, och därför besöker vi dig här på din arbetsplats för att ge dig en mycket tankeväckande artikel att läsa.” Säg sedan helt kort, i en eller två korta meningar, något om den aktuella tidskriften.

²⁴ Eller också kan du pröva den här varianten: ”Vi har märkt att affärsfolk försöker hålla sig informerade om det mesta. I det senaste numret av Vakttornet (eller Vakna!) finns det en artikel som angår oss alla.” Förklara vad artikeln går in på, och avsluta genom att säga: ”Vi är säkra på att du kommer att tycka om att läsa den.”

²⁵ Om det finns anställda, och det verkar vara lämpligt, kan du tillägga: ”Har du något emot att jag gör samma korta erbjudande till dina anställda?” Om du får tillåtelse att tala med dem, kom då ihåg att du har lovat att vara kortfattad. Butikschefen förväntar att du håller ord. Om någon av de anställda vill sätta i gång ett långt samtal, är det bäst att besöka den personen i hans eller hennes hem.

²⁶ För en tid sedan följde några förkunnare i en liten stad med kretstillsyningsmannen ut i affärstjänst. Några av förkunnarna kände sig först lite oroliga, eftersom de aldrig tidigare utfört den formen av tjänst, men de slappnade snart av och började tycka om den. På mindre än en timme hade de talat med 37 personer och lämnat 24 lösnummer och 4 broschyrer. En broder konstaterade att de normalt inte träffar så många personer från hus till hus under en hel månad som de gjorde under den korta stund de utförde affärstjänst.

²⁷ Skapa tillfällen att predika: Jesus vittnade inte bara i vissa bestämda situationer eller miljöer. Han spred de goda nyheterna vid alla lämpliga tillfällen. (Matt. 9:9; Luk. 19:1–10; Joh. 4:6–15) Lägg märke till hur somliga förkunnare skapar tillfällen att predika.

²⁸ En del har tagit för vana att vittna för föräldrar som väntar på sina barn i närheten av skolans ingång. Eftersom många föräldrar kommer en stund innan skolan slutar, finns det tid att sätta i gång stimulerande samtal med dem om något bibliskt ämne.

²⁹ Många pionjärer är inställda på att nå dem som har ett speciellt intresse för ett särskilt ämne som behandlas i våra tidskrifter. Så till exempel fick en syster goda resultat av att besöka sex skolor på församlingens distrikt med artikelserien ”Skolor i kris” i Vakna! för 22 december 1995. Hon besökte också familjerådgivningsbyråer med tidskrifter om familjelivet och om olika slag av misshandel av barn. Hon blev ombedd att komma tillbaka med nya nummer som behandlar liknande ämnen. Den reaktion som hon mötte på arbetsförmedlingen efter att ha lämnat Vakna! för 8 mars 1996 om arbetslösheten var ”helt fantastisk”.

³⁰ En områdestillsyningsman berättar att han och hans hustru regelbundet vittnar informellt då de går och handlar livsmedel. De handlar vid en tidpunkt på dagen då det inte är så mycket folk i affären och kunderna strosar omkring mellan hyllorna i lugnt tempo. De berättar att de har fått många fina samtal där.

³¹ Många förkunnare berättar att de har fått goda resultat av att vittna i husets tvättstuga eller på inrättningar med tvättautomater. De lämnar inte bara ett par lösnummer när ingen är där, utan deras mål är att nå människor med de goda nyheterna. Därför försöker de få tillfälle att tala personligen med dem som är där och tvättar.

³² På vissa platser har utvalda förkunnare fått tillåtelse att vittna på flygplatser och i hamnar i städer utefter kusten. Ibland har de haft glädjen att få vittna för människor som bor i länder där det finns få Jehovas vittnen. När någon visar intresse, erbjuder de tidskrifterna eller en traktat.

³³ Om man inte personligen får tala med dem som bor i hus med portvakter i eller utanför huset, kan man vittna taktfullt för vakterna eller för dem som sitter i receptionen, om det finns en sådan. Detsamma gäller om man skall besöka dem som bor i flyktingförläggningar och liknande inrättningar. En kretstillsyningsman och några andra förkunnare besökte sju sådana här bostadskomplex, och på alla ställena talade de med föreståndaren eller vakten och sade att de, även om de inte fick lov att besöka dem som bodde i huset, ändå ville att han skulle få del av den information som ges i de senaste lösnumren. Alla som de träffade i dessa sju bostadskomplex tog med glädje emot tidskrifterna och bad att få fler när det kom ut nya nummer! De som bor i sådana hus kontaktas sedan per telefon. Praktiska tips om hur man utför telefonvittnande finns i bilagan ”Telefonvittnande — ett sätt att nå många” till Tjänsten för Guds kungarike för augusti 1993.

³⁴ Uppbjud dina krafter och predika överallt: För att kunna leva upp till vårt överlämnande måste vi känna brådskan i att fullgöra vårt uppdrag att predika budskapet om Guds kungarike. För att kunna nå människor när det är lämpligt för dem måste vi vara villiga att sätta våra egna intressen i andra hand, så att vi ”i alla händelser [skall] kunna rädda några”. Alla överlämnade Jehovas tjänare har en önskan att kunna säga som aposteln Paulus gjorde: ”Allt gör jag för de goda nyheternas skull, för att kunna bli delaktig i dem med andra.” — 1 Kor. 9:22, 23.

³⁵ Paulus skrev vidare: ”Därför vill jag mycket gärna hellre berömma mig beträffande mina svagheter, för att Kristi kraft må som ett tält förbli över mig. . . . Ty när jag är svag, då är jag full av kraft.” (2 Kor. 12:9, 10) Med andra ord: Ingen av oss kan utföra detta arbete i egen kraft. Vi måste be Jehova om hans mäktiga heliga ande. Om vi ber Gud om styrka, kan vi vara övertygade om att han kommer att besvara våra böner. Då kommer vår kärlek till människor att driva oss till att söka tillfällen att predika de goda nyheterna för dem, var de än finns. Varför inte pröva något av förslagen i den här bilagan under veckan som kommer?