Klä er i ödmjukhet
1 En herdepojke förtröstar på Jehova och besegrar en mäktig krigare. (1 Sam. 17:45–47) En rik man uthärdar tålmodigt mycket elände. (Job 1:20–22; 2:9, 10) Guds Son låter all ära för sin undervisning gå till sin Fader. (Joh. 7:15–18; 8:28) I vart och ett av de här exemplen var ödmjukhet en grundläggande faktor. På samma sätt är det för oss i dag nödvändigt att visa ödmjukhet i olika situationer som vi ställs inför. (Kol. 3:12)
2 I förkunnartjänsten: Som kristna delar vi ödmjukt med oss av de goda nyheterna till alla slags människor, utan att ha någon förutfattad mening om dem på grund av deras nationalitet, kultur eller bakgrund. (1 Kor. 9:22, 23) Om några är oförskämda eller avvisar budskapet om Riket på ett arrogant sätt, är vi inte oförskämda tillbaka utan går lugnt vidare för att söka efter dem som är förtjänta. (Matt. 10:11, 14) I stället för att försöka imponera på andra med vår kunskap eller utbildning riktar vi uppmärksamheten på Guds ord, eftersom vi inser att det är mer övertygande än något som vi själva skulle kunna säga. (1 Kor. 2:1–5; Hebr. 4:12) I likhet med Jesus ger vi Jehova all ära. (Mark. 10:17, 18)
3 I församlingen: De kristna måste också följa uppmaningen: ”Bind alla om er med anspråkslöshet i sinnet gentemot varandra.” (1 Petr. 5:5) Om vi håller andra förmer än oss själva, kommer vi att söka efter möjligheter att betjäna våra bröder hellre än att förvänta att de skall betjäna oss. (Joh. 13:12–17; Fil. 2:3, 4) Då kommer vi inte att tycka att vi är undantagna från att till exempel städa Rikets sal.
4 Ödmjukhet hjälper oss att ha ”fördrag med varandra i kärlek” och bidrar på så sätt till frid och enighet i församlingen. (Ef. 4:1–3) Den hjälper oss att underordna oss dem som är förordnade att ta ledningen. (Hebr. 13:17) Den motiverar oss att ta emot de råd eller den tillrättavisning vi kan få. (Ps. 141:5) Och ödmjukhet får oss att förtrösta på Jehova när det gäller att sköta vilken som helst uppgift vi kan få i församlingen. (1 Petr. 4:11) Vi inser, alldeles som David gjorde, att framgång inte beror på mänsklig förmåga utan på Guds välsignelse. (1 Sam. 17:37)
5 Inför vår Gud: Framför allt behöver vi ödmjuka oss ”under Guds mäktiga hand”. (1 Petr. 5:6) Om vi är tvungna att stå ut med prövande förhållanden, kanske vi längtar efter den befrielse som Riket kommer att medföra. Men vi visar ödmjukt tålamod genom att vänta på att Jehova skall uppfylla sina löften vid sin bestämda tid. (Jak. 5:7–11) Alldeles som det var i fallet med den ostrafflige Job är vår främsta önskan att ”Jehovas namn [skall] fortsätta att vara välsignat”. (Job 1:21)
6 Profeten Daniel ödmjukade sig inför sin Gud och blev välsignad med Jehovas ynnest och fick många betydande uppgifter. (Dan. 10:11, 12) Låt oss på liknande sätt klä oss i ödmjukhet, i vetskap om att ”resultatet av ödmjukhet och fruktan för Jehova är rikedom och härlighet och liv”. (Ords. 22:4)