JOHANNES
Studienoter – kapitel 11
Lasarus: Se studienot till Lu 16:20.
Betania: Se studienot till Mt 21:17.
judéerna: Eller ”judarna”. Det grekiska ordet skulle kunna återges med ”judarna” här (precis som i Joh 10:31, 33), men Jesus hade precis sagt till sina lärjungar: ”Kom, så går vi till Judeen igen.” Återgivningen ”judéerna” används därför för att visa att det var judar från Judeen som hade försökt stena honom. (Joh 11:7)
sover: I Bibeln liknas döden ofta vid en sömn. (Ps 13:3; Mk 5:39; Apg 7:60; 1Kor 7:39; 15:51; 1Th 4:13) Jesus tänkte uppväcka Lasarus. Så det kan tänkas att han sa detta för att visa att människor kan uppväckas från döden precis som de kan väckas ur en djup sömn. Jesus kraft att uppväcka Lasarus kom från hans Far, ”som uppväcker de döda och som talar om det som inte finns som om det redan fanns”. (Rom 4:17; se studienoter till Mk 5:39; Apg 7:60.)
Tomas: Det här grekiska namnet kommer från ett arameiskt ord som betyder ”tvilling”. Aposteln Tomas var även känd under ett annat grekiskt namn, nämligen Dịdymos (i en del översättningar har detta återgetts ”Didymus”), som också betyder Tvillingen.
redan legat fyra dagar i graven: När Lasarus blev allvarligt sjuk skickade hans systrar bud efter Jesus. (Joh 11:1–3) Jesus var omkring två dagsresor från Betania, och Lasarus dog tydligtvis ungefär när Jesus hörde att Lasarus var sjuk. (Joh 10:40) Jesus stannade ”faktiskt kvar två dagar till på den plats där han var” innan han gav sig av mot Betania. (Joh 11:6, 7) Eftersom han väntade två dagar och sedan färdades två dagar, så anlände han till graven fyra dagar efter att Lasarus hade dött. Jesus hade redan uppväckt minst två personer, en som precis hade dött och en som förmodligen hade dött samma dag. (Lu 7:11–17; 8:49–55; jämför Mt 11:5.) Men han hade inte uppväckt någon som hade varit död i fyra dagar och vars kropp redan hade börjat förmultna. (Joh 11:39) En del judar trodde felaktigt att själen var kvar i en död kropp i tre dagar innan den lämnade den. Även de som hade den uppfattningen bör ha blivit övertygade om att Jesus hade utfört ett extraordinärt underverk när han uppväckte Lasarus. (Joh 12:9, 10, 17)
graven: Eller ”minnesgraven”. (Se Ordförklaringar under ”Minnesgrav”.)
ungefär tre kilometer: Ordagrant ”omkring 15 stadier”. Det grekiska ordet stạdion avser ett längdmått som motsvarar 185 m, eller 1⁄8 romersk mil. (Se Tillägg B14.)
Jag vet att han kommer att uppstå: Marta trodde att Jesus talade om den framtida uppståndelsen, den som inträffar på ”den sista dagen”. (Se studienot till Joh 6:39.) Hennes tro på uppståndelsen var anmärkningsvärd. Några av de religiösa ledarna på den tiden, de som kallades sadducéer, påstod att det inte skulle bli någon uppståndelse, trots att det är en tydlig lära i de inspirerade skrifterna. (Dan 12:13; Mk 12:18) Fariséerna å sin sida trodde att själen var odödlig. Men Marta visste att Jesus predikade om en framtida uppståndelse, och Jesus hade till och med uppväckt människor, även om ingen av dem hade varit död lika länge som Lasarus.
Jag är uppståndelsen och livet: Jesus död och uppståndelse gör det möjligt för de döda att få livet tillbaka. När Jesus hade uppstått gav Jehova honom makt både att uppväcka människor och att ge dem evigt liv. (Se studienot till Joh 5:26.) I Upp 1:18 kallar Jesus sig själv ”den levande” som har ”nycklarna till döden och till graven”. Jesus utgör alltså hoppet för de levande och de döda. Han lovade att öppna gravarna och ge dem som har dött liv. Han ger dem antingen liv i himlen som sina medregenter eller liv på jorden under sitt himmelska styre. (Joh 5:28, 29)
kommer aldrig att dö: När Jesus talade om att aldrig dö, eller om att leva för evigt, så menade han uppenbarligen inte att åhörarna på den tiden aldrig skulle dö. Jesus ville poängtera att tron på honom kunde leda till evigt liv. Den slutsatsen stöds av det Jesus sa tidigare, i Johannes, kapitel 6, där han förknippar tro med evigt liv. (Joh 6:39–44, 54)
graven: Eller ”minnesgraven”. (Se Ordförklaringar under ”Minnesgrav”.)
blev sorgsen och djupt berörd: Kombinationen av dessa två ord på originalspråket beskriver Jesus starka känslor vid det här tillfället. Det grekiska ordet för ”sorgsen” (tarạssō) syftar ordagrant på att bli upprörd. Enligt en forskare betyder ordet i det här sammanhanget att ”orsaka inre oro hos någon”, ”vålla stor smärta eller sorg”. Samma verb används i Joh 13:21 för att beskriva hur Jesus reagerade inför tanken på att bli förrådd av Judas. Det grekiska ord som har återgetts med ”djupt berörd” (embrimạomai) betecknar vanligtvis upprörda känslor, men i det här sammanhanget visar det att Jesus greps av starka känslor och blev djupt berörd. (Se studienot till Joh 11:35.)
djupt berörd: Ordagrant ”suckade i anden”. Det grekiska ordet för ”ande”, pneuma, används tydligtvis här om den drivkraft som kommer från en människas bildliga hjärta och som får henne att säga och göra saker på ett särskilt sätt. (Se Ordförklaringar under ”Ande”.)
gråta: Det grekiska ordet för ”gråta” avser ofta att gråta högt. Samma verb används i samband med att Jesus förutsade att Jerusalem skulle bli ödelagt. (Lu 19:41)
brast i gråt: Det ord som används här (dakrỵō) är verbformen av det grekiska substantivet för ”tårar”, som används i bibelverser som Lu 7:38; Apg 20:19, 31; Heb 5:7; Upp 7:17; 21:4. Det verkar som att det fokuserar mer på tårar än på högljudd gråt. Det här är enda gången detta grekiska verb används i de kristna grekiska skrifterna. I Joh 11:33 används ett annat verb (se studienot) för att beskriva att Maria och judarna grät. Jesus visste att han skulle uppväcka Lasarus, men han blev ledsen när han såg hur hans vänner sörjde. Han älskade sina vänner och hade medkänsla med dem, och det var därför han lät tårarna rinna. Detta visar klart och tydligt att Jesus känner med dem som mister någon närstående på grund av den adamitiska döden.
graven: Eller ”minnesgraven”. (Se Ordförklaringar under ”Minnesgrav”.)
han luktar säkert: Det Marta säger visar att judarna inte brukade genomföra någon omfattande balsameringsprocess för att bevara den döda kroppen en lång tid. Om Lasarus hade balsamerats skulle hon inte ha trott att han hade börjat lukta. Lasarus händer och fötter var inlindade i bindlar, och hans ansikte var täckt av en duk, men syftet var uppenbarligen inte att skydda kroppen mot att brytas ner. (Joh 11:44)
det har gått fyra dagar nu: Ordagrant ”det är [den] fjärde”. På grekiska står det bara ett ordningstal, men sammanhanget visar att ”dag” är underförstått. Det hade tydligtvis gått tre hela dagar plus en del av den fjärde dagen.
Lasarus: Se studienot till Lu 16:20.
ansiktet täckt av en duk: Judarna brukade förbereda kroppar för begravning genom att linda in dem i rena linnebindlar tillsammans med väldoftande kryddor. Men detta var inte en slags balsamering och kan inte jämföras med egyptiernas balsameringsmetoder. (1Mo 50:3; Mt 27:59; Mk 16:1; Joh 19:39, 40) När Lasarus uppväcktes och kom ut ur graven var hans ansikte fortfarande täckt av duken som man hade lagt över hans huvud. Det grekiska ordet soudạrion, som här har återgetts med ”duk”, syftar på ett litet tygstycke som användes som handduk, servett eller ansiktsduk. Samma grekiska ord används i Joh 20:7 om ”tygstycket som hade täckt huvudet”, dvs. Jesus huvud.
Sanhedrin: Se Ordförklaringar.
vårt tempel: Ordagrant ”vår plats”, dvs. vår plats för tillbedjan. Syftar förmodligen på templet i Jerusalem. (Jämför Apg 6:13, 14.)
överstepräst: Så länge Israel var en självständig nation innehade översteprästen sitt ämbete på livstid. (4Mo 35:25) Men under den romerska ockupationen kunde styresmän som förordnats av Rom tillsätta och avsätta översteprästen efter eget tycke. (Se Ordförklaringar.) Kaifas hade förordnats av romarna. Han var en skicklig diplomat och var överstepräst längre än någon av sina närmaste föregångare. Han tillsattes som överstepräst ca 18 v.t. och var det fram till omkring 36. Johannes skriver att Kaifas var överstepräst det året, dvs. år 33 v.t., och menar tydligtvis att Kaifas tid som överstepräst inbegrep det viktiga år då Jesus blev avrättad. (Se Tillägg B12, som visar var Kaifas hus kan ha legat.)
Efraim: En stad som vanligen anses vara det Efrajin som Abia, kungen i Juda, erövrade från Jerobeam, kungen i Israel. (2Kr 13:19) Staden tros ha legat där byn at-Tayyiba nu ligger, omkring 6 km östnordöst om Betel och 3 km östsydöst om platsen där man antar att Baal-Hasor låg. (2Sa 13:23) Den här byn ligger nära vildmarken, med utsikt över Jerikos ökenslätter och Döda havet i sydöst. Enligt den judiske historikern Josefus erövrade den romerske härföraren Vespasianus staden Efraim under sin marsch mot Jerusalem. (Bellum Judaicum [Judarnas krig], IV, 551 [ix, 9])
påsk: Dvs. påsken år 33 v.t. Detta är tydligtvis den fjärde påsken som nämns i Johannesevangeliet. (Se studienoter till Joh 2:13; 5:1; 6:4.)