EFESIERNA
Studienoter – kapitel 2
döda på grund av era överträdelser och synder: I Bibeln kan begreppen död och liv användas i en bildlig, eller andlig, betydelse. Paulus säger att de kristna i Efesos tidigare hade varit ”döda” på grund av sina ”överträdelser och synder”. Ett lexikon säger att den bildliga betydelsen av det grekiska ordet för ”död” som används i den här versen beskriver en person som ”har så stora moraliska eller andliga brister att personen kan betraktas som död”. (F.W. Danker, 2000: A Greek-English Lexicon of the New Testament and Other Early Christian Literature) Men Paulus visar att Jehova nu kunde betrakta dessa smorda kristna som levande, eftersom de hade ångrat sitt syndiga levnadssätt och visat tro på Jesus lösenoffer. (Ef 2:5; Kol 2:13; se studienoter till Lu 9:60; Joh 5:24, 25.)
som man gör i den här världen: Eller ”som man gör i världsordningen i den här världen”. På grekiska används här både ordet aiọ̄n och ordet kọsmos. Ordet aiọ̄n (”världsordning”) har grundbetydelsen ”tidsålder”. Det betecknar ofta de förhållanden och särskilda drag som kännetecknar en viss tid. Ordet kọsmos (”värld”) syftar här på det orättfärdiga mänskliga samhälle som är avskilt från Gud. Paulus huvudtanke är att de kristna i Efesos tidigare levde på ett sätt som Gud inte godkände.
härskaren över den luft som har makt över människor: Det är Satan djävulen som är den härskare som det talas om här. Paulus använder den bokstavliga luften, eller atmosfären, för att illustrera hur en självisk och olydig anda, eller inställning, genomsyrar världen. Han använder ett liknande bildspråk i 1Kor 2:12, när han talar om ”världens ande”. Precis som den bokstavliga luften finns överallt omkring oss så att vi lätt kan andas in den, så finns ”världens ande” också överallt. Den här dominerande inställningen har ”makt” över de flesta människor eftersom den tilltalar människors fysiska begär, är försåtlig och skoningslös och finns överallt. De som har vänt sig bort från Gud och som inte lever i enlighet med hans vilja kallas här ”olydiga”.
de olydiga: Ordagrant ”olydnadens söner”. (Se studienot till Apg 4:36.)
Vi var av naturen förtjänta av Guds vrede: Ordagrant ”Vi var av naturen vredens barn”. Adam gjorde medvetet uppror mot Gud och överförde synd och död till alla sina avkomlingar. (Rom 5:12, 19) Den här ärvda ofullkomligheten gjorde att de ”av naturen” förtjänade Guds vrede och döden. (5Mo 32:5; Rom 2:5; 3:10; Ef 5:6; Kol 1:21; 3:6) Men ”på grund av sin stora kärlek” har Gud ordnat så ”att Kristus Jesus har betalat en lösen”. (Ef 2:4, 5; Rom 3:23, 24) De som kämpar emot sina medfödda syndiga svagheter och godtar Jehovas anordning för att bli försonade med honom kommer inte att drabbas av ”Guds vrede”. (Joh 3:36)
i himlen: I Ef 1:20 använder Paulus det här uttrycket om den plats där Gud bor. Men här säger Paulus att de smorda kristna redan hade lyfts upp och fått ”en plats i himlen”, trots att de fortfarande var kvar på jorden. En liknande tanke finns i Ef 1:3. Han talar om dem på det sättet därför att de är ”utvalda att ärva tillsammans med” Guds son och har fått en garanti på detta himmelska arv. (Ef 1:11, 13, 14) De blev därigenom födda på nytt av den heliga anden och blev smorda söner till Jehova (Joh 1:12, 13; 3:5–7), vilket också gjorde dem till Jesus bröder (Rom 8:15; Ef 1:5) och hans ”medarvingar” (Rom 8:17; Ef 1:11). (Se studienot till Ef 1:3.)
kommande tider: Eller ”kommande världsordningar”. Här används pluralformen av det grekiska ordet aiọ̄n, som ofta återges med ”världsordning”. I det här sammanhanget syftar det på den period i framtiden då de smorda kristna kommer att regera tillsammans med Kristus och få uppleva Jehovas generösa omtanke. (Jämför Ef 1:18–23; Heb 6:4, 5.) Att pluralformen används visar att det kommer att finnas flera ”världsordningar”, eller epoker som kännetecknas av särskilda drag, inom den övergripande kommande världsordningen. (Se studienoter till Mk 10:30; 1Kor 10:11.) Det kan jämföras med den judiska världsordningen under lagförbundet, som omfattade flera ordningar som existerade samtidigt och var förbundna med varandra. (Se Ordförklaringar under ”Världsordning”.)
välvilja: Det grekiska ord som används här har på andra ställen återgetts med ”omtanke”, ”godhet”. (Rom 2:4; 11:22)
Vi är Guds verk: Gud har gjort de smorda kristna till ”en ny skapelse” i gemenskap med Kristus Jesus. (Se studienoter till 2Kor 5:17; Gal 6:15.) Det grekiska ord som här har återgetts med ”verk” används om det fysiska skaparverket i Rom 1:20, där det har återgetts med ”det som är skapat”. Uttrycket kan förmedla tanken på något som en skicklig hantverkare gjort.
”oomskurna”: Dvs. icke-judar.
”omskurna”: Dvs. judar. (Se studienot till Rom 2:25.)
utanför Israels nation: En del av de kristna i Efesos kom från ”nationerna” och kallades ”oomskurna”. (Ef 2:11) De stod då utanför den nation som hade ett särskilt förhållande till Gud. (2Mo 19:5, 6; 1Ku 8:53) De icke-israelitiska nationerna hade inte kunskap om Guds sätt att handla och hade inte en godkänd ställning inför honom.
Ni hade inget hopp och var utan Gud: Kristna icke-judar var, precis som kristna judar, syndfulla avkomlingar till syndaren Adam. Men Kristus lösenoffer öppnade möjligheten för dem som kom från icke-judiska nationer att få ett nära förhållande till Gud och ett hopp om evigt liv. (Ef 1:7; 2:13)
de båda grupperna: Dvs. judar och icke-judar. (Ef 2:11)
muren som skilde dem åt: Ordagrant ”stängslets mellanvägg”. Det här anspelar tydligen på en mur som fanns på tempelområdet i Jerusalem under det första århundradet och som skulle hindra icke-judar från att gå in och tillbe på de inre förgårdarna, dit bara judar hade tillträde. Enligt Mishna var den här muren en gallerförsedd avspärrning som kallades soreg. (Se Tillägg B11.) Josefus skrev att muren var tre alnar (1,3 m) hög och hade inskrifter på grekiska och latin med en varning till icke-judar att det var belagt med dödsstraff att passera den. När Paulus skrev det här brevet satt han fängslad och var anklagad för att ha tagit med sig en icke-jude från Efesos innanför den här muren i Jerusalem, så efesierna kan ha känt till den. (Apg 21:28–31; 28:30, 31; Ef 3:1) Den fanns fortfarande kvar, så när Paulus talade om att muren hade rivits syftade han inte på den bokstavliga muren, utan på lagförbundet, som skilde judar från icke-judar. Denna symboliska skiljemur hade rivits omkring 30 år tidigare tack vare Kristus död.
genom sin död på tortyrpålen: Jesus död på ”tortyrpålen” (grekiska: staurọs) gjorde att lagförbundet kunde avlägsnas och att båda grupperna, både judar och icke-judar, kunde bli försonade med Gud. De var inte längre åtskilda utan kunde bli ”en enda kropp”. (Se också Kol 1:20 och Ordförklaringar under ”Påle”; ”Tortyrpåle”.)
sig själv: Eller möjligen ”den”, dvs. tortyrpålen. (Kol 1:20; 2:13, 14)
genom en enda ande: Dvs. genom Guds heliga ande.
ni är medborgare tillsammans med de heliga: Paulus försäkrade de kristna icke-judarna i Efesos om att deras andliga status hade ändrats. De var inte längre främlingar och utlänningar med begränsade rättigheter. De var i stället ”medborgare tillsammans med de heliga” och hade samma mål, förpliktelser och identitet som de. De var nu en del av en ny andlig nation och hade samma medborgarskap som de andra heliga. (Se Flp 3:20 och studienot.) Kristus rev muren, ”lagen med dess bud”, som hade skilt icke-judar från judar. På så sätt fick båda grupperna fritt tillträde till Fadern genom Kristus. (Ef 2:14–18; se studienot till Ef 2:14.)
medlemmar av Guds familj: Paulus använder detta uttryck för att illustrera att de smorda kristna i församlingen var organiserade som en familj. (1Ti 3:15) I en kristen familj visar alla respekt för familjeöverhuvudet och för de beslut han fattar och de normer han ställer upp. På liknande sätt kände de första kristna ett nära andligt släktskap med varandra, och de respekterade de anordningar Jehova hade gjort för församlingen. (Se studienot till Gal 6:10.)
grundhörnstenen: Det här ordet förekommer bara två gånger i de kristna grekiska skrifterna, här och i 1Pe 2:6. Jesus är ”grundhörnstenen” i den kristna församlingen, som Paulus liknar vid en byggnad. (Ef 2:21) Det grekiska ord som återgetts med ”grundhörnsten” förekommer en gång i Septuaginta, i profetian om Messias i Jes 28:16. Där förutsade Jehova att han skulle lägga ”en beprövad sten som en grund i Sion, en dyrbar hörnsten som en säker grund”. Petrus citerar från den här profetian och tillämpar uttrycket på Jesus. (1Pe 2:4–6) Grundhörnstenen i offentliga byggnader och stadsmurar placerades där två väggar möttes och band samman väggarna med varandra. Alla andra stenar i konstruktionen behövde passas in efter grundhörnstenen.
harmoniskt sammanfogad: Det här uttrycket betonar hur viktig enheten är i den kristna församlingen. (Se ”Introduktion till Efesierna”.) Både judar och icke-judar kunde tillbe Jehova tillsammans. De kunde alla få helig ande. Tillsammans var de en del av ett andligt tempel, ”en plats där Gud kan bo genom sin ande”. (Ef 2:22; se Ef 4:16, där Paulus använder samma uttryck, ”harmoniskt sammanfogad”, när han liknar den kristna församlingen vid en kropp.)
ett heligt tempel för Jehova: Den kristna församlingen betraktas som ett hus eller ett tempel som är byggt på den grund som apostlarna och profeterna utgör och med Kristus som grundhörnsten. (Ef 2:20) I Ef 2:19, 22 beskrivs församlingen som ”Guds familj” och ”en plats där Gud kan bo genom sin ande”. Paulus använder en liknande formulering i sina brev till de kristna i Korinth. (2Kor 6:16; se studienoter till 1Kor 3:16; 6:19; läs mer om varför Guds namn används i den här versen i Tillägg C3 introduktion; Ef 2:21.)