KOLOSSERNA
Studienoter – kapitel 1
Kolosserbrevet: Titlar som denna fanns tydligtvis inte med i den ursprungliga texten. Gamla handskrifter visar att de lades till senare, utan tvivel för att det skulle bli lättare att skilja breven från varandra. (Se studienot till 1Kor Titel.)
Från Paulus … och Timoteus, vår broder: Det var Paulus som skrev det här brevet till kolosserna, men han inkluderar Timoteus i den inledande hälsningen. Timoteus var med Paulus i Rom när Paulus skrev det här brevet under sin första fångenskap där, omkring år 59–61 v.t. När Paulus kallar Timoteus ”vår broder” syftar han på ett andligt släktskap. Det verkar som att Timoteus också var i fängelse i Rom någon gång under den här tiden. (Flp 2:19; Heb 13:23)
en apostel för Kristus Jesus: Se studienot till Rom 1:1.
de heliga: Se studienot till Rom 1:7.
Kolossai: En stad i sydvästra Mindre Asien. På Paulus tid låg staden i den romerska provinsen Asia. (Se Ordförklaringar under ”Asia” och Tillägg B13.) Den låg i Lykosdalen vid en stor handelsväg som förband städerna på Egeiska havets kust med städer i öst. Under det första århundradet hade grannstäderna Laodikeia och Hierapolis också blivit viktiga städer i den här regionen. Kolossai fortsatte att vara känt för sina textilvaror framställda av fin ull som var färgad rödlila, en färg som kallades colossinus. Ruinerna av den forntida staden, som ligger 4 km från staden Honaz i Turkiet, har ännu inte grävts ut.
bröder: Ibland syftar uttrycket ”bröder” på både män och kvinnor.
Må Gud, vår Far, visa er generös omtanke och ge er frid: Se studienot till Rom 1:7.
Vi tackar alltid Gud … när vi ber för er: Eller möjligen ”Vi tackar Gud … och ber alltid för er”. I en del översättningar förbinds ”alltid” med ”tackar Gud”, medan andra översättningar förbinder det med ”ber”. Den grekiska texten kan förstås på båda sätten.
Epafras: En trogen tjänare i Kolossai som besökte aposteln Paulus i Rom under hans första fångenskap. Det verkar som att Paulus inte hade varit i Kolossai när han skrev det här brevet (Kol 2:1) och att Epafras hade varit med och startat församlingen där (Kol 1:6–8; 4:12, 13). Namnet Epafras är en förkortning av Epafroditos. Men Epafras ska inte förväxlas med Epafroditos från Filippi. (Flp 2:25) Epafras från Kolossai nämns också i Flm 23.
tjänare: Se studienoter till Mt 20:26; 1Kor 3:5.
den kärlek som anden hjälpt er att utveckla: Ordagrant ”er kärlek i ande”. Uttrycket visar vilken slags kärlek de kristna i Kolossai visade. Det var den osjälviska kärlek grundad på principer som är ett resultat av att man leds av Guds heliga ande. (Gal 5:22)
den sanna kunskapen: Eller ”den ingående kunskapen”. I det här sammanhanget förekommer uttrycket ”sann kunskap” två gånger, här och i den följande versen. Paulus ber att de kristna i Kolossai ska fyllas av sann kunskap om Gud och hans vilja. (Läs mer om det grekiska ord som har återgetts med ”sann kunskap” i studienoten till Ef 4:13.)
andlig insikt: Dvs. insikt i andliga saker tack vare Guds andes hjälp. Det innefattar bland annat ”den sanna kunskapen” om Guds vilja. Den som har andlig insikt ser saker på samma sätt som Jehova.
leva värdigt Jehova: Det grekiska verb som här har översatts med ”leva” betyder ordagrant ”gå”, ”vandra”. Här används det bildligt om det sätt man lever eller uppför sig på. Paulus använder ofta det här verbet i bildlig betydelse. (Gal 5:16; Ef 5:2; Flp 3:17; Kol 2:6; 3:7; 1Th 2:12; 4:1) I sådana sammanhang kan verbet syfta på en livsstil. Det här sättet att använda ordet ”vandra” på har sin bakgrund i de hebreiska skrifterna. Ett exempel finns i 1Mo 6:9, där det står: ”Noa var en rättfärdig man. Det fanns inget att klandra honom för, och därför skilde han sig från sina samtida. Noa vandrade med den sanne Guden.” Så att leva eller vandra på ett sätt som är värdigt Jehova betyder alltså att leva på ett sätt som ger ära åt hans namn och som är i enlighet med hans rättfärdiga normer. Paulus använder ett liknande uttryck i 1Th 2:12. (Läs mer om varför Guds namn används här i Tillägg C3 introduktion; Kol 1:10.)
mörkrets myndighet: Eller ”mörkrets välde”. Jesus sa något liknande när han blev gripen natten innan han blev avrättad. Han sa att ”mörkret … [hade] makten” över hans motståndare. (Se studienot till Lu 22:53.) Här syftar Paulus på det andliga mörker som täcker hela den världsordning som Satan härskar över. (Ef 4:18; 6:12; jämför 2Kor 4:4 och studienot.)
överfört: Paulus säger här att de kristna hade räddats från mörkret och nu var på ett bättre ställe. Han använder ett grekiskt ord som också kan betyda ”förflytta”. (1Kor 13:2 och studienot.) Samma grekiska ord användes ibland av icke-bibliska skribenter om att flytta en hel befolkning från ett område till ett annat. Paulus påminner de kristna i Kolossai om hur glada de kan vara för att de har förts ut ur den mörka värld som Satan styr över och har kommit till ett mycket bättre rike.
sin älskade sons rike: I versen sägs det att de kristna redan hade överförts till det här riket, så Paulus måste ha talat om ett rike som fanns på den tiden. Det här riket är alltså inte samma sak som det himmelska messianska riket, för Bibeln visar att det riket inte skulle bildas förrän långt efter Paulus tid. (1Kor 6:9, 10; Ef 5:5 och studienot; 2Pe 1:10, 11; Upp 11:15; 12:10; jämför Lu 19:11, 12, 15.) Så Paulus talar om ett annat rike, som bestod av smorda kristna som ser fram emot att ärva det himmelska riket. (Jak 2:5) Jesus Kristus blev kung och började styra i det riket vid pingsten år 33 v.t. Det här andliga riket kommer att finnas på jorden tills den sista av de smorda har kommit till himlen. När de smorda har fått sin himmelska belöning är de inte längre undersåtar i det här andliga riket på jorden, utan då är de kungar tillsammans med Kristus i himlen. (Upp 5:9, 10)
den förstfödde av allt skapat: Dvs. det första som Jehova skapade. Det grekiska ordet för ”förstfödd” (prōtọtokos) förekommer åtta gånger i de kristna grekiska skrifterna, och sex gånger syftar det på Jesus. Vanligtvis syftar ordet ”förstfödd” i Bibeln på den som föddes först ur kronologiskt perspektiv. Jesus var till exempel Marias ”förstfödde”, och därför bar hans föräldrar fram honom i templet i enlighet med Jehovas lag. (Lu 2:7, 22, 23; Mt 1:25) I Kol 1:18 (se studienot) används samma grekiska ord om Jesus i uttrycket ”den förstfödde från de döda”, och då handlar det också om ett kronologiskt perspektiv. (Jämför Rom 8:29.) I de hebreiska skrifterna används också ordet ”förstfödd” om en fars äldste son. Det grekiska ordet förekommer i Septuaginta i 1Mo 49:3, där Jakob säger: ”Ruben, du är min förstfödde.” (Se Ordförklaringar under ”Förstfödd”.) En del som menar att Jesus inte är skapad säger att ”förstfödd” här syftar på någon som är högst i rang, och de återger uttrycket i den här versen med ”förstfödd över hela skapelsen”. Det är sant att Jesus har en högre ställning än allt annat skapat, men det finns ändå ingen anledning att tro att ordet ”förstfödd” här betyder något annat än det brukar göra. Det finns ett liknande uttryck i Upp 3:14, där Jesus kallas ”början på Guds skapelse”. Det bekräftar att uttrycket ”den förstfödde av allt skapat” används i betydelsen ”den förste som Gud skapade”.
med hjälp av honom skapades allt annat: Gud använde ”sin älskade” son (Kol 1:13) när han skapade allt ”i himlen och på jorden, det synliga och det osynliga”. Det innefattar miljoner andra andevarelser som ingår i Jehovas familj och hela det fysiska universum. (1Mo 1:1; Dan 7:9, 10; Joh 1:3; Upp 5:11) Jesus var Jehovas förstfödde son och den ende som skapades direkt av honom. (Heb 1:6; se studienoter till Joh 1:14 och Kol 1:15.) En logisk slutsats är också att det var till sin förstfödde son som Jehova sa: ”Låt oss göra människor till vår avbild, så att de liknar oss.” (1Mo 1:26)
allt annat: En ordagrann återgivning av den grekiska texten skulle vara ”allt”. (Jämför Kingdom Interlinear.) Men en sådan återgivning skulle ge tanken att Jesus inte skapades, utan var skaparen. Och det skulle inte stämma med resten av Bibeln, bland annat föregående vers, där Jesus kallas ”den förstfödde av allt skapat”. (Kol 1:15; jämför Upp 3:14, där Jesus kallas ”början på Guds skapelse”.) Dessutom kan det grekiska ordet för ”allt” betyda ”allt annat” eller i vissa sammanhang ”alla andra”, till exempel i Lu 13:2 (”alla andra”); Lu 21:29 (”alla andra”); Flp 2:21 (”alla de andra”). Det stämmer också med det Paulus blev inspirerad att skriva i 1Kor 15:27: ”Gud ’har lagt allt under hans [Kristus] fötter’. Men när det sägs att ’allt’ har lagts under honom, inbegriper det naturligtvis inte den som har lagt allt under honom.” Både det Bibeln säger på andra ställen och den möjliga betydelsen av det grekiska ordet som används här stöder återgivningen ”allt annat”. (Jämför studienot till Flp 2:9.)
troner eller herradömen, regeringar eller myndigheter: Paulus syftar här på myndighetsställningar inom Jehovas organisation. Sådana ställningar finns bland Guds tjänare på jorden men även i himlen, som det kommer fram här. (Esr 10:15–17; Jes 6:2; 1Kor 6:3; Ef 3:10; Heb 13:17; Jud 8, 9) Jehova tillåter inte bara att de här ställningarna finns, utan de skapades av honom. Det är han som är ursprunget till dem, och han använde Jesus som sitt redskap för att upprätta dem. Myndighetsställningarna i den här versen ”har skapats genom honom [Jesus] och för honom”, så det är tydligt att det inte syftar på världsliga myndigheter.
har skapats genom honom och för honom: Även om det sägs här att Jehovas förstfödde son, Jesus, var engagerad i skapelsen av allt, så kallas han aldrig ”skaparen” i Bibeln. I föregående vers sägs det att han är ”den förstfödde av allt skapat”, och i Upp 3:14 kallas han ”början på Guds skapelse”. När Jesus hade skapats blev han ”en skicklig arbetare” vid Jehovas sida enligt Ordspråksboken, kapitel 8, där han skildras som ”visheten”. (Ord 8:1, 22, 30) I Ord 8:22–31 beskrivs det hur engagerad Jesus var när allt skapades, och det sägs att han ”gladdes över jorden, som skulle bebos, och … tyckte särskilt mycket om människorna”. Det är i den bemärkelsen det sägs i Kol 1:16: ”Allt annat har skapats genom honom och för honom.”
huvudet för kroppen, församlingen: Både i brevet till kolosserna och brevet till efesierna liknar Paulus församlingen vid en ”kropp”, som Kristus är huvudet för. (Ef 1:22, 23) Enligt ett uppslagsverk framhäver den här metaforen ”inte endast den viktiga samhörigheten med huvudet, utan också det förhållandet att huvudets vilja utövas genom lemmarna. De är hans redskap.” (H.C.G. Moule, 1893: The Cambridge Bible for Schools and Colleges: The Epistle to the Ephesians) Jesus styr alltså och är huvudet för det rike som Paulus kallar Guds ”älskade sons rike”. (Kol 1:13 och studienot.)
Han är … den förstfödde från de döda: Bibeln berättar om andra människor som blev uppväckta före Jesus, men han var den förste som blev uppväckt till evigt liv. Han uppväcktes ”i anden” (1Pe 3:18) och fick en högre ställning i himlen än han hade haft innan han kom till jorden. Han fick odödlighet och oförgänglighet, som ingen människa av kött och blod kan få. Han blev ”upphöjd över himlarna”, och han har den högsta ställningen i universum efter Jehova. (Heb 7:26; 1Kor 15:27; Flp 2:9–11) Det var Jehova själv som uppväckte honom. (Apg 3:15; 5:30; Rom 4:24; 10:9)
hela fullheten skulle bo i honom: Jesus Kristus är nyckelpersonen i genomförandet av Jehovas avsikt, och han har den främsta ställningen i församlingen. Jesus har använt ”blodet som utgöts på tortyrpålen” för att mänskligheten ska kunna bli försonad med Jehova (Kol 1:20), men han ser också till att de kristna får allt (”hela fullheten”) de behöver när det gäller vägledning och undervisning. Han är dessutom själva personifikationen av Jehovas egenskaper, däribland vishet. Hans exempel, det han lärde och hans sätt att undervisa är fullkomligt, så det finns inget behov av att lägga till mänskliga filosofier eller traditioner. (Kol 2:8–10) Därför är han den som de kristna ser upp till som förebild och den som ger dem undervisning.
försona … med sig själv: Det grekiska verb som här återgetts med ”försona” har grundbetydelsen ”byta ut”, ”växla”. Det kom med tiden att få betydelsen ”förändra från fiendskap till vänskap”. Paulus säger att försoningen sker ”med hjälp av blodet som utgöts på tortyrpålen”. På grund av Jesus utgjutna blod kan människor få ett bra förhållande till Gud. Den här förändringen gör att förhållandet mellan Gud och människor kan bli vänskapligt igen. (Se studienoter till Rom 5:10; 2Kor 5:18, 19.)
det på jorden och det i himlen: Paulus beskriver här dem som blir försonade med hjälp av Jesus blod som utgöts på tortyrpålen. ”Det i himlen” är de smorda kristna som inbjuds att styra med Kristus i himlen. De ”har fått den himmelska kallelsen” (Heb 3:1) och ska ”härska som kungar över jorden” som Kristus medarvingar i Guds rike (Upp 5:9, 10). ”Det på jorden” är människor som försonas med Gud och som kommer att leva på jorden som undersåtar till Guds rike i himlen. (Ps 37:29; se studienot till Ef 1:10.)
tortyrpålen: Eller ”avrättningspålen”. (Se Ordförklaringar.)
har predikats i hela skapelsen under himlen: Paulus menar inte att de goda nyheterna bokstavligen hade predikats i vartenda land runt hela jorden. Det var helt enkelt ett sätt för honom att säga att de goda nyheterna hade spritts över ett väldigt stort område. (Rom 1:8; Kol 1:6) När Paulus skrev sitt brev till kolosserna hade de goda nyheterna spritts över hela romarriket och till och med ännu längre. Nästan 30 år tidigare hade judar och proselyter som blivit kristna vid pingsten år 33 v.t. tagit med sig budskapet om Guds rike hem till Partien, Elam, Medien, Mesopotamien, Arabien, Mindre Asien, områden i Libyen som gränsade mot Kyrene samt Rom, och det motsvarade den värld som de som läste det här brevet på den tiden kände till. (Apg 2:1, 8–11, 41, 42) Det Paulus skriver i Romarna, kapitel 15, visar att hans ord här i Kolosserna inte ska tas bokstavligt. Där skriver han att de goda nyheterna ännu inte hade predikats i Spanien, som då var orört distrikt. (Rom 15:20, 23, 24)
hans kropp, som är församlingen: Se studienot till Kol 1:18.
den heliga hemlighet: Uttrycket ”helig hemlighet” förekommer flera gånger i Paulus brev till kolosserna. (Kol 1:27; 2:2; 4:3; se studienoter till Mt 13:11; 1Kor 2:7; Ef 1:9.)
dold tiderna igenom: Eller ”dold för tidigare världsordningar”. (Se Ordförklaringar under ”Världsordning”.)
mogen: Eller ”fullvuxen”, ”fullständig”, ”fullkomlig”. (Jämför 1Kor 2:6 och fotnot.)