HEBRÉERNA
Studienoter – kapitel 5
utföra tjänst för deras räkning inför Gud: Paulus kan här ha tänkt på två aspekter av översteprästens tjänst. Å ena sidan var han folkets representant inför Jehova, precis som alla präster i Israel var. Prästerna frambar folkets offer och bad för deras räkning. På försoningsdagen var det bara översteprästen som frambar sådana offer. (3Mo 16:2, 17, 24) Å andra sidan var prästerna också Jehovas representanter inför folket. De undervisade folket om Jehova och hans lagar. (3Mo 10:8–11; Mal 2:7; se också Ordförklaringar under ”Präst”.)
offergåvor och slaktoffer för synder: Enligt Moses lag kunde man frambära vissa offer som gåvor till Jehova för att uttrycka sin tacksamhet eller för att få hans godkännande och välvilja. (3Mo 7:11, 12; 5Mo 16:17) Andra offer frambars för att åstadkomma försoning för synder. (3Mo 4:27, 28) Men här visar sammanhanget att Paulus använder orden ”offergåvor” och ”slaktoffer” mer generellt om alla offer som översteprästen frambar. (Heb 5:3; jämför 3Mo 9:7; 16:6.) Paulus använder uttrycket ”offergåvor och slaktoffer” på samma generella sätt även i Heb 8:3 och 9:9.
Han kan visa medkänsla med dem som i sin okunskap handlar fel: En överstepräst skulle enligt Moses lag frambära offer för sina egna synder. (Heb 5:3) Det blev en påminnelse för honom om att han själv var ofullkomlig och syndfull. Om han insåg det var det mer troligt att han skulle ”visa medkänsla” med de människor som han frambar offer för, eller ”behandla dem varsamt (milt)”, som det också kan översättas. De som hade syndat skulle bekänna sina synder, och i vissa fall även ge ersättning till dem som drabbats. (2Mo 22:1; 3Mo 6:4, 5; 4Mo 5:7) Paulus talar om sådana människor och säger att de ”i sin okunskap handlar fel [eller ”går vilse”]”. De syndade inte i ren trots, utan helt enkelt för att de var ofullkomliga. (Jämför 3Mo 5:17–19; 4Mo 15:27, 28.)
har egna svagheter att brottas med: Det grekiska verb som här återgetts med ”brottas med” betyder ordagrant ”vara omgiven av”. (Se också Heb 12:1, där samma grekiska ord har översatts med ”har … omkring oss”.) Det används också i Apg 28:20, där Paulus talar om de bojor han bar, eller den kedja han hade omkring sig. En ofullkomlig överstepräst var syndfull, så han hade hela tiden ”egna svagheter att brottas med”. De omgav honom så att säga – de var som ett klädesplagg han hade på sig. (Jämför Sak 3:3, 4.) Det var därför han var tvungen att ”frambära offer för sina egna synder”. (Heb 5:3; 3Mo 9:7; 16:6, 11) Sådana överstepräster kan aldrig någonsin jämföras med vår överstepräst i himlen, Kristus Jesus, som är fullständigt syndfri. (Heb 7:26–28)
kallad av Gud, precis som Aron blev: En del kristna hebréer kan ha undrat hur Jesus kunde vara överstepräst med tanke på att han inte var en avkomling till Aron. Paulus nämner därför att Aron själv inte fick den uppgiften på grund av sin härstamning, utan att han fick den direkt av Gud. (Jämför 2Mo 28:1; 4Mo 3:10.) Jesus var också ”kallad av Gud”, men till skillnad från Aron skulle han vara överstepräst för evigt. (Heb 5:5, 6) Judiska överstepräster på Paulus tid, till exempel Kaifas, tillsattes oftast av romarna, och ibland avsattes de även av romarna. (Apg 4:6 och studienot) Så även om de var avkomlingar till Aron kunde ingen av dem med rätta säga att han var ”kallad av Gud”. (Jämför Heb 7:13–16.)
Kristus … upphöjde inte sig själv till överstepräst: Jesus blev upphöjd av sin Far, Jehova, som insatte honom som överstepräst. Det gjorde han år 29 v.t. när Jesus blev döpt. Då visade Jesus offentligt att han var beredd att göra Jehovas vilja. Det inbegrep bland annat att han skulle offra sitt liv som en lösen och tjäna som Jehovas överstepräst för evigt. (Heb 5:6; 10:8, 9) Vid det tillfället berättade Jehova att han älskade sin son och hade godkänt honom, och sedan smorde han honom med helig ande. Det var då Jehova upphöjde honom. (Se studienot till Mk 1:11.) Den ära som Jesus fick från Jehova själv var något mycket större än den ära som andra överstepräster ville ha eller krävde för att de härstammade från Aron. (Jämför Joh 8:54.)
”Du är min son, i dag har jag blivit din far”: Paulus citerar här Ps 2:7 för andra gången i det här brevet. (Se studienot till Heb 1:5.) De här orden gick i uppfyllelse vid Jesus dop. (Se studienot till Mt 3:17.) Jehova visade också att han är evig Far till Jesus i en särskild bemärkelse när han uppväckte honom till odödligt liv i himlen. (Apg 13:33, 34; se studienot till Rom 1:4.)
på ett annat ställe: De följande orden är ett citat från Ps 110:4. Paulus citerar från det avsnittet eller anspelar på det flera gånger i sitt brev. (Heb 6:20; 7:3, 11, 17, 21; 10:12 och studienot)
präst för evigt på samma sätt som Melkisedek: Det här är första gången Melkisedek nämns i Hebréerbrevet. Han var både kung och präst på Abrahams tid. (1Mo 14:18) Jesus hade inte ärvt prästämbetet av Melkisedek. Han var i stället präst ”på samma sätt” som Melkisedek. Det var tydligtvis Jehova själv som insatte Melkisedek som kung och präst i staden Salem. Och på liknande sätt var det Jehova som insatte Jesus som kung i Guds rike och som överstepräst. (Läs mer om Melkisedek i studienoter till Heb 7:1.)
frambar Kristus … innerliga böner och vädjanden: Paulus kan ha tänkt på de böner som Jesus bad när han kände svår ångest i Getsemane trädgård. Hans lojalitet skulle prövas till det yttersta, och därför bad han gång på gång innerliga böner till sin Far. (Lu 22:41–45; se studienoter till Apg 4:31; Flp 4:6.)
med förtvivlade rop och tårar: Paulus visar att Jesus, den perfekta översteprästen, var en man med stor tro och starka känslor som tillitsfullt bad innerligt till sin Gud och Far. I evangelierna står det inte uttryckligen att Jesus grät när han bad innerligt i Getsemane trädgård. Men det verkar som att det är det tillfället Paulus tänker på och att han blev inspirerad av Gud att lägga till den här rörande detaljen. (Lu 22:42–44; se också studienoter till Mt 26:39; jämför 1Sa 1:10, 12–18; 2Ku 20:1–5; Neh 1:2–4; Ps 39:12.) Uttrycket ”förtvivlade rop” skulle även kunna syfta på det Jesus ropade strax innan han dog på tortyrpålen. (Mt 27:46; se också Ps 22:1, 24.) Bibeln berättar om två andra tillfällen då Jesus grät. Han grät när han stod vid sin vän Lasarus grav. (Se studienot till Joh 11:35.) Och när han red in i Jerusalem på en ung åsna grät han högt för att han tänkte på de fruktansvärda saker som skulle drabba staden. (Se studienot till Lu 19:41.)
sin djupa respekt för Gud: Det här uttrycket beskriver den djupa vördnad Jesus kände för sin Far och för sådant som är heligt. Det grekiska ord som används här handlar om en ”vördnadsfull fruktan i Guds närvaro”. (F.W. Danker: A Greek-English Lexicon of the New Testament and Other Early Christian Literature) Den känslan av vördnad och respekt för Gud var något som kännetecknade Jesus. Det var till och med förutsagt om Messias att han skulle vara fylld av ”djup respekt för Jehova” och att den skulle vara ”källan till hans glädje”. (Jes 11:2, 3) Det grekiska ord som återgetts med ”djupa respekt för Gud” i den här versen förekommer även i Heb 12:28. (Se studienot till Heb 11:7; jämför studienot till Kol 3:22.)
blev han bönhörd: Jehova lyssnade på Jesus innerliga vädjanden och besvarade dem, precis som det var förutsagt. (Jes 49:8; se studienot till 2Kor 6:2.) Jehova visade på flera sätt att han hörde och besvarade sin sons böner. Han sände en ängel för att styrka honom. (Lu 22:43) Senare räddade han honom från döden genom att uppväcka honom till liv igen. Och han uppfyllde hans ödmjuka önskan:”Låt ändå inte min vilja ske, utan din.” (Lu 22:42) Och Guds vilja skedde. Det innebar bland annat att han gav sin son något mycket större än han någonsin hade bett om – odödlighet. (Joh 17:5; 1Ti 6:16)
lärde han sig lydnad: Jesus hade alltid varit en lydig son till Gud, även då en del andra av ”den sanne Gudens söner” gjorde uppror. (1Mo 6:2) Han var ödmjuk och lydig redan innan han kom till jorden. (Jes 50:5) Men som människa på jorden fick han lära sig vad det innebär att vara lydig under svåra omständigheter som han aldrig skulle ha upplevt i himlen. (Flp 2:8; Heb 10:9) Hans lydnad blev prövad och gjordes fullkomlig, så att Jehova kunde använda honom för att ge evigt liv åt lydiga människor. (Se studienoter till Heb 5:9.)
sedan han hade gjorts fullkomlig: Eller ”sedan han hade blivit fullständigt kvalificerad”. Guds son skapades som en fullkomlig andevarelse. Och ”han syndade aldrig” heller under hela sitt liv som människa. (1Pe 2:22) Men för att kunna utföra ett särskilt uppdrag behövde han göras fullkomlig i en annan bemärkelse. Han behövde bli fullkomligt kvalificerad att vara överstepräst för mänskligheten. Det Paulus säger här stämmer med innebörden i de grekiska ord som återgetts med ”göras fullkomlig”, ”fullkomlig” och ”fullkomlighet”. De innehåller bland annat tanken på att vara fullständig, ha uppnått ett bestämt mål eller en önskad avsikt. (Jämför studienot till 1Kor 13:10.) När Jesus var människa var han lojal mot Jehova under alla prövningar, ända in i döden, och det gjorde honom fullständigt kvalificerad att vara en medkännande överstepräst. (Heb 2:17; 4:15; 5:10; se studienot till Heb 2:10.)
blev han ansvarig för … evig räddning: Det är Jehova Gud som har sett till att vi kan få ”evig räddning”. (Jes 45:17) Men han använder Jesus för att göra det möjligt för oss att bli räddade från synd och död som vi ärvt från Adam. (Jämför Lu 1:68, 69 och studienot; 2:30.) Som överstepräst är Jesus ansvarig för att hjälpa alla lydiga människor att bli räddade. Jesus kallas också ”den främste förmedlaren av [eller ”vägvisaren till”] … räddning”. (Heb 2:10 och studienot; se också studienoter till Apg 3:15; 1Ti 1:1.)
överstepräst på samma sätt som Melkisedek: Se studienot till Heb 5:6.
Det finns mycket att säga om honom: Dvs. om Jesus i rollen som ”överstepräst på samma sätt som Melkisedek”. Paulus började prata om detta viktiga ämne redan i Heb 5:6, men här avbryter han det resonemanget och uppmanar hebréerna att ”gå framåt mot mogenhet”. (Heb 6:1) Han plockar upp tanken om Jesus och Melkisedek igen i Heb 6:20.
inte så lätt att förklara: I en ordbok kommenteras det grekiska uttryck som här återgetts med ”inte så lätt att förklara” så här: ”Sammanhanget visar att det inte är ämnet som är problemet, utan åhörarna.” (F.W. Danker: A Greek-English Lexicon of the New Testament and Other Early Christian Literature)
fått svårt att förstå: Det grekiska uttrycket kan föra tankarna till någon som har svårt för att lära sig saker, någon som är oemottaglig, likgiltig eller rentav lat. De kristna hebréerna kunde inte eller ville inte ta till sig nya eller djupare tankar i Skriften och leva efter dem. De hade till och med glömt sådant som de lärt sig tidigare. (Heb 5:12; se studienot till Heb 5:14.) En del kanske hade blivit distraherade av vardagslivet och nedtyngda av bekymmer och var inte längre tillräckligt uppmärksamma på den andliga undervisningen. (Lu 21:34–36; jämför Heb 2:1; se studienot till Heb 6:12.) De kristna hebréerna insåg alltså inte att tron aldrig kan vara statisk; antingen växer den och blir starkare eller också försvagas den.
Vid det här laget borde ni vara lärare: När Paulus skrev det här brevet till de kristna hebréerna hade det gått nästan 30 år sedan församlingen i Jerusalem bildades. Så ”vid det här laget [ordagrant ”med tanke på tiden”]” borde de ha kunnat lära ut sina trosuppfattningar till andra, vilket var en viktig del av varje kristens tjänst. (Se studienot till Mt 28:20.) Men en del av dem hade svårt att förstå och acceptera djupare sanningar, för att inte tala om att lära ut dem till andra. (Se studienot till Heb 5:11.)
det grundläggande: Det grekiska uttryck som återgetts med ”grundläggande” avser i allmänhet ”de grundläggande beståndsdelarna i något”. Det användes till exempel om bokstäverna i det grekiska alfabetet. (Jämför studienot till Gal 4:3.) Här syftar ”det grundläggande” på grundsanningarna i ”Guds heliga uttalanden”. Det handlar om det första som de kristna hebréerna behövde lära sig innan de kunde gå vidare och ta in djupare sanningar. (Heb 6:1 och studienot) Enligt ett uppslagsverk antyder frasen som återgetts med ”det grundläggande i Guds heliga uttalanden” att dessa kristna ”behövde börja från början igen, inte med att läsa kapitel ett, utan med att lära sig alfabetet”. (P.E. Hughes: A Commentary on the Epistle to the Hebrews)
Guds heliga uttalanden: Det här uttrycket syftar på de hebreiska skrifterna och tydligtvis även på det som Jesus Kristus lärde ut och på de delar av de kristna grekiska skrifterna som fanns på den tiden. (Se studienot till Rom 3:2.)
ni har gått bakåt och behöver mjölk: Mjölk är i princip det enda som bebisar lever på, och därför är det en bra bild av de mest grundläggande sanningar som de kristna behöver lära sig. Paulus var bekymrad för att de kristna hebréerna hade stannat av i sin utveckling. De hade till och med gått bakåt. Det var som om de hade återgått till att leva på mjölk. Så han uppmanar dem att börja med ”fast föda”. (Se studienot till Heb 5:14.) Paulus hade tidigare gett liknande råd till de kristna i Korinth. (Se studienot till 1Kor 3:2.) I andra sammanhang kan mjölk dock syfta på alla de näringsrika sanningar som alla kristna behöver ta till sig av, oavsett om man är ny eller erfaren. (1Pe 2:2)
ingen … är insatt i rättfärdighetens ord: Eller ”den … är obekant med rättfärdighetens ord”. Paulus väljer ett uttryck som ofta användes om sådana som var oerfarna eller nybörjare. De kristna som han riktade sig till förstod tydligtvis inte Guds ord helt och hållet, för de var inte vana att tillämpa det i sin vardag. Här talar Paulus om de inspirerade lärorna som ”rättfärdighetens” ord, eftersom de budskap som Gud ger oss människor förklarar vad som är rätt och fel enligt hans normer. (Se studienoter till 2Kor 5:19; 9:9.)
ett litet barn: Det här uttrycket ska inte tas som att det alltid är negativt att vara som ”ett litet barn”. (Se studienot till 1Kor 14:20.) Men i det här sammanhanget syftar uttrycket tillbaka på liknelsen om mjölk. Det betonar att de kristna hebréerna hade stannat av i sin utveckling mot mogenhet.
fast föda: Paulus talar här om djupa sanningar i kontrast till ”mjölk”, dvs. grundläggande sanningar som är lätta för nya att förstå. (Se studienoter till 1Kor 3:2; Heb 5:12.) I det här brevet bidrar Paulus med en hel del ”fast föda”. Han går igenom hur Jesus är ”överstepräst på samma sätt som Melkisedek”, hur överlägsen Jesus är som överstepräst i jämförelse med de levitiska prästerna samt andra djupa ämnen. (Heb 5:6, 10, 11; 6:20; 7:11, 15–17)
mogna: Eller ”fullvuxna”. (Se studienoter till Ef 4:13; Heb 6:1; jämför 1Kor 2:6 och not.)
sin tankeförmåga: Eller ”sin uppfattningsförmåga”, ”sitt sinne”. Det grekiska ordet användes om de fysiska organ som människan använder för att se, höra eller smaka. Men här syftar det på mogna kristnas förmåga att urskilja eller uppfatta saker, så att de kan fatta bra beslut i moraliska och andliga frågor. (Se studienot till Flp 1:9, där ett besläktat ord har återgetts med ”gott omdöme”.)
övat: Det grekiska ord som används här, gymnạzō, betyder ordagrant ”träna (som en idrottsman)”. (Se studienot till 1Ti 4:7.) Här använder Paulus fysisk träning som en metafor. Idrottsmän tränade hårt, och de kristna hebréerna behövde på liknande sätt fortsätta anstränga sig för att vässa och öva sin ”tankeförmåga”. De behövde studera principerna i de inspirerade Skrifterna. (2Ti 3:16, 17) Sedan behövde de tillämpa det de hade lärt sig. När de på det här sättet hade använt sin tankeförmåga och övat den kunde de bli ”mogna” kristna.
skilja mellan rätt och fel: Paulus visade att de kristna hebréerna behövde arbeta på att bli mogna. (Heb 5:11–13) Om de övade sin ”tankeförmåga” skulle de kunna genomskåda saker och fatta beslut som var i linje med Guds normer. De behövde bli mogna kristna för att lättare kunna skilja mellan rätt och fel, både när det gällde uppförande och lärofrågor. (Rom 16:19; 1Kor 14:20)