Lovprisningens offer – helt överlägsna djuroffren

På bilden här ser vi en kristen som vittnar för två judar i närheten av tempelberget i Jerusalem. De kristna som bodde i Jerusalem behövde vara modiga för att predika för judarna om räddning genom Jesus Kristus, den sanne Messias. Många saker i judarnas vardagsliv byggde på Moses lag och olika judiska traditioner. Vid det storslagna templet i Jerusalem (som syns i bakgrunden) frambar de levitiska prästerna djuroffer enligt Moses lag. Judarna kunde ha pekat på de här synliga sakerna för att visa att deras sätt att tillbe var överlägset. Men omkring år 61 v.t. skrev Paulus ett brev till de kristna där, där han visade varför det kristna sättet att tillbe är överlägset judendomen. Han påpekade att de kristna har ett överlägset tempel, ett andligt tempel, och en överlägsen överstepräst, ”Jesus, Guds son”. De har också ett överlägset offer, som frambars en gång för alla. Paulus förklarade alla de här aspekterna av verkligheter som finns i himlen. (Heb 4:14; 7:27, 28; 9:24, 25) Detta andliga synsätt gav utan tvivel de kristna hebréerna motivation och det mod de behövde för att tillbe Jehova. En viktig del av de kristnas tillbedjan är att frambära lovprisningens offer, som Paulus beskriver som ”den frukt som kommer från våra läppar när vi offentligt förkunnar … [Guds] namn”. Han tillägger: ”Gud sätter högt värde på sådana offer.” (Heb 13:15, 16) Däremot hade de djuroffer som frambars i templet efter år 33 v.t. inget värde alls när det gällde att få Guds godkännande.