Dolt vatten för ett törstigt land
Från ”Vakna!”:s korrespondent i Australien
KAN du föreställa dig ett vattenförråd, som har större yta än Övre sjön i Nordamerika, Viktoriasjön i Afrika och Kaspiska havet i Ryssland sammanslagna, ja, till och med större än världens trettiofem största sjöar tillsammans? Det finns en sådan vattenreservoar i Australien.
”I Australien?” kanske du frågar. ”Är inte det världens torraste kontinent?”
Jo, det är sant, och ändå finns det i Australien, dolt i jorden, ett sådant stort vattenförråd. Vattnet finns i det stora artesiska bäckenet, vilket omfattar en yta på 1.700.000 kvadratkilometer. Allt som allt finns det sex artesiska bäcken, som ligger under jordytan, omfattande omkring två och en halv millioner kvadratkilometer i Australien.
”Men vad är ett artesiskt bäcken?” kanske du undrar.
Det är i huvudsak grundvatten som under tryck är avgränsat inuti ett poröst lager av sedimentära bergarter. Ordet ”artesisk” kan man härleda från det latinska ordet Artesium, ett romerskt namn för den franska provinsen Artois nära Calais. Det var här som den första artesiska brunnen i Europa borrades år 1126 v.t. Av detta kommer namnet artesisk.
När en artesisk brunn borras, stiger vattnet av trycket. När trycket är starkt nog att det kan åstadkomma att vattnet kommer upp till ytan och rinner över, kallas det ett artesiskt borrhål eller en artesisk brunn. Ibland har grundvattnet ett sådant starkt tryck att det kan spruta upp flera meter i luften. Om trycket inte är tillräckligt starkt för att vattnet skall kunna komma upp till ytan och rinna över, kallas brunnen subartesisk.
Upptäcktens betydelse
Det stora artesiska bäckenet sträcker sig från omkring 150 kilometer från Stillahavskusten till centrum av australiska kontinenten och breder ut sig från Carpentariabukten ned till nordliga New South Wales. Dess maximala längd och bredd är uppskattningsvis 1.770 kilometer. Det mesta av bäckenet är beläget inom staten Queensland.
I detta heta, torra, glest befolkade land beror en resandes liv huvudsakligen av vatten. Nyligen dog en oerfaren resande av utmattning och törst i den starka värmen i detta område. Han spelade in sina sista ord på en portabel bandspelare. Och ändå fanns det ett artesiskt borrhål bara ett stenkast från honom, utan att han visste om det. Hur annorlunda det hade blivit för honom om han hade känt till detta!
På 1800-talet mottogs entusiastiskt nyheten att man hade hittat vatten i västra Queensland. Många personer insåg att slätterna var idealiska som betesmarker, om de bara kunde förses med vatten. Denna upptäckt av grundvatten fick till följd att de som var villiga att utstå hettan, flugorna, dammet och andra svårigheter snabbt bredde ut sig i området.
Hål efter hål borrades, så att det nu finns omkring 3.500 flödande hål och cirka 5.000 subartesiska i det stora artesiska bäckenet. Några av dessa brunnar gav så mycket som nio millioner liter varje dag.
Hjordar får vatten
Det är inte lämpligt att använda artesiskt vatten vid regelbunden bevattning i någon större omfattning. Det beror på att det innehåller natriumkarbonat. Emellertid är det användbart till att vattna hjordar. Omkring 20 procent av Australiens får rapporteras faktiskt helt eller delvis vara beroende av artesiska vattenförråd.
Mängden natriumkarbonat i vattnet från det stora artesiska bäckenet är ett kvarts till ett och ett halvt gram per liter. Men eftersom boskapen frodas på vatten med 13 gram och får på vatten med 18 gram per liter eller rentav mer, blir innehållet av detta mineral inget verkligt problem för hjordarna.
Vattnet från borrhålen avleds via öppna rännor till den plats dit det önskas. Några borrhål förser många boskapsskötare med vatten. Den längsta rännan från ett enda borrhål är 188 kilometer lång. Den går från brunnen Wild Horse nära Bollon i Queensland. Den har en kapacitet av 4.050.000 liter per dag. Nu för tiden kan borrhålen, i motsats till förr i tiden, stängas av helt när vattnet inte behövs. På detta sätt hoppas man kunna lagra vatten och upprätthålla ett visst tryck.
Hur länge räcker vattnet?
Det är av intresse att artesiska borrhål fortsatte att ge mer och mer vatten ända till 1914, då en topp nåddes på över 1.600 millioner liter per dag. Sedan dess har en gradvis minskning av flödet börjat. Trots att tusentals hål har borrats under denna tid har det sammanlagda flödet minskat till den nuvarande omfattningen på uppskattningsvis 900 millioner liter per dag från det stora artesiska bäckenet.
Varför har denna minskning av flödet skett? Jo, på grund av att så många hål har borrats har man tömt bäckenet på en hel mängd vatten och därmed minskat trycket ganska mycket. Vattnet som rinner till bäckenet söker sig ned genom de porösa bergarterna långsammare än vattnet sprutar upp genom hålen. Därför har flödet avtagit gradvis.
Vad som har skett i det stora artesiska bäckenet under de senaste sextio åren kan jämföras med vad som sker när man använder en trädgårdsslang. Om du sätter för fingret framför mynningen växer trycket och vattenmängden inuti slangen, och när du tar bort fingret sprutar vattnet häftigt ut, men snart avtar det och rinner som vanligt. Fastän avtagandet till ett jämnt flöde bara tar några sekunder sedan du avlägsnat fingret från en vattenslang, har denna minskning gradvis fortsatt i många år i det artesiska bäckenet. Vattenflödet avtar fortfarande.
Några boskapsskötare uttrycker sin oro över att vattnet från hålen skall upphöra. Men det tycks som om det inte kommer att göra det. Tillrinningsområdena för det underjordiska bäckenet mottar uppskattningsvis 590 millioner liter vatten per dag, och därför förväntar man att minskningen av vattenflödet kommer att fortsätta till dess tillrinningen är lika stor som utflödet.
Således verkar det som om det än i många år kommer att finnas tillräckligt med vatten för uppfödning av får och boskap. Vilket fenomen ett stort artesiskt bäcken är! Här i Australien är det verkligen dolt vatten för ett törstigt land!
[Karta på sidan 19]
AUSTRALIEN