”Ditt ord är sanning”

”Du skall icke stjäla”

”STIGANDE våg av butiksstölder — ingen ände inom synhåll.” Så löd rubriken på en artikel i U. S. News & World Report för 2 mars 1970. Artikeln framhöll att denna typ av stöld hade tredubblats på ett decennium, ”vilket gjorde den till ett av de snabbast växande slagen av alla stölder”. ”Bara en liten del av alla butiksstölder anmäls i själva verket till polisen”, sades det vidare i artikeln, och tusentals millioner dollar i pengar och varor blir stulna varje år.

Denna rapport berättade också att i en affär där man höll 175 av kunderna under uppsikt var det en på nio som stal någonting. En undersökning bland 1.000 läroverksungdomar i Delaware avslöjade att 50 procent erkände att de hade stulit åtminstone en gång. En grosshandlare på den amerikanska västkusten sade att enligt undersökningar som gjorts med hjälp av lögndetektor ”stjäl 75 procent av alla anställda allting från pengar till handelsvaror. Det är som ett stort isberg — vi ser bara toppen.”

Stöld är en form av själviskhet som tar sig många uttryck. Butiksstölder och stöld från de anställdas sida är bara två av dem. Folk stjäl från försäkringsbolagen genom att göra falska eller överdrivna anspråk på ersättning. Medborgare stjäl från staten genom skatteflykt, genom att smuggla in varor i landet utan att betala tull och genom att ta emot arbetslöshetsunderstöd som de inte har rätt till. En del kassabiträden i speceriaffärer har bedragit kunderna på olika sätt.

Nu för tiden finns det tjuvar som mitt på ljusa dagen plundrar folk på gatorna i många städer, till exempel New York. Medan en skara människor stod i kö och väntade på att få göra ett studiebesök på ett tryckeri, kom en bil framkörande, och under loppet av några sekunder steg en man ut, ryckte till sig en handväska från en av damerna i kön, hoppade tillbaka in i bilen och åkte i väg. Till och med i folkträngseln på tunnelbaneplattformarna kan en tjuv närma sig en främling, visa honom en kniv som han har dold i handen, befria honom från plånboken och sedan vinka honom ett glatt farväl!

Varför förekommer det så många stölder nu för tiden? Bibeln har förutsagt denna ökning och också orsaken till den. I korthet visar den att Satan, djävulen, och hans demoner har blivit nedkastade till jorden, där de i stort raseri gör allt de kan för att förleda människorna, eftersom de vet att den tid de har kvar är kort. — Matt. 24:12; 2 Tim. 3:1—5; Upp. 12:7—12.

Bland de orsaker som kan nämnas till de vittutbredda stölderna i våra dagar är narkomani och hasardspel. Åter andra stjäl därför att de är alltför lata för att arbeta. Det finns också kvinnor som håller på med butikssnatteri för den ”stimulans” eller spänning det ger att försöka göra något olagligt utan att bli upptäckt. Brist på tillbörlig uppfostran av barnen från föräldrarnas sida är utan tvivel också orsak till en hel del stölder bland ungdomar.

De som stjäl försöker ofta bortförklara dessa handlingar. Många tycker att det är helt i sin ordning att stjäla från stora varuhus eller företag, men det är fortfarande stöld. Andra försvarar sina stölder med fattigdom eller andra sociala orättvisor, men två fel gör inte en sak rätt. Åter andra rättfärdigar sina stölder med att de inte är så stora. Men Guds ord säger: ”Den som är orättrådig i det minsta, han är ock orättrådig i vad mer är.” — Luk. 16:10.

Hur förståndigt är inte det åttonde av de tio budorden med tanke på den fallna människans benägenhet att ta sådant som tillhör andra! Detta bud lyder: ”Du skall icke stjäla.” (2 Mos. 20:15) Denna lag gavs åt Israels barn, men också de kristna grekiska skrifterna förbjuder klart och tydligt stöld. Den befallning som nedtecknats av aposteln Paulus är kännetecknande: ”Må den som stjäl inte stjäla mera, utan må han i stället utföra strängt arbete, i det han med sina händer gör ett gott arbete, så att han kan ha någonting att dela ut till någon som lider brist.” Hur mycket bättre är det inte att ge till behövande än att stjäla! — Ef. 4:28, NW.

Man skulle kunna säga att den första människan som stal var Eva. När hon såg att den förbjudna frukten i Eden ”var god till föda och att det [trädet] för ögonen tedde sig värt att längta efter” (NW), gav hon efter för frestelsen och började äta av frukten. Sedan förmådde hon sin man att förena sig med henne i hennes stöld. Vilket pris de fick betala! — 1 Mos. 3:1—24.

En annan tjuv som fick ett ödesdigert slut var israeliten Akan, som stal en del av de ting som hade överlämnats åt Jehova när Jeriko blev intaget av Israel. Denne man fick också plikta med sitt liv för sin stöld. Vidare har vi förrädaren Judas Iskariot. Han brännmärks såsom en tjuv av aposteln Johannes, som skrev: ”Han var en tjuv och plägade taga, vad som lades i penningpungen, vilken han hade om hand.” Han slutade sitt liv som självmördare. — Jos. 7:1—26; Joh. 12:6; Matt. 27:5.

Hur kan man bekämpa tendensen att olagligt tillägna sig vad som tillhör andra? Genom att erinra sig alla skäl till att man inte bör göra det. För det första bör fruktan för Jehova Gud avhålla en människa från att stjäla, ty stöld drar Guds misshag över den som stjäl, och är det förståndigt att riskera det? ”Vi är inte starkare än han [Gud], eller hur?” Ja, ”Jehovas fruktan betyder att man hatar det onda”, och stöld är verkligen något ont. — 1 Kor. 10:22; Ords. 8:13; NW.

För det andra bör man sky stölden på grund av att den medför ett dåligt samvete. Det är bättre att klara sig utan vissa saker än att tillägna sig dem och förlora sitt goda samvete. De kristna uppmanas att bevara ett gott samvete: ”Behåll ett gott samvete, så att de som talar nedsättande om ert goda uppförande i förbindelse med Kristus må komma på skam i fråga om den särskilda sak vari man talar emot er.” — 1 Petr. 3:16, NW.

Stöld åstadkommer också ett dåligt förhållande till den som man har stulit ifrån. Man kan helt enkelt inte stjäla från någon och förbli vänligt inställd till honom. Vidare finns alltid faran eller sannolikheten för att man skall bli fast, såsom aposteln Petrus också varnar: ”Må emellertid ingen av er lida såsom ... tjuv.” — 1 Petr. 4:15, NW.

I själva verket bör sunda förnuftet säga att det är fel att stjäla. Precis som man inte vill att någon annan skall ta ifrån en vad man själv helt lagligt har skaffat sig bör man inte heller önska ta ifrån andra vad de har kommit över på fullt lagenligt sätt. Den gyllene regeln uttrycker denna sak: ”Såsom I viljen, att människorna skola göra mot eder, så skolen I ock göra mot dem.” — Luk. 6:31.

Förnöjsamheten är till stor hjälp i detta. Den som instämmer i orden: ”gudsfruktan i förening med förnöjsamhet är verkligen en stor vinning” kommer inte att bli frestad att stjäla. Det måste också medges att det är till hjälp vid bekämpandet av en tendens att stjäla att man håller sig så långt borta som möjligt från tillfällen till stöld. — 1 Tim. 6:6—8.

Som sammanfattning kan framhållas att de två stora buden att vi skall älska Jehova Gud av hela vårt hjärta, hela vår själ, hela vårt sinne och hela vår kraft, och vår nästa såsom oss själva kommer att avhålla oss från att stjäla. Det är inget tvivel om saken: ”Kärleken gör intet ont mot nästan.” — Mark. 12:29—31, NW; Rom. 13:10.

Liksom när det gäller andra ofullkomligheter som hemsöker det fallna människosläktet kan man lägga bort ovanan att stjäla. Aposteln Paulus berättar om några i församlingen i Korint som gjorde sig av med denna ovana. Det är möjligt att göra detta, och det sker också i våra dagar.