Vatten, vatten överallt — men hur rent är det?
VATTEN täcker 70 procent av jordytan. Det kan förefalla som om detta verkligen är en outtömlig tillgång, som inte kan tillfogas någon allvarlig skada.
Men kom ihåg att bara 3 procent är sötvatten. Av detta sötvatten är mindre än 1 procent tillgängligt för människan till dricksvatten, matlagning, bad, konstbevattning osv. Resten av vattnet är bundet i salta oceaner, ismassor eller underjordiska lager.
Hur är det ställt med jordens livsviktiga tillgång på färskvatten? Har du tagit en närmare titt på sjöarna eller floderna i din hemtrakt på sista tiden? Du kan få en chock av vad du ser.
Vad håller på att hända med tillgången?
Man har beräknat att det i Förenta staternas sjöar och vattendrag varje dag släpps ut omkring 660.000.000.000 liter kloak- och avloppsvatten. Mer än 50 procent får bara en grundläggande behandling, vid vilken största delen av föroreningarna inte avlägsnas.
Doktor Jack Gregman vid inrikesdepartementet säger: ”Nästan vartenda vattendrag i detta land är förorenat i större eller mindre utsträckning. Några av dem har nu inte längre förmåga att ta hand om allt avloppsvatten.” I juli 1969 blev Cuyahogafloden i Ohio så full med olja och skräp att den faktiskt tog eld, varvid två broar förstördes!
Floder i andra industriländer befinner sig i ett liknande tillstånd som de i Amerika. Du kanske kommer ihåg resebyråaffischer över den vackra Rhenfloden. I dag medger man att en stor del av Rhenfloden inte är mycket bättre än en öppen kloak. Der Spiegel säger om de föroreningar som töms ut i den: ”Om alla dessa substanser skulle transporteras per järnväg, skulle man behöva mer än 3.000 godsvagnar” — varje dag!
Förunderlig förmåga att rena sig
Människans användning av vattendragen som ett slags slasktratt, där man kan göra sig av med sitt avfall, är inte någonting nytt. Ända tills ganska nyligen gav inte detta upphov till något större problem. Rinnande vatten har en häpnadsväckande förmåga att rena sig självt.
När organiska avfallsprodukter släpps ut i en flod, sönderdelas en stor del av detta och späds ut av vattenflödet. Sedan bryter floden ned de kvarvarande partiklarna genom oxidation och med hjälp av vattenbakterier, som lever på organiskt avfall och förvandlar det till oskadliga, luktfria föreningar. Till och med vattnet i ett vattendrag som är starkt förorenat i närheten av en mindre stad kan vara fullkomligt rent, när det runnit bara några kilometer.
Men i våra dagar drabbas allt fler av jordens vattendrag av ”dålig matsmältning” och blir ogenomskinliga, skummande och illaluktande. Varför det? De håller på att bli allvarligt överansträngda, belastade över sin naturliga förmåga att rena sig själva.
Skenet kan bedra
Liksom när det gäller luften kan man inte alltid bedöma en vattensamlings renhet helt enkelt av hur den ser ut. Den där floden eller sjön i din hemtrakt kanske ser ganska klar ut. Den kanske till och med är blå. Men ändå kan den vara ”döende”. Hur kan det komma sig?
Det beror på att den kan vara överbelastad med näringsämnen. Följande händelseförlopp äger rum.
Lantbrukare nu för tiden använder tusentals kilo kemiska gödningsämnen, som är rika på nitrater. Mycket av dessa sköljs så småningom ned i vattendragen. Husmödrarna använder moderna tvättmedel, som innehåller mycket fosfater. Också dessa slutar i sjöar och floder. Vad händer då?
Denna överdosering av näringsämnen ger upphov till en explosionsartad tillväxt av alger och andra mikroskopiska vattenväxter. När algerna mångfaldigas, tränger inte solljuset igenom vattnet som tidigare. Algerna som befinner sig på djupare vatten dör. Det ymniga ruttnande materialet förbrukar nu mer och mer av syret i vattnet. Fisken blir sjuk och dör. Så småningom blir floden eller sjön praktiskt taget livlös.
Eriesjön är ett exempel på denna kvävning. Värdefull fisk, badare och rent vatten har praktiskt taget försvunnit. Och Providence Sunday Journal uppger: ”Denna process ... har erövrat åtminstone 40 [större] sjöar i Europa och Förenta staterna.”
”Nå, men Schweiz finns ju alltid”, kanske du säger, ”där det fortfarande finns vackra, friska sjöar, som inte berörts av människans vårdslöshet.” Det är sant att sjöarna där fortfarande förefaller blåa och vackra för de flesta människor. Men schweizarna ser dem förändras; de ser dem sakta förlora sin kristallklara renhet. Zürichsjön, Genèvesjön och Neuchâtelsjön, som tidigare varit så betagande, håller nu på att sälla sig till jordens ”sjuka” vattensamlingar, allvarligt angripna av denna igenväxnings” process. Ett meddelande från Tyskland uppger att Bodensjön ”måste betraktas som döende i likhet med Eriesjön i Amerika, Lago Maggiore [mellan Italien och Schweiz] och Oslofjorden i Norge”.
Mänsklighetens slutliga soptipp
De flesta floder och sjöar rinner så småningom ut i hav och oceaner. Man kan tycka att här är äntligen ett vattenförråd som är alltför stort för att kunna vara i någon allvarlig fara. Men jordens hav och oceaner förorenas i själva verket också snabbt, eftersom de utgör mänsklighetens slutliga soptipp.
FN-organisationen FAO inbjöd för en tid sedan fyra hundra vetenskapsmän från fyrtio länder vid havet för att diskutera detta problem. Dessa vetenskapsmän var allvarligt oroade för Medelhavet. Det är inte nog med att människans avfallsprodukter smutsar ned stränderna ”från Tel-Aviv till Trieste”, sade de, utan havets självrenande krafter kan inte längre ta hand om den föroreningsvolym som töms ut i det. Dessa vetenskapsmän avslutade sitt uttalande på följande sätt: ”Medelhavet håller snabbt på att bli helt och hållet förorenat.” Östersjöns tillstånd är inte så mycket bättre.
År 1970 gjorde upptäcktsresanden Thor Heyerdahl och hans män en resa över Atlanten i en papyrusbåt. De blev förbluffade över vad de fick se mitt ute i havet. Stora områden var täckta med oljeklumpar, skum, slam och flytande föroreningar. En del dagar bjöd det dem emot att bada, eftersom havet var så smutsigt.
Enligt U. S. News & World Report varnar därför några miljöforskare att ”om inte regeringarna handlar snabbare för att tygla föroreningen, kommer världens oceaner att vara lika döda som Eriesjön omkring år 1980”.
Verkan på levande organismer
Fiskdöden i floder, sjöar och hav är så vanlig nu att många av dessa olyckor knappast uppmärksammas i pressen längre.
Omkring 90 procent av fisken i haven lever i kustområdena. Och det är just dessa områden som människan förorenar allra värst genom att förgiftade floder mynnar där, av vilka några innehåller kvicksilveravfall, och genom att man spiller eller avsiktligt släpper ut olja från båtarna. Doktor Max Blumer vid Oceanografiska institutet i Woods Hole säger att ”människan släpper ut åtminstone tre millioner ton olja i haven varje år. Den sammanlagda mängden kan vissa år uppgå till tio millioner ton.”
I ett litet område utanför Pensacola i Florida inträffade det under tre månader år 1970 mer än trettio tillbud med fiskdöd, som omfattade milliontals fiskar. I Nordsjön upptäckte man nyligen ett vidsträckt bälte av död fisk. Det var flera meter tjockt och sträckte sig omkring 130 kilometer. Fisken hade dödats av föroreningar som runnit ut i havet från Europas vattendrag.
Biocider, DDT med flera, blåser eller sköljs ned i floderna och hamnar slutligen i sjöar och hav. Många av dessa biocider tar många år på sig för att förlora sin verkan. Mikroskopiska organismer i havet tar upp biociderna. Stora fiskar äter mindre fiskar, som äter dessa förorenade organismer. Slutligen äter fåglar denna fisk. För varje steg uppför ”näringskedjan” koncentreras de vattenolösliga biociderna. Till följd av detta är det många djurarter, särskilt fåglar, som dör ut.
Ett exempel har vi från Anacapaöarna i Kalifornien. Av 500 par häckande bruna pelikaner frambringades bara en enda unge där förra sommaren på grund av att biociderna påverkat deras fortplantningsförmåga.
Och kom ihåg att man har funnit biocider från pol till pol, i sälar vid Nordpolen och i pingviner vid Sydpolen!
Syreförrådet i fara?
Förgiftningen av haven äventyrar växtlivet också. Det sägs att detta växtliv, särskilt de planktonorganismer som kallas kiselalger, producerar en stor del av jordens syre — hela 70 procent enligt vissa auktoriteter. Förutom det nederlag som landväxterna får lida kan mänsklighetens syretillgång från haven komma i farozonen.
Problemet är kolossalt. Men det finns också kolossala krafter som verkar till människans bästa. Solen lyfter upp närmare 14.000.000 ton sötvatten från de salta haven och från andra källor varje sekund, och regnmolnen släpper ned ungefär samma mängd på jorden. Det är tydligt att en kraftkälla som är långt mäktigare än dessa sätter sådana krafter och kretslopp i verksamhet. Vi är förståndiga om vi vänder oss till denna källa för att få hjälp.
[Diagram på sidan 8]
(För formaterad text, se publikationen)
DEN FRISKA SJÖN
1 Solenergin gör att växter kan omvandla ämnen till näring
2 I Mikroskopiska växter förbrukar enkla näringsämnen och avger syre
3 Mikroskopiska djur äter växterna
4 Rovdjur äter mindre djur och dör så småningom
5 Asätare lever på dött eller ruttnat mateial
6 Bakterier angriper alla rester
7 Enkla näringsämnen avges av bakterierna