Skyskrapor på den afrikanska stäppen

Från ”Vakna!”:s korrespondent i Rhodesia

DET resligaste djuret i världen — det är den utmärkelse som giraffen tillvunnit sig. En av dessa skyskrapor på den afrikanska stäppen kan nå en höjd på nära sex meter. Ja, till och med en nyfödd giraff är nästan två meter hög! Näst efter träd är dessa skyskrapor i den öppna, torra terrängen i Afrika de högsta levande skapelserna på jorden.

Vad de flesta människor lägger märke till när de för första gången får se en giraff är dess mycket långa hals och dess långa, smala ben. Halsen tycks vara alldeles oproportionerlig till djuret i övrigt, men det är inte så mycket den långa halsen som är orsak till detta utseende som djurets mycket korta bakben.

Den långa halsen

Halsen, som kan bli från 180 till 245 centimeter lång hos ett fullvuxet djur, har samma antal kotor som andra däggdjurs halsar, till exempel flodhästens, nämligen sju stycken. Dessa sju halskotor är naturligtvis oerhört stora i jämförelse med andra djurs. Men ändå är giraffens hals förvånansvärt böjlig.

Bara en blick på giraffen får en att tänka att den måste behöva ett kraftigt hjärta för att pumpa blodet hela vägen genom den långa halsen upp till hjärnan. Hjärtat är verkligen stort, upp till sextio centimeter långt. Det har sju och en halv centimeter tjocka väggar och väger hela elva kilo! Giraffens hjärtverksamhet är också ovanlig för ett så stort djur, eftersom hjärtat slår 150 till 170 gånger i minuten, jämfört med omkring sjuttiotvå gånger i minuten för en vuxen människa.

Något som länge förbryllat människor är varför giraffen inte spränger blodkärlen i huvudet, när den plötsligt sänker det till marken, och varför den inte blir yr i mössan, när den plötsligt lyfter upp huvudet igen. Orsaken är att giraffen är väl utrustad med klaffar i artärerna och venerna. Giraffen har vidare ett svampartat nätverk som skyddar hjärnan mot kraftiga blodvågor. Denna underbara ”kraftfördelare”, som man skulle kunna kalla den, avbryter blodflödet genom halspulsådern, den huvudartär som leder till hjärnan. Den sönderdelar det till fina strömmar som slutligen når hjärnan utan något skadebringande högt tryck. Verkligen en häpnadsväckande utformning!

Eftersom giraffen har en så lång hals, skulle man tro att den lätt skulle kunna nå marken, men så förhåller det sig inte. Musklerna och senorna i halsen är fästade vid långa taggar på ryggsidan av bröstkotorna, vilket gör det svårt för giraffen att nå marken utan att skreva med frambenen eller böja knäna. Detta är mycket besvärligt och gör giraffen ömtålig mot angrepp. Innan giraffen intar denna ställning för att dricka eller slicka i sig salt, nickar den därför alltid upp och ned för att se efter att det inte finns några faror i närheten.

Trädtoppsätare i öppen terräng

Giraffens häpnadsväckande höjd passar utmärkt till den föda den tycker bäst om. Dessa skyskrapor på den afrikanska stäppen tycker nämligen om att beta av de översta bladen i taggiga akacieträd, och dessa blad befinner sig fyra och en halv till sex meter över marken. Herr Giraff är väl utrustad för att kalasa på dessa smakliga blad, eftersom hans fyrtiofem centimeter långa tunga lätt kan slita loss kvistar och blad från träden. Men de vassa taggarna på akacieträden då? Herr Giraff tycks inte bry sig om dem, förmodligen därför att hans läppar är alldeles ludna och har en grov yta på insidan.

Dessa idisslande skyskrapor på den afrikanska stäppen är en av de få vilda däggdjursarter som inte har kommit i konflikt med nötboskaps- och fårfarmare. Nötboskap och får kan inte beta i trädens toppar!

Lika mycket som giraffen älskar sin lövdiet, lika motbjudande är de djupa skogarna för den. Och därför finner man den i den öppna, torra vegetationstyp som kallas stäpp. Det är begripligt att giraffen föredrar det öppna landskapet, när man tänker på dess avsevärda höjd och dess märkliga synförmåga. ”Giraffen har den skarpaste synen av allt villebråd i Afrika”, säger zoologen George G. Goodwin, och dess ögon kan se i nästan alla riktningar utan att den behöver vända på huvudet. Herr Giraff kan alltså se faror nalkas på långt håll och ger sig då snabbt i väg. Man har iakttagit att när lejon som försöker angripa en giraff förstår att de har blivit upptäckta, ger de upp försöket. När lejon någon gång lyckas döda en giraff, är det för det mesta i skogsterräng, där djurets syn varit skymd.

Fascinerande fakta

Det finns många fascinerande fakta om dessa resliga varelser. Giraffen kan till exempel rusa fram med en hastighet av femtio kilometer i timmen i öppen terräng. Även om det står ganska många träd i vägen, fortsätter giraffen att rusa fram och undviker kollision genom att svänga huvudet och halsen under grenar och mellan träd. Det är ingen lätt sak för en häst att hinna upp den snabbfotade herr Giraff. Med långa kliv galopperar han fram över marken med vad som beskrivits som ”förbluffande behagfull gestalt och rytm i rörelserna”.

Det är märkligt att smågirafferna kommer till världen med en duns! De utsätts nämligen vid födelsen för ett fall från 170 centimeters höjd. Erfarenheter från djurparker har visat att de inte lider någon skada av detta och att de kan stå fem minuter efter födelsen och äta tjugo minuter senare. En stor girafftjur väger när den är fullvuxen mellan 1.350 och 1.800 kilo.

Girafferna har det inte så lätt när de skall sova. På grund av sin höjd föredrar de ofta att sova stående. Det finns emellertid giraffer som lägger sig ned för att sova.

Herr Giraff har ett tilltalande utseende med stora, mörkbruna ögon, som skuggas av långa, svarta ögonfransar. På huvudet har han två horn. De är unika för giraffen. De består av kompakt ben av en hårdhet som är jämförbar med elfenbenet i elefantens betar, och de förblir täckta av hud under giraffens hela livstid. Det finns alltid åtminstone ett par, och några arter har ett tredje horn mellan ögonen, framför det vanliga paret i pannan.

En annan ovanlig egenskap hos dessa trädhöga varelser är deras blodtryck — det högsta i världen, omkring tre gånger så högt som människans. Men det är bara ett av många märkliga ting med girafferna. Dessa skyskrapsliknande varelser på den afrikanska stäppen vittnar om en underbar Skapare: ”Ty hans osynliga egenskaper kan tydligt ses ... , eftersom de kan förnimmas genom de frambragta tingen.” — Rom. 1:20, NW.