Vatten — en förunderlig gåva åt människan

Från ”Vakna!”:s korrespondent i Dominikanska republiken

VI STOD vid en brusande bäck högt uppe i bergen nära Medellín i Colombia efter att hela dagen ha färdats genom torra trakter i Córdoba. Kläderna och bilen vi åkte i var inpyrda av damm. Det var halsen också, föreföll det. Just som vi hade tagit en kurva i den stigning som skulle ta oss över berget och ner till Medellín, fick vi syn på den här bäcken. Sannerligen, var den inte en förunderlig gåva från människans Skapare!

Vattnets kretslopp

Vattnet i denna bedårande bäck hade bråttom. Det var på väg mot havet tillsammans med vattnet från andra bäckar från berg och dalar, från underjordiska vattendrag, från floder och sjöar. Där skulle solen med sina mäktiga strålar lyfta upp det såsom vattenånga och avlägsna saltet genom vanlig avdunstning.

Varje sekund drar vår sol upp nära 15 millioner ton sötvatten från de saltbemängda oceanerna och från andra källor. Vattenångan förs av moln och luftströmmar över törstiga landområden för att sedan fällas ut i form av nederbörd, som får sin avrinning till någon flod eller bäck och vänder så till slut tillbaka till havet. Det är värt att lägga märke till att bibeln sedan omkring 3.000 år tillbaka har beskrivit detta kretslopp: ”Alla floder rinna ut i havet, och ändå bliver havet aldrig fullt; där floderna förut hava runnit, dit rinna de ständigt åter.” — Pred. 1:7.

Men vattenångan uppstår inte bara som ett resultat av att solen som en pump hämtar upp vatten från ytan av vattensamlingar. Omkring 85 procent kommer från haven, men växterna bidrar också med vattenånga. De tar upp fuktighet genom sitt rotsystem och avger den sedan genom bladen i form av ånga. En björk kan avge 250 à 300 liter vatten om dagen. Bara ett tunnland majs kan lämna ifrån sig mer än 18.000 liter på en dag!

Människan, hennes mat och dryck

Jehova, Skaparen, ådagalade sin förunderliga vishet då han danade vattnet, och vi har all orsak att vara tacksamma för den gåvan. Våra kroppar består till 75 à 90 procent av vatten. Skillnaden beror på att vattenhalten minskar med tilltagande ålder och att den är litet lägre hos kvinnor än hos män.

Under en medellivslängd förbrukar en människa cirka 60.000 liter vatten. Varje dag intar man omkring två och en halv liter vatten genom mat och dryck tillsammans. Vår föda innehåller ofta 60 à 95 viktsprocent vatten. Visste du till exempel att ett äpple till 80 procent består av vatten, en tomat till ungefär 95 procent och en vattenmelon till 97 procent? Ja, det torraste av födoämnen, rostade solrosfrön, innehåller fem procent vatten.

Det finns gott om vatten på jorden, men somliga trakter har mycket mindre än andra. Det är inte ovanligt med vattenbrist i Dominikanska republiken. En tidning i Santo Domingo illustrerade för en tid sedan på ett talande sätt problemet på sin förstasida. Den visade hur en enda vattendroppe föll från en kran ner i en kupad hand. Man kunde lätt föreställa sig situationen. En het, dammig dag, när man skulle tvätta kläder, städa hemmet, laga mat, och så inte en droppe vatten ur kranen! I en utredning som gjorts av tekniker från Förenta nationerna och Amerikanska staternas organisation hävdas emellertid att Dominikanska republiken äger tillräckligt med vatten för att tillgodose landets nuvarande och framtida behov. Problemet tycks bestå i att göra detta vatten tillgängligt för alla.

Handelsvägar och vägvisare åt upptäcktsresande

Vatten betjänar människan på så många sätt. Upptäcktsresande har länge använt floder som vägvisare. Genom att färdas på Amazonfloden och dess 200 bifloder har forskningsresande kunnat tränga in i Amazonbäckenet. Ännu i dag utgör dessa vattendrag det förnämsta transportmedlet i området.

Mississippifloden gjorde det möjligt att utforska väldiga vidder i Amerika. Den utgör nämligen huvudleden i ett inlandssystem av 22.500 kilometer vattenvägar. Saint Lawrencefloden förde forskare och nybyggare in i själva hjärtat av den Nordamerikanska kontinenten.

Människan har länge använt vattnen för att transportera sig själv och sina varor från den ena delen av jorden till den andra, antingen det nu har skett med flotte, kanot eller oceanångare.

En handelsled från urgammal tid i människans historia är floden Eufrat, som är segelbar för mindre farkoster ungefär 2.000 kilometer. Moderna handelsvägar följer sådana vattendrag som Mississippi. Denne mångbesjungne ”Old man river” sträcker sitt lopp från norra Minnesota nära 4.000 kilometer ned till Mexikanska golfen.

En av de vackraste floderna i världen har Rhen ansetts vara. Men de många industrimännen i Ruhrområdet är förmodligen mera intresserade av att den här vattenvägen kan föra deras produkter till de viktiga hamnarna i Belgien och Nederländerna. Från sydöstra Schweiz flyter Rhen drygt 1.300 kilometer ner genom Tyskland och Nederländerna och ut i Nordsjön.

Håller industrins hjul i gång

Skaparen danade det vatten som har hållit industrins hjul i gång alltifrån vattenkvarnens dagar till de nuvarande vattendrivna turbinerna. Människan insåg tidigt vilka kraftresurser som låg i de kollossala vattenfallen och i de väldiga vågorna som bröt sig mot världens kuster, men hennes ansträngningar att behärska denna kraft och ta den i bruk har fått begränsade resultat. Enligt Encyclopedia Americana (1961 års upplaga, band 29, sidan 24) använder hon endast en ”oändligt liten procent” av vad som finns. Hittills har föga gjorts för att utnyttja den kraft som havsvågorna utvecklar.

Nere vid den gamla kvarnbäcken fanns kanske en romantisk mötesplats, men det var också den plats där vattenkvarnen låg, som malde säd till mjöl. De flata, runda kvarnstenarna stod i förbindelse med ett hjul, som drevs av strömmen. Mindre målerisk, men effektivare är vattenturbinen, som alstrar kraft från uppdämt vatten. Detta system används i stor utsträckning i Nordamerika, Europa och Ryssland.

Två större utbyggnader för vattenkraft äger för närvarande rum i Dominikanska republiken. I landets centrala del håller Taverakomplexet på att uppföras till en beräknad kostnad av sextio millioner pesos (285 millioner svenska kronor), och i söder ger man ut ytterligare tjugotvå millioner pesos (105 millioner kronor) på Valdesiaprojektet. Man beräknar att när dessa projekt blir färdiga år 1974 skall alla delar av republiken ha tillgång till elektricitet till rimligt pris, och dessutom, blir bevattning möjlig för vidsträckta områden.

Jorden och dess vatten

Gud danade vattnet så att vi skulle kunna leva här på jorden. Vi behöver det för vår existens. Dessutom skänker det glädje åt tillvaron. Har du någonsin suttit vid en sjö i aftonens svalka och beskådat hur vackert solnedgången återspeglats av den blanka vattenytan? Har du någonsin rott en eka över en vik i glittrande månljus? Har du bevittnat det fängslande skådespelet, när vattnet i ett vattenfall störtar sig ned, ned över klipporna för att till sist dyka under det vita skummet nere i djupet? Har du någon gång lyssnat till det kraftiga rytandet från mäktiga havsvågor som slår mot en klippig strand? Allt detta ingår i Skaparens gåva till människan.

När vi njuter av en sval dryck inser vi kanske inte att denna gåva från vår Skapare är ovanlig i och för sig. Det förhåller sig så därför att vatten är det enda allmänt förekommande ämne på vår jord som i naturen existerar i tre olika former: vätska, gas (vattenånga) och fast form (is). Vatten är också ett ovanligt ämne därigenom att det utvidgas när det stelnar i stället för att dra sig samman, som nästan alla andra ämnen gör. Is flyter alltså, eftersom vatten är tyngre. Om isen inte hade flutit, skulle jorden bli en livlös, arktisk öken. Till slut skulle allt vatten ha blivit till is, kanske bara med ett tunt ytskikt av vatten under sommaren.

Det finns somliga enkla organismer som kan existera utan luft, men ingen kan överleva utan vatten, eftersom alla är beroende av vatten för att lösa upp vilka näringsämnen som än kan förekomma. Du skulle kunna leva en månad eller så utan mat, men utan vatten kan du inte vänta dig att kunna leva mer än mellan fem och tio dagar. Så enkelt är det: inget vatten — inget liv.

Vi var nu vederkvickta av vattnet från den brusande bäcken och fortsatte därför vår resa. Våra hjärtan var fulla av uppskattning av Skaparens vishet och godhet. Ja, Jehova ådagalade sannerligen dessa egenskaper, då han skänkte människan vattnets förunderliga gåva.