Finns det något värde i akupunkturen?
”BARA strunt”, sade en brittisk nervspecialist. ”Österlänningarna är mycket mottagligare för hypnos”, förklarade en amerikansk läkare. ”Det stämmer inte med min kunskap i anatomi”, konstaterade en professor vid en medicinsk högskola i Texas.
Å andra sidan berättade en biolog från Yaleuniversitetet, sedan han för första gången hade sett en demonstration av akupunktur: ”Man kunde inte undgå att bli mycket imponerad.” En hjärtspecialist vid en medicinsk högskola i Missouri, som också hade sett denna metod användas, förklarade: ”Jag är övertygad om att det finns en viss sanningshalt i den.” En öronkirurg från New York utropade, sedan han iakttagit metoden: ”Den fungerar.” ”Vi skulle vara dåraktiga om vi inte undersökte den närmare.”
Sådana vitt skiljaktiga kommentarer, som varierar från direkt fördömande ända till entusiastiskt stöd, har nyligen getts om akupunkturen, denna forntida kinesiska läkekonst. Men varför detta plötsliga intresse för akupunktur? Fungerar den verkligen? Och i så fall hur? Är det fråga om inbillning, kanske till och med förbunden med spiritism?
Vad är akupunktur?
Akupunktur är konsten att behandla sjukdomar med hjälp av mycket fina nålar, som sticks in i kroppen på vissa väl angivna punkter. Den används nu också för att framkalla bedövning. Namnet kommer från de latinska orden akus, som betyder ”nål”, och pungere, som betyder ”att sticka”.
De hårfina nålarna är vanligen tillverkade av rostfritt stål eller ibland till och med av guld. De som används i allmän praktik är mellan två och åtta centimeter långa, medan de som används i samband med kirurgi kan vara längre. Antalet nålar som används på en patient, de punkter där de sticks in, hur djupt de går, i vilken vinkel och hur länge de får sitta inne beror på sjukdomens eller operationens karaktär. Antalet platser eller punkter där nålarna kan stickas in varierar. Moderna diagram anger från 500 till över 800 olika punkter.
Hur uppstod akupunkturen? Dess ursprung är skrudat i dunkel. Traditionen säger emellertid att kineserna för flera tusen år sedan lade märke till att vissa soldater som sårats av pilar upplevde att smärtförnimmelserna försvann från andra kroppsdelar. Tack vare omfattande experimenterande under århundradenas lopp har denna metod att behandla sjukdomar uppnått sin nuvarande ställning.
I våra dagar är akupunkturen högst utvecklad i folkrepubliken Kina. Dess användning som bedövningsmetod där är emellertid av ganska sent datum och går tillbaka ungefär till år 1957, då detta användningssätt för metoden började utvecklas. På grund av att den av regeringen införda hälsovården behövde ett stort antal läkare och på grund av att antalet läkare som utbildats på västerländskt sätt var lågt, förordnade myndigheterna att traditionella utövare av akupunktur och växtmedicin också skulle ges läkares rang. På detta sätt förenades den västorienterade läkekonsten med den traditionella kinesiska läkekonsten. Båda dessa skolor skulle lära av varandra.
Läkarna började därför samarbeta med akupunkturspeclalisterna. Det sägs att de läkare som inte var förtrogna med denna metod prövade nålarna på sig själva under ett års tid innan de började använda dem på patienterna. Ett resultat av att så många fler började lära sig akupunktur var att man började utföra experiment angående metodens användbarhet vid bedövning, förutom dess tidigare kända användningsområden vid olika sjukdomar.
Redan från början var experimenten med akupunktur vid bedövning mycket framgångsrika. Och sedan år 1966 har man använt metoden för detta ändamål vid cirka 500.000 olika tillfällen. Även om man i Kina fortfarande betraktar metodens användning vid bedövning som experimentell och endast använder den på patienter som önskar detta, har akupunkturen ändå blivit den främsta bedövningsmetoden där i landet. Det sägs att den smärtstillande verkan varar upp till åtta timmar eller mer, varefter man på nytt kan anbringa nålar för att lindra smärtan.
Varför detta plötsliga intresse?
Västerlänningarnas nyvaknade intresse för akupunktur är direkt förknippat med andra händelser på senare tid, särskilt under de senaste två åren. Under denna tid har Kina gett grupper av västerlänningar tillträde till landet. Bland dessa befann sig vetenskapsmän och medicinska experter, som iakttog kinesernas medicinska hjälpmedel och tillvägagångssätt. Deras erfarenheter var mycket intressanta.
Brittiska läkare besökte sjukhus i Peking, Shanghai, Kanton och Nanking. De avgav märkliga vittnesbörd om effektiv användning av akupunktur vid större kirurgiska ingrepp, till och med vid hjärnoperationer. I ett fall meddelade London Times: ”Man hävdar att ingen kunde ha uthärdat smärtan av detta ingrepp utan någon form av bedövningsmedel.” Men ändå använde man bara akupunktur.
De första amerikaner som iakttog användningen av akupunktur i Kina var två biologer. I maj 1971 var dr Ethan Signer vid Massachusetts teknologiska institut och dr Arthur Galston vid Yaleuniversitetet åskådare till fyra operationer i detta land. Akupunktur tjänstgjorde som bedövningsmetod.
De återvände till Förenta staterna hänförda över akupunkturens förmåga att döva smärta. Doktor Galston förklarade: ”Jag hade — i likhet med de flesta amerikaner — alltid föreställt mig akupunkturen som en extrem form av kvacksalveri.” Men vad han såg fick honom att ändra inställning. De båda biologerna ansåg att akupunkturen förtjänade en mera ingående undersökning och framhöll att dess verkningar som bedövningsmedel varade i många timmar.
Kort därefter, i juli månad, väckte New York Times-skribenten James Reston ytterligare intresse för metoden genom att berätta om sina egna upplevelser. Under ett besök i Kina drabbades han av blindtarmsinflammation. Han måste opereras och erhöll ett vanligt bedövningsmedel, inte akupunktur. Men efter operationen plågades han av kraftig gasbildning, vilket medförde stort obehag för honom. Eftersom han var nyfiken på akupunkturens möjligheter att bota sjukdomar, gick han med på sådan behandling i stället för att ta läkemedel.
Reston beskriver vad som hände: ”Li Chang-yuan, doktor i akupunktur vid sjukhuset [i Peking], införde med mitt samtycke tre långa, smala nålar i yttre delen av min högra armbåge och nedanför knäna och manipulerade med dem för att stimulera tarmarna och avlägsna trycket och uttänjningen av tarmkanalen. ... Inom en timme inträdde en märkbar minskning av trycket och uttänjningen, och jag fick inte några fler känningar av dessa besvär.”
Signer, Galston och Reston var emellertid inte medicinska experter. Därför betraktades deras iakttagelser med en viss misstro. Men detta ändrades på hösten år 1971.
Medicinska experter gör sina iakttagelser
Bland de amerikaner som besökte Kina i september fanns flera framstående medicinska experter. En av dem var dr Paul Dudley White från Boston, internationellt känd hjärtspecialist och före detta husläkare hos framlidne förre presidenten Eisenhower. White åtföljdes av dr E. Grey Dimond, prefekt för medicinska vetenskaper vid University of Missouri, och dr Samuel Rosen, öronkirurg från New York. En annan var dr Victor Sidel från New York, chef för avdelningen för socialmedicin vid Montefiore Hospital och professor i folkhälsovård vid Albert Einstein College of Medicine.
Dessa fyra läkare bevittnade omfattande demonstrationer av akupunktur, särskilt som bedövningsmetod. De blev förbluffade över att se större operativa ingrepp, där det enda smärtstillande medel som användes var akupunktur.
Tidskriften Medical Tribune meddelade: ”Doktor White och dr Dimond, båda hjärtspecialister, bevittnade öppen hjärtkirurgi i Peking med akupunkturbedövning. De sade att patienten var vaken, fullt medveten och avslappad under operationen och att operationen utfördes lika väl som någon operation de tidigare hade sett.”
Doktor Rosen berättade att han hade varit med vid femton olika ingrepp. Han såg en tandutdragning, ett avlägsnande av tonsillerna, en blindtarmsoperation, en brockoperation, en hjärntumöroperation, ett avlägsnande av en lunga, ett avlägsnande av en cysta i en äggstock och en förlossning med kejsarsnitt. Han sade: ”När man ser dessa operationer, måste man nypa sig för att förvissa sig om att man inte drömmer. Man undrar om man verkligen sett det man sett. Sedan man sett det gång på gång, måste man överge sin tidigare uppfattning på grund av vad man nu sett bevis för.”
Han framhöll också att den kinesiske kirurgen avgör om en person är lämpad för akupunkturbedövning. I så fall talar han om för patienten varför han anser att denna behandling är att föredra — man undviker de risker som är förbundna med läkemedel eller narkosgaser, man undviker illamående och kräkningar efter operationen, och man påskyndar tillfrisknandet. Men om patienten är mycket nervös och ytterst spänd, kan läkaren rekommendera konventionell bedövning. Om det skulle bli nödvändigt med konventionell bedövning har man den alltid till hands i operationssalen.
Doktor Rosen förde med sig tillbaka till Förenta staterna en trettiominuters film, som upptog en del av vad han sett. Den visade kirurger som avlägsnade en del av en kvinnas ryggmärg, medan hon var vid medvetande och log. Den visade en man som steg ner från operationsbordet och skakade hand med kirurgen, sedan han genomgått en blindtarmsoperation. En annan patient drack te genom ett sugrör medan kirurgerna korrigerade ett hjärtfel. Och en mor log stolt mot sin nyfödde son, några ögonblick efter förlossningen, som utfördes med hjälp av kejsarsnitt. Vid alla operationerna användes akupunkturbedövning.
President Nixons resa till Kina
I februari 1972 reste sedan president Nixon till Kina. Han åtföljdes av journalister och av sin personliga läkarstab.
Korrespondenten Robert Martin, som skriver i U. S. News & World Report, inbjöds att tillbringa flera timmar i operationssalarna på ett större sjukhus i Peking. Han bevittnade hur kirurgerna opererade bort örsnibben på en 28-årig man, avlägsnade en tumör från sköldkörteln på en 45-årig kvinna och förlöste en 36-årig kvinna med hjälp av kejsarsnitt.
Martin skrev: ”Under de tre operationernas förlopp var patienterna vid fullt medvetande, var i stånd att tala och tuggade då och då på apelsiner eller drack fruktsaft. De visade större tecken på nervositet på grund av de utländska åskådarnas närvaro än på grund av smärta eller obehag.” Han drog slutsatsen: ”Det är inget tvivel om saken sedan man själv har sett det: Akupunktur är effektivt som bedövning vid kirurgiska ingrepp.”
Doktor Walter Tkach, president Nixons personlige läkare, fick också stifta närmare bekantskap med akupunkturbedövning. Han var åskådare till en operation för grå starr, ett avlägsnande av en sköldkörteltumör och ett avlägsnande av en cysta i en äggstock. På alla patienterna stacks nålarna in mycket hastigt. Nålarna snurrades mellan läkarens tumme och pekfinger. Och när applikationen var klar, anslöts nålarna till en elektrisk apparat, som fick dem att vibrera, i stället för att man åstadkom detta för hand.
Doktor Tkach berättade följande om vad han fått se: ”Jag var imponerad ända från början. Och uppriktigt sagt var jag förbluffad, när var och en av patienterna steg ner från operationsbordet med föga eller ingen hjälp och utan stöd gick fram till den vagn som skulle föra dem tillbaka till deras rum; jag har aldrig sett något liknande under min 25-åriga erfarenhet av kirurgi. Men dråpslaget kom nästan en timme efter det att vi lämnat operationssalen. Vi befann oss i ett rum, när dörren öppnades och alla tre patienterna presenterades för oss. De mådde bra och kunde dricka te med oss och besvara våra frågor.”
Doktor Tkach drog slutsatsen: ”Det här är något betydelsefullt som vi måste undersöka närmare.” Han sade också: ”Jag vet att jag inte skulle tveka att själv underkasta mig denna behandling.”
Hur vanlig är den på andra håll?
Akupunkturen är vanligast i Kina, men den används också i andra länder, särskilt i Österlandet och i Europa. Det sägs att det i Frankrike finns omkring 700 läkare som gör bruk av metoden. En reporter för Saturday Review skrev: ”Jag fann att akupunkturen nästan var en del av den grå Parisluften. Varje dag träffade jag någon som antingen var på väg till eller kom tillbaka från nålterapi.”
I Förenta staterna finns det bara några få amerikanska läkare som använder akupunktur. Doktor William Gutman från New York, en av de få amerikanska medicine doktorer som använder metoden, säger att han finner den vara till nytta vid många olika sjukdomar. Han nämner gikt, nervvärk, bihåleinfektioner, reumatism, slemsäcksinflammation och andra sjukdomstillstånd. Han sade: ”Jag har ibland fall som inte reagerar på vanlig behandling men som reagerar på akupunktur.” Han varnar emellertid: ”Jag behandlar dock inte cancer och tuberkulos med akupunktur och inte heller veneriska sjukdomar.”
Doktor Jean-Claude Darras från Paris, som är chef för ett franskt akupunkturinstitut, talar om för sina elever att akupunktur inte är något universalbotemedel. Han säger att metoden inte kan återställa utslitna organ, men han hävdar att den kan få dem att arbeta mera effektivt. Den kan inte bota organskador eller avlägsna cancersvulster, även om den kan bidra till att förebygga detta, framhåller han. Han säger emellertid att läkare, som använder akupunktur vid behandling av sjukdomar, om de skaffar sig tillräcklig utbildning och erfarenhet, kan förvänta att bota 60 procent av sina patienter som lider av funktionella sjukdomar, vilka svarar för huvuddelen av de fall en allmänpraktiserande läkare får hand om.
En kinesisk akupunkturspecialist, dr C. C. Ting, före detta chef för kinesiska medicinska högskolan i Hongkong, demonstrerade denna konst för en hänförd publik på 550 personer i St. John’s University. Tre frivilliga, allesammans lekmän, togs i anspråk. En av dem var Barbara Grimaldi, som tillhörde personalen vid St. John’s University. Ting stack in en nål omkring fyra centimeter i högra axeln på henne. New York Times berättade: ”Efter några minuter tog dr Ting ut nålen ur fröken Grimaldis axel. ’Det var som om jag hade fått en novokainspruta hos tandläkaren’, sade hon.” Senare förklarade Ting att akupunktur inte var något universalbotemedel för alla sjukdomar och att varje fall noggrant måste bedömas i ljuset av både västerländsk medicin och kinesisk erfarenhet.
”Inbillningens makt”?
Den största frågan när det gäller akupunktur är följande: Hur fungerar den? Är den verkligen ”vetenskaplig” eller är det bara ”inbillningens makt”? Kan den kanske till och med ha att göra med spiritism?
Än så länge vet ingen egentligen hur akupunkturen fungerar. Till och med dess ivrigaste förespråkare erkänner att de inte känner till den exakta vetenskapliga förklaringen.
På grund av detta har några framkastat tanken att akupunkturen är besläktad med hypnos. Den amerikanske ortopeden dr Robert Kerland jämförde akupunkturen med att dricka vatten ur källan i Lourdes eller att låta Oral Roberts beröra patienterna, som då utropar: ”Jag är botad.” Andra menar att kineserna har blivit hjärntvättade av Mao Tse-tungs tankar.
Många har emellertid en annan uppfattning. Doktor Rosen framhåller att kineserna har framkallat allmän bedövning på djur med hjälp av akupunktur. ”Jag tror inte att katter och hundar läser ordförande Maos uttalanden”, sade en kinesisk utövare av akupunktur. Doktor Darras sade att också fransmännen har utfört experiment på djur, som visar att akupunkturens framgångar inte kan tillskrivas suggestion eller hypnos.
När man frågade dr Gutman från New York om detta, svarade han: ”En psykologisk faktor är inbegripen i all medicinsk behandling. Det är därför man gör kliniska prov med placebopreparat. Eftersom akupunkturen har använts med framgång, i synnerhet i Kina, i pediatrik [på barn] och i veterinär praxis, ... svarar den psykologiska faktorn, om den alls existerar, endast för en ringa del av effekten, liksom vid all annan behandling.”
Doktor Rosen sade beträffande misstron mot akupunkturen: ”Det existerar också en hel del skepsis i fråga om hur aspirinet verkar, men folk tar ändå aspirin när de får huvudvärk.” Han framhöll att ”våra kinesiska kolleger också hade varit skeptiska men att de till slut måste böja sig för sina sinnens vittnesbörd”.
I Medical World News heter det: ”Forskning i Sovjetunionen och andra länder tyder på att reflexer mellan punkter på huden och inre organ är inbegripna.” Doktor Ting gjorde följande uttalande i New York Times: ”Vi tror att nålspetsen bedövar vissa nervcentra och befordrar ett flöde av hälsa.” Andra förklaringar inbegriper nervförbindelser och elektriska impulser.
Doktor Lawrence Lamb gjorde följande uttalande i Easton Express: ”Vi lär oss ständigt nya ting om människokroppen och också nya sätt på vilka impulser förmedlas av nervsystemet. Det finns många återkopplingsmekanismer från huden, som ger upphov åt alla sorters problem. Ett bra exempel på detta är när man låter huden bli avkyld och till följd av detta blir stel i nacken.”
Mer kunskap behövs
Än så länge är man alltså inte överens om hur akupunkturen fungerar eller i vilken utsträckning den gör detta. Däremot är man överens om att man måste utforska metoden mycket mer i Västerlandet, särskilt i Förenta staterna.
Tidskriften Prevention uttryckte saken på följande sätt: ”Ett av allmänhetens rimliga krav på läkarvetenskapen är att man noggrant och fördomsfritt utforskar akupunkturens möjliga användningsområden. I en värld full av smärta och lidande har vi inte råd att ignorera någon som helst lovande behandlingsmetod bara därför att AMA [Amerikanska läkarförbundet] inte förstår den.”
Doktor Gutman säger: ”Ett krav på var och en som vill kalla sig en sann vetenskapsman är fördomsfrihet. Det bör framhållas att en av de få giganterna inom medicinen — Semmelweis, som upptäckte barnsängsfeberns orsak och blev fader till den moderna antiseptiken — blev fördömd och förföljd av läkarkåren på hans tid.”
För största delen av världen utanför Kina befinner sig alltså akupunkturen fortfarande på experimentstadiet. Än så länge tycks det inte finnas några bevis för att den endast är grundad på ”inbillningens makt” eller att den har att göra med hypnos eller spiritism. Men mycket mer återstår att lära.