Vad har ett akvarium att ge?
VAD har ett akvarium att ge? Fritidssysselsättning? Kunskaper? Underhållning? Inkomster? Akvariet kan bli vad du vill ha det till, och du kan ha vad du vill i det. I många hem har rumsakvariet blivit en hobby som hela familjen har glädje av. Dess kallblodiga invånare kan bli våra vänner och ge oss många nöjsamma timmar med att studera och sköta dem.
Att ha ett akvarium är ofta en tjusning för både ung och gammal. En elvaårig pojke tycker det är en ”kul hobby” och säger: ”Jag tycker om att se på sånt som är levande. Jag gillar att se hur fiskarna leker lekar, som tafatt till exempel.” En herre, redaktör och författare, säger så här: ”De fyra guldfiskarna som är inhysta i en stor glaskupa alldeles intill min fåtölj är så trivsamma. Jag har större behållning av att se på deras graciösa rörelser än jag har av att beskåda mina så kallade konstskatter, som pryder hyllor och väggar i min bostad.”
Andra tycker att det inte bara är roligt utan också avkopplande och bildande att ha ett akvarium. Boken Tropical Fish uttrycker saken så här: ”Bara att betrakta de graciösa rörelserna, den ohämmade munterheten, den rena glädjen över att leva ett välmående fiskliv, är faktiskt bara det en rogivande medicin. ... I bildningshänseende ger akvariet åskådlig naturundervisning genom verklighetsupplevelse. ... När vi sörjer för att fiskarna har en sund miljö att leva i, lär vi oss åtskilligt om hela naturen. Vi inser hur betydelsefull syrets roll är för vår hälsa (och omvänt: vad förgiftade andningsbetingelser ställer till med).”
Fiskarna kan faktiskt bli dina små vänner. De kommer att bli vana vid din närvaro och känna igen din hand i akvariet när du gör det rent eller ordnar om där. De tycks känna skillnad på din hand och haven som fångar dem. En viss spigg hade för vana att hoppa upp ur vattnet och rycka till sig en nyfångad fluga när man höll den över akvariet.
Att välja akvarium och fiskar
Om du önskar dig ett akvarium, vilken av de många akvarietyperna skall du då välja? En liten rund, helblåst glaskupa, ett prydnadsföremål, lätt att underhålla? Kanske en rektangulär behållare bestående av en metallställning som stomme och infogade glasrutor? Här föredrar många en som är lång, hög och smal för att den skall tjäna som ett slags panorama, ungefär som en tavla. Andra föredrar en som är låg och bred, för uppfödningsändamål.
Även om det finns mer än 30.000 kända fiskarter, är det de tropiska som är de mest omtyckta. Det finns naturligtvis både sötvattens- och saltvattensfiskar som är tropiska. De flesta fyller sitt akvarium med sötvatten och inhyser där ett urval fiskar som trivs i sådant och som samsas med varandra.
När man köper fiskar i en zoologisk affär, måste man se noga till att man får tag i sådana som är friska. Om man släpper ned sjuka fiskar i akvariet, kan resultatet bli att man förlorar dem som redan finns där.
Man kan ju också gå till närmsta vattendrag och fånga några fiskar till sitt akvarium. Men våra svenska arter är i de flesta fall inte lämpliga som ”bofasta” akvarieinvånare. Det är dock ingenting som hindrar att man tillfälligtvis tar in någon art och studerar den. Bor man på sydligare breddgrader är det emellertid en annan sak. I Mellanamerika till exempel kan man i floderna hitta en vacker svärdbärare. Hannen har ett svärdliknande utskott från stjärtfenan som antingen är blågrönt, himmelsblått eller kanariegult, med svarta ytterlinjer. Denna fisk tycks kunna simma lika bra baklänges som framlänges. Har du någon gång stannat till vid någon damm eller liten bäck i din hemtrakt för att se efter vad du kan hitta för olika slags ”firrar”?
Akvariets skötsel
Om man skaffar sig ett akvarium måste man också räkna med den tid som går åt till att sköta det riktigt. Men tvärt emot vad många tror behöver man inte byta vatten och gnida det rent varenda vecka eller ens varje månad.
En del akvarieägare låter det gå flera år innan de företar ett fullständigt vattenbyte. De drar med hävert upp en liten del av vattnet från bottnen, där slam samlar sig, och ersätter det med rent vatten en gång i veckan. Man kan också använda ett mekaniskt filter för att hålla vattnet rent. Förutom att man håller akvariet rent måste man också se till att fiskarna får vad de behöver för att hålla sig vid god vigör.
Syrsättning och belysning
För att dina fiskar skall kunna hålla sig vid god vigör behöver de tillräckligt med syre. De absorberar löst syre ur vattnet när det passerar gälarna. Syrehalten i akvariet bestäms av vattnets temperatur (kallt vatten innehåller mer syre än varmt) och av vattenytans storlek. Tillförseln av syre till vattnet sker genom beröringen med atmosfären. En del använder en elektrisk pump för att leda luft genom ett rör in i akvariet. En ringa mängd syre absorberas visserligen från luftbubblorna, men huvudsyftet med luftströmmen är att få vattnet att cirkulera upp mot ytan där det tar upp syre.
Eftersom vattenytans storlek bestämmer syrehalten, får man inte fylla en rund glaskupa ända upp. Dess omkrets är ju minst där. Den bör fyllas bara något mer än till hälften, så att vattenytan blir tillräckligt stor.
På grund av syrebehovet avgör vattenytans storlek hur många fiskar du skall ha i ditt akvarium. Naturligtvis är fiskarnas storlek också en avgörande faktor. En auktoritet menar att det bör finnas åtminstone tjugo kvadratcentimeters fri vattenyta för varje fisk i storlek med en fullvuxen guppy (fyra centimeter lång). Detta innebär att ett akvarium med en fri vattenyta på 24 gånger 50 centimeter (12 kvadratdecimeter) inte bör hysa fler än sextio fullvuxna guppyer.
Det inverkar gynnsamt att ha några vattenväxter i akvariet. Friska växter avger under dagen syre och tar upp koldioxid. Fiskarna i sin tur tar upp syre och avger koldioxid. Växter som är friska och förökar sig är således inte bara tilltalande att se på i akvariet utan producerar också det viktiga syret.
När det inte finns tillräckligt med syre får du snart veta det genom att fiskarna andas fortare eller genom att de kommer upp till ytan och flämtar efter syre.
Tillräcklig belysning är nödvändig för att växterna skall trivas. De i sin tur bidrar till att fiskarna håller sig vid god vigör. När belysningen inte är tillräcklig kommer växterna att tyna bort och dö och mikroorganismerna att föröka sig till övermått, vilket kan vålla sjukdomar hos fiskarna. För mycket ljus åstadkommer å andra sidan ofta alltför riklig algproduktion, vattnet blir grönt och temperaturen för hög. Akvariet bör få sammanlagt omkring åtta till tio timmars naturlig eller artificiell belysning om dagen, som fallet är i det naturliga livet i det fria.
Temperatur och foder
Förutom riktig syrsättning och tillräcklig belysning (om det finns växter) behöver fiskarna rätt temperatur och foder. Om det uppstår obalans i fråga om något av dessa grundvillkor, kommer du utan tvivel att få problem med din undervattensvärld. Ordet ”tropisk” tyder ju i och för sig på hög värme, och de flesta tropiska fiskar trivs också bäst med temperaturer på mellan 22 och 27 grader Celsius. Lägre värme än så kan försvaga deras motståndskraft mot sjukdomar. Alltför varmt vatten kan beröva dem det nödvändiga syret.
Det är mycket viktigt att undvika plötsliga temperaturförändringar. Sådana chockar ofta fiskarna och försämrar deras motståndskraft mot sjukdomar. Det innebär en viss risk att tillföra nytt vatten eller nya fiskar just på grund av faran för plötslig temperaturförändring. Förvissa dig om att det vatten som skall tillföras har samma temperatur. Du gör också nykomlingar en tjänst om du gradvis vänjer dem vid sitt nya hem i stället för att rätt och slätt släppa ner dem i akvariet. Detta sker genom att låta förvaringskärlet flyta i akvariet tills båda vattenmängderna har samma temperatur. Det tar vanligen cirka femton minuter.
Foder måste naturligtvis tillföras regelbundet, och det bör varieras gång efter annan. Det kan vara så enkelt som att köpa färdig fiskmat, torkad eller frusen, eller också kan du servera dina fiskar en läcker måltid bestående av mygglarver, maskar, myggor eller flugor, för att bara nämna några få rätter. Du kan också från ditt eget middagsbord ge dem litet skrapat oxhjärta, finhackad rå spenat eller sallad eller små fiskbitar. Det hänger i stor utsträckning på kosten om du skall ha fiskar som är pigga och lever länge och har fina färger. Olika fiskarter har naturligtvis olika matvanor, något som man måste ta hänsyn till.
Riktig utfodring inbegriper inte bara vad de får för foder utan också hur de får det. En fisk kräver mera mat i varmare vatten, eftersom den andas, smälter maten, utsöndrar resterna och växer fortare än i kallare vatten. Fiskar som är i god form ser för det mesta ut att vara hungriga och reagerar ofta för din närvaro genom att ivrigt simma fram mot rutan och tigga, som det tycks. Men du måste vara försiktig så att du inte utfodrar alltför rikligt.
Det är en god regel att ge fiskarna bara så mycket foder åt gången att alltsammans konsumeras inom tre till fem minuter. Allt foder som fiskarna inte kan äta upp ligger bara och ruttnar. För riklig utfodring resulterar i att bakteriefloran tillväxer, varpå fiskarna insjuknar och dör. Eftersom fiskar i sin naturliga miljö äter litet då och då under hela dagen, är det vanligen bäst att utfodra dem ofta men med små mängder. Men går det inte utan olägenhet att ge dem mat mer än en gång om dagen, är det i allmänhet bäst att göra det på morgonen.
De betingelser som ger upphov åt fiskarnas sjukdomar är i huvudsak desamma som alla levande varelser far illa av, nämligen överbefolkning, avkylning eller häftiga temperaturväxlingar, näringsfattig kost, alltför riklig föda, otillräcklig belysning och döda organiska substanser som ligger och ruttnar i omgivningen. Vilken som helst av dessa betingelser kan leda till att fiskarnas naturliga immunitet försvagas.
Uppfödning av tropiska fiskar
Tropiska fiskar klassificeras i allmänhet antingen som ”ungfödare” eller ”romläggande fiskar”. Av dessa båda är ungfödarna vanligen de enklaste att odla och uppföda. Det beror på att ungfödarens yngel föds fullt utvecklat och vanligen är större än yngel som nyligen kläckts ur rom. Det nyfödda ynglet kan simma kraftigt och är i stånd att äta samma föda som sina föräldrar, dock i mera finfördelat skick.
Det är lätt att skilja könen åt hos ungfödarna, eftersom hannens analfena är omvandlad till ett kopulationsorgan varmed han befruktar honan medan han simmar jämsides med henne. Man ser lätt om en hona är dräktig, dels på storleken och dels på det mörkare partiet i analtrakten bakom bukfenan. Förökningen hos de ungfödande fiskarna har många mänskliga föräldrar funnit vara ett naturligt hjälpmedel till att undervisa sina barn om hur de själva kommit till världen.
Både den ungfödande honan och andra fiskar vill gärna äta upp det lilla ynglet. Därför vill man se till att de nyfödda ungarna skyddas. Bästa sättet är att skilja modern från de andra kannibaliska fiskarna innan hon skall föda. Man kan antingen sörja för gömställen åt ynglen i form av till exempel snårig vegetation eller också använda något slags skyddsanordning, så att modern hindras från att komma åt sina små.
De flesta tropiska fiskar förökar sig genom att lägga ägg, och de brukar en mångfald olika metoder för att genomföra detta. Somliga strör sin rom över sand eller grus. Andra fäster äggen vid växter eller stenar. Somliga romläggare bygger bon och skyddar sedan ynglen mot rovfiskar. Många romläggande arter behöver specifika betingelser för lek och kläckning och stundom speciellt foder. Det behövs alltså mera omfattande kunskaper för att lyckas med uppfödningen.
Labyrintfiskarna är en intressant grupp bland de tropiska romläggarna. De har ett speciellt andningsorgan, labyrinten, varmed de kan andas atmosfärisk luft. Hannen tillverkar skumblåsor genom att snappa luft från vattenytan. Saliv bildar det hinnliknande höljet kring luftblåsorna, som tjänar som ett bo åt äggen. Det är verkligen fascinerande att betrakta proceduren. Ett par slöjkampfiskar, till exempel, låter man först bekanta sig med varandra åtskilda genom en glasvägg, när det är tydligt att honan är lekmogen och romstinn. Hannen gör häftiga försök att nå honan och tråder en artistisk dans som är skön att skåda, varvid han visar upp sin böljande slöjskrud, de välutvecklade fenorna, som skiftar i skärt, purpur eller blått. Sedan bygger han en skumboll som flyter på vattenytan. Detta bo av luftbubblor är omkring fyra centimeter i diameter. Nu avlägsnar man glasväggen.
Hannen simmar nu runt honan i en vild dans, varefter hon tillåter honom att slingra sig om henne. Hon avger då äggen, som han genast befruktar. När äggen sjunker tar han dem snabbt i munnen och spottar upp dem i skumboet. Sedan han noga sett till att de befinner sig i tryggt förvar där, återvänder han och fortsätter att krama honan till dess hon förefaller att ha gett ifrån sig alla äggen, som kan vara flera hundra till antalet. Det tar ungefär fyrtio timmar innan ynglen är kläckta. De är ytterst små och måste därför först livnära sig på mikroorganismer.
Vare sig man bara har en enda fisk i en glaskupa eller ett stort akvarium med många fiskar, tycker många familjer att det är roligt och nyttigt att tillsammans begrunda hur varje fisk återspeglar den outtömliga skaparförmågan, den oändliga mångfalden, i Skaparens verk. Det är bara en liten försmak av vad framtiden har i beredskap i Guds nya ordning, då det kommer att bli möjligt att mera grundligt utforska ”vad som vandrar havens vägar”. — Ps. 8:9.
Vad har ett akvarium att ge? Det ger avkoppling, tjusning, och är en glädjekälla för många.