Livet i Korea
Från ”Vakna!”:s korrespondent i Korea
KOREANERNA är ett mycket härdat och oerhört vänligt folk. De är tysta och tillbakadragna, när de är med sina äldre familjemedlemmar, men annars är de synnerligen skämtsamma och livliga i sitt dagliga umgänge. Detta gör att många som besöker Korea frågar sig: ”Vad grälar de där två om?”
Svaret som guiden ger är oftast detsamma: ”Ingenting. Den ene inbjuder den andre till en kopp te.” När en korean inbjuder någon till en kopp te, kan det för en engelsman se ut som början till ett gatuslagsmål.
Allmänt sett är koreanerna ett stolt och lyckligt folk, som älskar att vara tillsammans med andra och skratta och prata. Om gästerna är utlänningar, tycker värden att det är dubbelt så roligt. Om han har bjudit hem gäster, kanske han sjunger sin älsklingssång för dem. Men efter koreansk sed måste gästerna nu återgälda detta och sjunga sin älsklingssång för sin värd. Detta brukar leda till många harklingar och ursäkter, men värden är envis. Det är koreansk sed.
Många utlänningar begår misstaget att bedöma koreanerna efter moderna normer. De tänker inte på att Korea har en nästan 4.000-årig historia och ett komplicerat system av etikettsregler. Nästan allt en korean gör bygger på ett eller annat sätt på detta etikettsystem.
Ett besök i ett koreanskt hem
Tänk dig till exempel ett typiskt besök som en utlänning gör i en koreansk familj. Huset är ofta helt och hållet omgivet av en hög mur, i vilken det finns en enorm port med ett litet tak över. Porten ligger ofta omkring tjugofem meter ifrån huset.
När man knackar på porten, kan man alltså inte knacka försiktigt. Man bankar på porten, ja, man skakar den till och med fram och åter på gångjärnen, för att hembiträdet skall höra. Hon kommer ut, ser en utlänning tillsammans med en korean och springer genast tillbaka in i huset för att hämta någon i familjen, vanligen frun i huset. När man hälsat på värdinnan med en bugning och med många artighetsbetygelser, säger man sitt ärende, och värdinnan visar vanligen sin gäst till det innersta rummet i huset.
När värdinnan bjudit sina gäster att sitta på små kuddar på golvet, skyndar hon ut ur rummet. Hon går med hembiträdet till köket för att laga till något gott att bjuda på. Besökaren förväntas vänta tålmodigt, även om det skulle dröja tio minuter eller mer.
Snart kommer frun i huset tillbaka genom skjutdörrarna, lika hastigt som hon gick ut, och sätter upp ett litet bord mellan de båda gästerna och börjar fylla det med olika kakor, godsaker och frukter. Sedan häller hon upp kaffe eller te och lägger själv i socker som en artighetsgest. Först nu börjar man småprata, men inte om anledningen till besöket. Det är mycket som måste klaras av först. Varifrån är ni? Hur gammal är ni? Är ni gift? Har ni några barn? Om inte, varför inte? Personliga frågor, som för en västerlänning skulle vara helt opassande, ställs taktfullt och utan förlägenhet; det är koreansk sed.
När man ätit färdigt och de flesta frågor har besvarats sätter sig frun i huset till ro, nöjd med att ha förplägat sina gäster, och frågar till slut: ”Varför kom ni egentligen hem till mig?”
Koreanska hus
Husen som medelklasskoreanerna bor i har vanligen tegeltak och stora, grovt tillyxade stockar på utsidan och insidan. Mellanrummen mellan stockarna fylls med en sorts lera, och sedan målas det när det torkat. Entrén är tillverkad av polerat trä. Man kommer in i huset genom skjutdörrar bestående av träramar täckta med papper.
Inuti huset är det innersta rummet mycket rent, men praktiskt taget tomt på möbler. Där finns kanske ett stort skåp med pärlemorinläggningar, som innehåller familjens sängkläder och andra kläder. Det brukar också finnas ett litet toalettbord med en spegel och kosmetika på hyllan. Det står ingen stol framför toalettbordet, eftersom det har gjorts så lågt att man skall sitta framför det på golvet med benen i kors. En TV-apparat fullbordar möbleringen, om det är i en storstad.
Golvet är av ett slags cement, som är täckt av vaxat, polerat papper, som är lätt att hålla rent. Man bär aldrig skor inne i huset, och det finns vanligtvis inga stolar eller sängar där. Man använder golvet till allt det som man annars vanligen använder stolar och sängar till.
Golvet uppvärms av en eldstad under golvet. Trummor eller rör som löper i cementen leder värmen till alla delar av golvet. Samma eldstad som värmer upp golvet används av husmor för att laga till maten. Köket ligger vid sidan av huset och något lägre än de andra rummen i huset.
När det är matdags, sätter man upp små fällbord, och familjen äter sittande på golvet med korslagda ben. När det är dags att gå till sängs, rullar man ut sängkläderna, och familjen sover tillsammans på det varma golvet. Ett tjockt täcke används att ligga på, och ett annat har man över sig.
Koreanska kläder
Koreanska män använder oftast amerikanska och europeiska kläder. Kvinnorna bär emellertid fortfarande den traditionella klädedräkten. Deras viktigaste plagg kallas chima.
Det är en lång fladdrande kjol, som räcker från strax ovanför midjan till nedanför vristerna. Den kan vara av vilken färg som helst och ha vilket mönster som helst, men den har vanligen klara färger. Över denna långa kjol bär man en färgglad jacka med långa ärmar, och denna knäpps inte, utan de två framstyckena knyts ihop och fästs med en dekorativ brosch. Med sitt långa hår tillbakakammat och uppsatt i en fast knut och iförda denna färgglada, traditionella dräkt ser koreanska kvinnor mycket behagfulla och kvinnliga ut.
Vad koreanerna äter
Koreanerna äter många olika intressanta rätter, som är mycket enkla och naturliga till sin sammansättning och mycket hälsosamma. Man tycker om kött och fisk, men det äts inte i stora kvantiteter. Kosten består huvudsakligen av grönsaker och av olika frukter och nötter. Maten är vanligen starkt kryddad och kokas inte för länge. Rätterna serveras med soja eller sås smaksatt med cayennepeppar. Ris är det viktigaste födoämnet, och man konsumerar enorma mängder. Förutom ris kan en typisk måltid bestå av följande rätter:
Kimchi, som är en starkt kryddad rätt. Den består av inlagd vitkål eller gurka eller kålrötter, inlagda i en lag av cayennepeppar, salt, vitlök och ekollon, med bitar av starkt kryddad fisk i. Det kan också finnas: förvälld spenat, böngroddar, bönpuré stekt i olja, soppa på havstång, råa ostron, rå bläckfisk eller bläckfisk stekt i socker.
Om det är ett särskilt tillfälle, kan måltiden också bestå av ”eldkött”. Detta är en sorts grillrätt, som lagas till direkt vid bordet. Allteftersom styckena blir färdigstekta, tar man upp dem med sina pinnar och doppar dem i soja, innan man äter dem. Denna rätt är inte så starkt kryddad, och nästan alla blir förtjusta i dess ovanliga, oförglömliga smak.
Religion
Religionen är en viktig del av koreanens liv. Av landets 33 millioner invånare bekänner sig 19,6 millioner människor till någon religion. Av dessa är mer än 12 millioner buddister eller konfucianer. Dyrkan av förfäderna, vilken är en viktig del av båda dessa religioner, utövas av nära 30 procent av befolkningen. Vidskepelse och spådom är vanligt. I varje gathörn i städerna kan man se spåmän och spåkvinnor som gör stora affärer.
Många har börjat lägga märke till att precis som buddismen inte varit till någon verklig hjälp för människor under de gångna 2.000 åren, så är inte heller den moderna vetenskapen något att sätta sitt hopp till. Som ett bevis på detta meddelades det nyligen i landets tidningar att Söul är världens mest förorenade stad. Många koreaner söker efter någonting bättre.
Till följd av detta är koreanerna intresserade, när Jehovas vittnen besöker dem och förklarar vad bibeln säger om människans framtid. Ändå välkomnar de faktiskt inte bibelns löfte om ”evigt liv”. (Joh. 3:16) ”Nej då”, kan koreanen svara. ”Vi måste alla dö. Nya människor måste födas, och vi gamla måste dö!” De säger detta därför att deras religion har lärt dem från barndomen att ålderdom och död är något önskvärt, särskilt eftersom deras avkomlingar då kommer att ägna dem dyrkan och offra åt dem.
När Jehovas vittnen förkunnar bibeln för koreaner, vädjar de därför till deras omsorg om sina närmaste och säger kanske så här: ”Skulle det inte vara en verklig välsignelse att få leva ett långt och rikt liv och få se barn och barnbarn växa upp under fredliga förhållanden och bli fina, unga män och kvinnor, som alltid visar respekt för de äldre?” När Jehovas vittnen framhåller att detta är något som Gud utlovar i bibeln, vill många uppriktiga koreaner veta mer.
Varje vecka håller Jehovas vittnen över 20.000 bibelstudier i koreanska hem, och många människor tar emot sanningen från bibeln och blir nitiska tjänare åt Gud. Mer än 16.700 Jehovas vittnen predikar i dag i Korea, jämfört med mindre än 8.000 för bara fem år sedan. Den 1—5 augusti 1973 hölls en internationell sammankomst för Jehovas vittnen här i Söul i Korea, med program på engelska varje morgon för att göra besökarna bekanta med landets seder och historia.
Korea är en av de nationer i världen som utvecklats snabbast: bruttonationalprodukten ökar med mer än 10 procent per år. Genomsnittskoreanen är mycket väl utbildad. På samma gång finns det här en utpräglat orientalisk livsstil, som många västerlänningar finner fascinerande.