Mera än bara en sång
”JAG har skrivit en sång om det!” Detta var överraskande ord, som en förkunnare bland Jehovas vittnen i New Jersey fick höra, när hon besökte människor i deras hem för att dela med sig av bibelns budskap till dem.
Hon hade, som en introduktion till sin korta predikan, frågat en ung man om han någonsin undrat över varför det råder sådan förvirring, när det gäller religion nu för tiden. Hans svar löd: ”Jag har inte bara undrat över det, jag har skrivit en sång om det! Vill ni höra den?” Utan att vänta på svar fick han tag i sin gitarr och satte i gång att sjunga den sång han skrivit om skrymteriet han sett inom religionen. Efteråt talade förkunnaren med honom om bibeln och lämnade honom en del kristen litteratur att läsa.
Längre fram gjorde hon ett nytt besök i hemmet och träffade då hans fru som hade en helt annan syn på saken. Hon var inte intresserad av någons religion. Hon var uppfostrad som romersk-katolik, men kände avsky, och menade att den ena religionen var lika mycket lurendrejeri som den andra. Medan hon ännu var tonåring hade hon experimenterat med marijuana och heroin. Men med tiden gifte hon sig, och hon och hennes man insåg det meningslösa med ”hippierörelsen” och förstod att ”hippies” inte kan komma med någon lösning, när det gäller vår generations problem.
Efter flera samtal om bibliska ting samtyckte detta unga par till att ha ett kostnadsfritt bibelstudium i sitt hem varje vecka. Snart önskade de studera med Jehovas vittnen åtminstone två gånger i veckan, i det de fann stor glädje i det säkra framtidshopp som Guds ord håller fram. De började se den ofantliga skillnaden mellan det religiösa skrymteriet, som de en gång sjungit om, och det sanna slaget av tillbedjan som bibeln lär. De gjorde sig snabbt av med sina böcker om ockulta ting och kastade också bort det marijuanaförråd de grävt ner i en kruka på sin bakgård.
Efter att någon tid ha varit regelbundet närvarande vid mötena i Jehovas vittnens Rikets sal uttryckte de en önskan om att ta del i förkunnartjänsten från hus till hus tillsammans med vittnena. Men de behövde fortfarande vidta en del förändringar, då deras klädsel knappast återspeglade kristna förkunnares rena anständighet.
De var villiga att vidta de nödvändiga förändringarna. Den förkunnare som studerat bibeln med dem skriver: ”Jag skall aldrig glömma den morgon, då jag hämtade honom för hans första dag i tjänsten på fältet. Jag hade aldrig sett honom i skjorta, slips, kavaj och vanliga skor. Men inte nog med det, inte ens hans fru hade gjort det. Hon utropade: ’Jag kunde inte tänka mig, att han kunde se så bra ut, när han klätt upp sig så här.’” Hon var förtjust över de framsteg som hon själv, hennes man och barn hade gjort under de fem månader som gått sedan de först kontaktades av en förkunnare bland Jehovas vittnen.
Nu utför dessa två unga människor någonting mycket värdefullare än att bara sjunga sånger om skrymteriet inom religionen. De hjälper sina grannar att lära känna och utöva den sanna religionen, vilket medför Guds godkännande.