Vad säger bibeln?

Är ouijabordet ett ofarligt tidsfördriv?

”UTFORSKA tankeöverföringens och det undermedvetnas mysterier med detta beprövade, populära redskap. Det talande ouijabordet är ett stort mysterium, och vi gör inte gällande att det alltid och under alla förhållanden fungerar lika bra, men vi hävdar att det kommer att uppfylla edra största förväntningar, om ni visar rimligt tålamod och omdöme.” Så löd reklamen för det talande ouijabordet.

Det påstås att dess historia sträcker sig ända tillbaka till år 540 f.v.t. och att den grekiske filosofen Pythagoras använde det. Å andra sidan citerade Knoxville News-Sentinel den kanadensiske författaren Allen Spraggett, som säger i sin bok Probing the Unexplained (Utforskning av det oförklarade): ”Alla som har suttit kring detta djävulska spådomsredskap, ouijabordet, vet vilket fiasko det brukar bli av alltsammans.”

Det talande ouijabordet är en skiva som vanligen är omkring 60 centimeter lång, 45 centimeter bred och drygt en halv centimeter tjock. På olika ställen på det finns orden ”Ja”, ”Nej”, ”Ouija”, ”Förbryllande orakel” och ”Adjö”. På bordet finns också alfabetets bokstäver i två parallella bågar och de arabiska siffrorna från 1 till 0 i rak linje efter varandra. Till ouijabordet hör ett hjärtformat litet bord, som vilar på tre ben, och mot spetsen av hjärtat finns en cirkelformig glasskiva.

Med tanke på att ouijabordet görs av tillverkare av sällskapsspel och säljs på leksaksavdelningarna i varuhusen, skulle man lätt kunna dra slutsatsen att det bara är ett oskyldigt spel. Men så är inte fallet! Ett andemedium i London, som driver ett institut för helbrägdagörelse och meditation, bad för inte så länge sedan Southeast London and Kentish Mercury att publicera en varning för att använda ouijabord. Han sade att otaliga upprörda föräldrar och ungdomar bara under de allra senaste månaderna hade vänt sig till honom för att få hjälp på grund av de följder det hade fått för dem när de sysslat med de talande ouijaborden. Han vädjade: ”Var snälla och låt bli dem. De kan vålla obotlig hjärnskada. ... Om människor bara ville inse hur farligt det är att syssla med detta.” Han förklarade också att användning av ouijabord kan leda till djup depression, som ständigt förvärras, och kan bana vägen för ”onda andeväsen”. Han berättade om människor, som blivit besvärade av andar som gett sig ut för att vara sådana personer som tidigare levat; att en flicka plågades av en ande, som påstod sig vara en ung flicka som nyligen begått självmord.

I Förenta staterna har både spiritualister och astrologer varnat folk för att syssla med ouijabordet. De kallar det ”farligt och bedrägligt”, eftersom det gör människor känslomässigt upprörda ända därhän att de blir sinnessjuka. Enligt en av dessa män är ouijabordet ”tröskeln till demonernas värld — och tro inte att det inte finns några demoner”. — Oregon Journal, 12 december 1968.

Ett meddelande i New York Times för 3 mars 1970 framhäver den bedrägliga sidan av det hela: ”Ett ouijabords begäran om 59.285 dollar fastställdes vara bedrägeri.” I artikeln omtalades vidare hur en förment vän till en kvinnlig arvinge hade fått denna kvinna att tro att hennes ouijabord hade uppmanat henne att ge denna penningsumma till en viss ”god ängel”. Juryn behövde fyrtio minuter för att fälla utslaget skyldig; domaren sade att det inte borde ha tagit mer än tre minuter!

Vid sällsynta tillfällen tycks de svar som ouijabordet ger skänka tilltro till påståendet att döda människors andar verkligen kan meddela sig med de levande genom detta redskap. Men hur kan det förhålla sig så med tanke på vad bibeln, Guds ord, klart och tydligt säger om de döda? Det heter där: ”Väl veta de som leva, att de måste dö, men de döda veta alls intet.” — Pred. 9:5, 10; Ps. 146:4.

Eftersom de döda upphör att finnas till, vilka är då de andar som ger sig ut för att vara de döda och som ibland gör människor förbluffade med sin kunskap om vissa fakta? De är osynliga, onda andar, som från början skapades som goda andar eller änglar, liksom fallet var med Satan, djävulen. Under tiden före syndafloden lämnade dessa sin himmelska ställning för att kunna hänge sig åt sexuell njutning, vilket bibeln omtalar i 1 Moseboken 6:2: ”Guds söner [sågo], att människornas döttrar voro fagra, och de togo till hustrur dem som de funno mest behag i.” Att det här inte var fråga om mänskliga Guds söner framgår tydligt av hur lärjungen Judas talar om dem: ”De änglar, som icke behöllo sin furstehöghet, utan övergåvo sin boning, hava av honom [Gud] med eviga bojor blivit förvarade i mörker till den stora dagens dom.” — Jud. v. 6.

Aposteln Petrus skrev på liknande sätt om dessa: ”Gud skonade ju icke de änglar, som syndade, utan störtade dem ned i avgrunden och överlämnade dem åt mörkrets hålor för att där förvaras till domen. ... När han lät floden komma över de ogudaktigas värld, bevarade [han] Noa såsom rättfärdighetens förkunnare, jämte sju andra.” Ja, dessa änglar hade materialiserat sig för att kunna hänge sig åt sexuell njutning. När floden kom, blev de tvungna att dematerialisera sig, och även om de kanske hade önskat återvända till sin tidigare ställning i himmelen, hade de förverkat detta privilegium genom sitt sinnliga, själviska handlingssätt, och därför tillät Gud dem inte att göra detta, utan begränsade deras rörelsefrihet till andevärlden, där de kom att befinna sig i ett tillstånd av själsligt mörker. — 2 Petr. 2:4, 5.

Israeliterna blev upprepade gånger varnade för att ha något att göra med demoner eller med dem som påstod sig ha kontakt med de döda. (5 Mos. 18:10—12; Jes. 8:19, 20) Jesus och hans apostlar insåg vilka dessa andar var som besatte människor, och de hade myndighet att befalla dem att släppa sina offer. — Matt. 8:28—34; Apg. 16:16—18.

Vilket är då det förståndiga och trygga handlingssätt vi bör följa med tanke på allt detta? Det är att inte ha något att göra med något ”Förbryllande orakel” eller med några andemedier, och detta av mer än ett gott skäl:

Till att börja med är alla dessa onda andar bedragare, eftersom de utger sig för att vara döda människors andar, vilket de inte är. Detta är tillräckligt för att vi inte skall vilja ha något att göra med dem. Genom att syssla med ouijabordet blottställer man sig dessutom för demonernas inflytande, ja, inbjuder dem faktiskt, och löper på så sätt risken att komma under deras kontroll. Vi har sett hur ödesdigert detta kan vara.

Och det viktigaste av allt är att bibeln klart och tydligt förbjuder de kristna att ha något att göra med demoner: ”Jag vill inte att ni skall bli meddelaktiga med demonerna. Ni kan inte dricka Jehovas kalk och demoners kalk; ni kan inte ta del av ’Jehovas bord’ och demoners bord. Eller ’retar vi Jehova till svartsjuka’? Vi är inte starkare än han, eller hur?” Vi kan inte umgås med Guds fiender utan att själva bli hans fiender! — 1 Kor. 10:20—22, NW.

Är det talande ouijabordet bara ofarligt tidsfördriv? De som skaffat sig upplysning från bibeln svarar: ”Nej, visst inte!”