En växande utmaning

VARFÖR har evolutionsteorin figurerat i nyheterna på sista tiden? En av orsakerna är arten av den växande vetenskapliga utmaning som riktats mot den.

Det är inte bara några oupplysta ”religiösa fanatiker” som förkastar denna tanke. Evolutionsteorin ifrågasätts nu av många kvalificerade personer som är mycket välunderrättade. Vetenskapsmän, pedagoger och kompetent folk på andra områden talar emot den.

Även i den nyutkomna vetenskapliga litteraturen har ett antal evolutionister själva riktat en ihållande trumvirvel av kritik mot den nu gängse teorin. Deras uttalanden är mycket avslöjande.

Vad vetenskapsmännen säger

Evolutionisten R. Moore förklarade i sin bok Man, Time, and Fossils (Människan, tiden och fossilen): ”Sedan 1950 har det vetenskapliga bevismaterialet ofrånkomligt pekat mot en enda slutsats: Människan har inte utvecklats vare sig under den tid eller på det sätt som Darwin och de moderna evolutionisterna ansett vara troligast.”

Andra evolutionister höll med om detta. År 1971 gav genetikprofessorn och evolutionisten G. L. Stebbins vid University of California uttryck åt deras allmänna uppfattning, när han sade: ”Varje redogörelse för människans evolution som skrivits före 1950 är redan föråldrad eller kommer snart att vara det.”

År 1972 hade evolutionisterna följaktligen kommit fram med nya förklaringar till människans ursprung. De hade övergett många av sina tidigare uppfattningar och var övertygade om att de nya förklaringarna var ”fakta”. Men dessa nyare tankar hade knappt hunnit bli accepterade förrän också de blev dragna i tvivelsmål. En sida av teorin rönte särskilt omild behandling på grund av det bevismaterial som kommit i dagen under senare delen av 1972.

Lägg märke till några av de många nyhetsmeddelanden som förekom i november det året: ”En stor del av redogörelsen för människans utveckling kommer att behöva revideras efter gårdagens upptäckter.” (London Times) ”De nuvarande teorierna om människans utveckling har bragts i oordning.” (The Guardian, England) ”Den nu godtagna teorin om människans utveckling kan lätt ruckas, därför att den är grundad enbart på några gamla kranier.” (New York Daily News) Och London Daily Mail förklarade att det senaste bevismaterialet ”kunde åstadkomma den största omvälvningen inom vetenskapen sedan Darwin sade att människan härstammar från aporna”.

Men alla dessa förklaringar härrör från en enda bevislinje, som kom i dagen i slutet av 1972. Det finns andra bevislinjer som är ännu viktigare. Tillsammans har dessa fått ett växande antal vetenskapsmän att ifrågasätta de förklaringar evolutionisterna kommer med.

I tidskriften The American Biology Teacher (Den amerikanske biologiläraren) hette det: ”Flera välkända vetenskapsmän ger uttryck åt sina åsikter, som varierar från bildad varsamhet till tvivel och vidare till direkt motstånd mot teorin.” Den engelska tidskriften New Scientist förklarade: ”Det visar sig vara särskilt svårt att förstå människans utveckling. ... Vi vet alltför litet om evolutionens mekanismer eller reglering, och vi har heller inte tillräckliga fossila vittnesbörd för att lyfta vårt teoretiserande ut ur fantasins värld.”

Den brittiska medicinska tidskriften On Call meddelade: ”Evolutionen kan inte stödjas med bevismaterial som är tillgängligt för den som studerar grundläggande biologi, ... och eftersom det är känt att framstående vetenskapsmän har förkastat den, är den vittutbredda sedvänjan att framställa den som ett faktum helt oförsvarlig.” Professor John Moore, forskare vid Michigan State University, sade: ”Den typiska evolutionistiska förklaringen är inte förnuftig med tanke på den kunskap vi nu äger.”

Vad andra forskare säger

Vetenskapsmän inom andra ämnesområden gör liknande uttalanden, sedan de undersökt bevismaterialet. Historikern Arnold Toynbee säger: ”Jag tycker inte att den darwinistiska utvecklingsteorin har erbjudit en faktisk redogörelse om ett alternativt sätt på vilket universum kan ha kommit till.”

Advokaten Norman Macbeth, som studerat vid Harvarduniversitetet, skrev om vad han kommit fram till efter flera år av noggrann och opartisk undersökning och publicerade detta i sin bok Darwin Retried (Darwin rannsakad på nytt), som utkom 1971. Bokens utgivare framhöll: ”Den framhåller att det är på sin plats att börja om från början och att det, med tanke på sakens nuvarande skede, kanske vore bättre med ingen teori alls än med den nu gängse teorin.”

Macbeth fann bevisen för evolutionsteorin vara så ohållbara att han förklarade, sedan han läst en typisk bok av en framstående evolutionist: ”Om jag skulle föra talan emot den mannen inför rätta, skulle jag kunna omkullkasta hans sak.” Sedan han läst ett nummer av tidskriften Awake! (Vakna!:s moderupplaga) som handlade om evolutionsläran, fann han å andra sidan att resonemanget där var fast grundat och vetenskapligt korrekt. Till följd av detta varnade han evolutionisterna för att framhärda i att säga att de som inte tror på evolutionsteorin är ”okunniga om det vetenskapliga bevismaterialet”. Macbeth, som inte är någon anhängare av skapelseberättelsen, framhöll vidare:

”När jag undersökte de enskilda delarna av den klassiska darwinismen, kom jag fram till att de allesammans var sorgligt murkna. ... Eftersom murknade delar aldrig kan åstadkomma en stabil helhet, måste hela teorin också vara murken. ...

Jag har heller ingenting emot förklaringar, om det är bra förklaringar. På evolutionens område är det tyvärr så att de flesta förklaringar inte är bra. I själva verket är de knappast kvalificerade som förklaringar över huvud taget; de är förslag, antydningar, luftslott, knappast värda att kallas hypoteser. ...

Detta är inte bara ordrytteri. Denna kategori av vetenskapsmän har handlat så att de har kommit i en mycket genant situation, med tanke på att sir Julian Huxley säger till TV-tittarna: ’Det första som måste framhållas om Darwins teori är att den inte längre är en teori, utan ett faktum’, under det att professor Mayr nästan samtidigt riktar sig till allvarligt syftande studenter med orden: ’Den grundläggande teorin är i många avseenden knappast mer än ett antagande.’

Sådana oerhört motstridiga uppfattningar mellan två av ledarna ... ger inte denna yrkesgrupp någon god ställning. Folk i allmänhet kan med rätta mena att man har gäckats med dem.”

En ordbok definierar ordet ”gäckas” såsom att ”handla oärligt”. Och fler och fler människor har kommit att anse att man handlat så, när det gäller de förklaringar man gett om evolutionen.