Kan evolutionsteorin möta våra dagars verkliga utmaningar?
MÄNNISKAN har aldrig ställts inför större utmaningar än dem hon står inför i vår tid. Den brittiske före detta redaktören Malcolm Muggeridge säger: ”Hela den västerländska civilisationen håller på att nå sitt slut. ... Hela den västerländska civilisationen sjunger på sista versen. Jag ser ett sammanbrott nalkas. Det sker nu.”
Sådana uppfordrande problem som brottslighet, sjukdom och fattigdom stirrar djärvt emot ”den västerländska civilisationen”, ja, emot hela mänskligheten. Kommer tron på evolutionsteorin att hjälpa människan att möta dessa problem? Kommer en sådan tro att hjälpa dig i ditt personliga liv?
Man skulle kunna förvänta det. Vi säger detta därför att evolutionsteorin blivit en integrerande del av praktiskt taget varje mänsklig strävan. Dess inflytande är med andra ord oerhört utbrett. Som det framhålls i verket The Wonders of Life on Earth (Livets under på jorden):
”Darwins mest inflytelserika verk var hans evolutionsteori. Den har revolutionerat de botaniska, biologiska och medicinska vetenskapsgrenarna. Den gav upphov åt nya idéer i studiet av religion och astronomi, av historia och psykologi. ... [Dessa tankar] som Darwin kom upp med har påverkat varje gren av vetenskapen.”
Men leder evolutionsteorin människorna ut ur deras träsk av uppfordrande problem? Eller har de vetenskapsgrenar som stöder evolutionsteorin vilselett människan i hennes ansträngningar? Begrunda ett exempel:
Åt vilket håll har mycken vetenskaplig uppmärksamhet riktats på senare år? Mot rymdprogrammet. Varför det? Man anför ofta ett antal olika orsaker, men tidskriften Science framhåller öppet:
”Sökandet efter kolhaltigt material på månytan är inte bara en ingående del i studiet av månens ursprung och historia, utan ett viktigt steg i vår förståelse av de första stadierna av kemisk evolution, som ledde fram till livets uppkomst.”
Ja, ett av de viktigaste skälen till att man har gett ut milliarder dollar är, som det indirekt medges, för att bevisa att evolutionsteorin är sann. Men man har inte funnit några vittnesbörd utanför jorden om att liv utvecklat sig.
Tänk på hur samma penningsumma kunde ha använts. Hans Gaffron vid Florida State University säger:
”Andra sätt att använda alla dessa milliarder skulle ha varit att eliminera de flesta slumområden i detta land. ... Ett program för en balanserad befolkning kunde ha kommit långt på väg, och därigenom skulle denna era av hänsynslös maktpolitik och ofattbart enfaldiga krig ha förts närmare sitt slut, till gagn för alla människor.”
Skulle man inte åtminstone ha kunnat minska problemen i samband med sjukdomar och hälsovård, om man hade koncentrerat sin uppmärksamhet på detta i stället för på ”ofattbart enfaldiga krig”? En före detta chef för Amerikas central för sjukdomsövervakning försäkrar att ”två eller tre år av rimlig stabilitet i de internationella relationerna skulle kunna medföra att man lyckades utplåna smittkopporna från denna planet”. Även om detta uttalande kan vara överdrivet, understryker det att människans resurser, som använts till att söka i rymden efter bevis för evolutionsteorin, kunde ha använts förståndigare.
En annan stor utmaning som världen står inför i våra dagar är inte av vetenskaplig natur, utan av moralisk karaktär. Den brittiske historikern Arnold Toynbee framhåller: ”Det är tragiskt att tänka på att vi har varit så framgångsrika på det teknologiska området, under det att listan över våra moraliska misslyckanden är nästan oändlig.” Evolutionsteorin har i själva verket bidragit till detta problem.
Ett exempel på detta finner vi på barnuppfostrans område. Många experter på detta område har avrått föräldrar från att tukta sina barn. Deras teori är baserad på evolutionsteorin. I boken Pre-School Education Today (Förskoleundervisning i dag) ifrågasätts denna vanliga åsikt, och det heter där:
”Närhelst lille Johnny gör någonting ’dåligt’, förklaras alltså beteendet genom att man framhåller att det bara är ett stadium som han genomgår. Och med hänvisning till [en evolutionists] liknelse om grodynglets svans — bakbenen utvecklas inte, om svansen skärs av — menar man att Johnnys icke önskade beteende inte får hindras, eljest kunde någon önskvärd framtida egenskap hindras att framträda.”
Men vad har blivit följden av att man passivt har accepterat ”Johnnys icke önskade beteende” såsom blott och bart ett ”stadium” som han genomgår? År 1971 hade antalet arresteringar av ungdomar i Förenta staterna ökat med mer än 50 procent jämfört med 1966 års siffra. Från Australien rapporteras att våldsbrott som begås av ungdomar i staten Victoria har ökat med mer än 187 procent sedan år 1960; antalet ungdomar ökade med endast 29,6 procent under samma period. De evolutionsinfluerade teorierna om barnuppfostran har inte frambringat någon god frukt i moraliskt avseende.
Evolutionsteorin har naturligtvis också bidragit till detta moraliska sammanbrott på andra sätt: Den har berövat människor tron på Gud och bibeln. Till följd av detta har många människor övergett bibelns moralnormer som förbjuder äktenskapsbrott och stöld. Men är inte detta vad man kunnat vänta sig? Är inte människan enligt evolutionsläran i verkligheten ett djur? Varför skall man då inte vänta sig att hon uppför sig som ett djur?
Detta skulle vara en logisk slutsats. Men evolutionisterna protesterar och säger: ”Nej! Människan är mer än ett djur.” Den berömde evolutionisten George Gaylord Simpson framhåller: ”Hon har viktiga kännetecken som skiljer sig från djurens. ... Det väsentliga i hennes unika karaktär ligger just i dessa kännetecken som hon inte delar med något annat djur. ... Människan är ett moraliskt djur.”
Vilket gäckande dilemma människans moraliska karaktär utgör för evolutionisten! Han säger att människan har utvecklats från djuren. Men ändå säger han samtidigt att människan har moraliska egenskaper som djuren inte har! Varifrån har människan fått dessa ”väsentliga kännetecken”? De måste komma någonstans ifrån. Som en känd evolutionist bekänner: ”Människan kan inte vara en moralisk Melkisedek ’utan släktledning’.”
När evolutionisten sir John Arthur Thomson för flera år sedan försökte lösa detta problem, medgav han: ”Alltför ofta, när det gäller sådant som har avseende på människan, förfaller evolutionisten till skapelsetro, när han försöker få fram själsförmögenheter ur ingenting.” Evolutionisterna ”slår knut på sig själva” för att undvika att få in Gud i bilden, när det gäller att förklara människans moraliska väsen. Författaren till African Genesis ger oss ett exempel på detta, när han talar om ”arternas bevarare”:
”Vem är han? Vi vet inte. Och vi kommer heller aldrig att få veta det. Han är närvarande, och det är allt. ... Hans närvaro intygas av allt som någonsin funnits och av allt som någonsin kommer att finnas. Man kan inte bestrida hans herravälde, och man kan inte lära känna hans identitet. Men det han sedan uråldrig tid varit mest angelägen om är ordning.”
Har inte ”arternas bevarare” och liknande vaga uttryck helt enkelt blivit ersättningar för ”Gud”? När evolutionisten vägrat att erkänna den Allsmäktiges hand bakom människans kroppsliga och moraliska konstitution, har han förgudat sin egen teori. Men denne evolutionistiske gud har gjort människan besviken, som vi har sett.
Evolutionsteorin har inte med framgång tagit itu med våra dagars verkliga utmaningar — varken de sociala, de tekniska eller de moraliska. I vissa fall har den i stället skapat problem eller förvärrat redan existerande problem. Men hur är det med bibeln — kan den med framgång hjälpa dig att möta våra dagars verkliga utmaningar?