Tusentals döpta varje vecka
JEHOVAS kristna vittnen inser att de måste predika för andra. De har tagit till hjärtat de ord Jesus Kristus uttalade: ”Gör lärjungar av människor av alla nationerna, döp dem i Faderns och Sonens och den heliga andens namn och lär dem att hålla allt som jag har befallt er.” — Matt. 28:19, 20, NW.
Under tjänsteåret 1973 (som löpte från den 1 september 1972 till den 31 augusti 1973) gjorde de just detta i 208 länder. Varje vecka ledde Jehovas vittnen mer än en million två hundra tusen bibelstudier med intresserade personer, och de fortsätter att göra det. Som ett resultat av att de ägnat mer än tjugofem millioner timmar åt detta arbete varje månad har tiotusentals andra människor fått hjälp att bli döpta lärjungar till Jesus Kristus och i sin tur bli i stånd att undervisa andra. Under tjänsteåret 1973 döptes i medeltal mer än 530 sådana nya lärjungar varje dag — omkring 3.700 varje vecka. Sammanlagt döptes under hela tjänsteåret 193.990 personer.
Modiga ansträngningar välsignade
Detta arbete med att göra lärjungar kräver ofta mod. Tänk till exempel på vad som hände i en by i sydöstra Nigeria i Afrika:
Jehovas vittnens arbete började röna motstånd. Fanatiker mördade en ”pionjär med särskilt uppdrag”, som ägnade omkring 150 timmar varje månad åt att hjälpa folk att förstå bibeln bättre. Den familj om tre vittnen, som denne ”pionjär” bodde hos, blev också dödad. Till sist fördes gärningsmännen inför rätta, och tolv personer avrättades.
När Jehovas vittnen fått vara med om sådana tragiska händelser i förbindelse med sitt arbete, skulle man kunna tro att de helst skulle vilja glömma den byn. Men det gjorde de inte. Ett ungt par av vittnena flyttade dit och började förkunna där, med verklig omsorg om människorna där i trakten. Snart ledde de bibelstudier i människors hem och ägnade dessutom tid åt att lära analfabeter läsa och skriva. Många människor i byn började ändra inställning. Det blev nödvändigt att börja leta efter en lokal som var stor nog att rymma dem som ville besöka bibliska möten.
Längre fram, vid en sammankomst under tjänsteåret 1973, framställde sig tjugo personer från den trakten för dop. Nu är det över sjuttio som besöker Jehovas vittnens möten och delar med sig av bibelns sanningar åt andra. De ser alla fram emot den tid då de fyra vittnen som mördades skall komma tillbaka i uppståndelsen.
Förändringar i deras levnadssätt
Dessa nyligen döpta vittnen och andra med dem har varit tvungna att göra förändringar i sina liv för att bringa dem i överensstämmelse med bibelns höga krav. Ofta har dessa förändringar gällt hela deras levnadssätt.
Tag som exempel en före detta polismästare i Dahomey i Afrika. Han var metodist men respekterade andra religioner, för hans far hade lärt honom att lyssna till var och en som kom i Guds namn. När Jehovas vittnen besökte honom, lyssnade han därför till vad de hade att säga och skaffade sig biblisk litteratur. Senare påbörjades ett bibelstudium.
Sedan han besökt många möten i Jehovas vittnens Rikets sal, beslöt han att han också skulle vilja ta del i att tala med andra om det han hade lärt sig. Men när man gjorde honom uppmärksam på det kristna kravet att bara ha en äktenskapspartner, blev han bedrövad. Vid ett tillfälle hade han haft sju hustrur, och fem bodde fortfarande hemma hos honom.
Man han ville behaga Gud och började därför vidta lagliga åtgärder för att bara ha en hustru. Eftersom han var lagligt gift med tre hustrur, behövde han skiljas från två av dem. Skilsmässa beviljas inte gärna i Dahomey, utom för äktenskapsbrott, giftmordsförsök eller långvarig söndring. Det såg alltså ut som om det skulle bli mycket svårt för honom att i rätten få laglig skilsmässa från de andra två hustrurna. Domaren som behandlade målet sade att det inte var möjligt att få skilsmässa på grundval av de skriftenliga skäl som lades fram. Men juryn fick ett fördelaktigt intryck av denne mans uppriktighet och av de fakta han anförde från bibeln. Han blev därför beviljad skilsmässa. Fastän han nu var skild från sina andra ”hustrur”, fortsatte han att sörja för dem och deras barn.
Också efter sitt dop som ett Jehovas vittne fick han röna mycket motstånd från släktingar på grund av sin vägran att följa sedvänjor inom stammen och familjen, vilka innebar tillbedjan av bilder och förfädersdyrkan. Han var genom arv familjekollektivets överhuvud och förväntades därför presidera vid alla religiösa ceremonier inom familjen. Utan honom kunde de religiösa riterna inte utföras. Men trots att många släktingar undvek hans sällskap och betraktade honom med avsky, var han orubblig.
Han gjorde förståndigt bruk av sin tid och undervisade sina trettiotvå barn i bibeln. Sju av dessa är nu döpta vittnen, och tjugotre av dem besöker församlingens möten. Hans enda lagliga hustru är också närvarande vid Jehovas vittnens möten och förkunnar tillsammans med honom bibelns budskap för andra.
Men det är inte bara polygami och bilddyrkan som människor har vänt ryggen åt, utan också andra sedvänjor som Guds ord fördömer.
En man från Salvador har till exempel följande erfarenhet att berätta:
”I hela mitt liv hade jag bara tänkt på mig själv. Från min tidigaste ungdom ägnade jag mig åt att njuta av livet och åt sång och musik. År 1920 var jag sångare i en marimbaorkester i Salvador som kallades ’Marimba Atlacatl’. När andra världskriget bröt ut var vi på turné i Europa. Eftersom Latinamerika understödde de allierade, fick vi senare sitta i ett koncentrationsläger vid den österrikiska gränsen i nästan två år.
Strax innan kriget slutade lyckades vi med andras hjälp ta oss till New York. Till sist begav jag mig tillbaka till Salvador för att fortsätta min musikaliska karriär och mitt omåttliga drickande.
På 1960-talet upptäckte jag att jag på grund av min dryckenskap hade förlorat inte bara min hälsa utan också min hustru. Allting började se mycket mörkt ut för mig. Men ungefär vid den tiden skulle det verkliga ljuset börja lysa. Min bror började studera bibeln med Jehovas vittnen och brukade tala med mig om det han fick lära sig.
Jag var för envis för att bry mig om honom. Men en dag fann jag att mina två yngsta döttrar studerade med en ung kvinna som sade att hon var ett Jehovas vittne. Jag tyckte inte om det, men jag tänkte att det var bättre att de studerade bibeln än att de var ute och sprang. Jag följde till och med med mina döttrar till Rikets sal ett par gånger, men jag blev inte intresserad. Det som verkligen oroade mig var att jag tyckte att jag varit en så dålig människa att jag aldrig skulle kunna få Guds förlåtelse. Jag hade ju faktiskt hela mitt liv varit upptagen med alla slags dåliga ting, ogenerat satt barn till världen i många delar av jorden och sedan övergett både mor och barn. Hade jag ens gett min egen familj i Salvador kärlek, hjälp och omsorg? Hur skulle Gud någonsin kunna förlåta mig?
Den unga dam som studerade med mina döttrar sade alltid att Jehova var en kärleksfull och förlåtande Gud. Jag beslöt därför att undersöka det hela närmare. Min hustru krävde nu vårdnaden om mina döttrar. Deras studium blev avbrutet, men jag var besluten att fortsätta att söka. Jag gick till Rikets sal och där gjordes anordningar för att någon skulle hjälpa mig i fortsättningen. Nu, efter nästan två års studium, är jag en ’ny gammal man’. Jag är över sjuttio år gammal, men ny som kristen, eftersom jag blev döpt som ett Jehovas vittne i juni 1973.”
Hög ålder inget hinder att byta religion
Andra, som inte har levat ett utsvävande liv, har ändå varit tvungna att få upp ögonen för de falska religiösa läror som de hållit fast vid i många år. Bland dessa finns män och kvinnor som nått hög ålder.
Ett typiskt fall var en pensionerad timmerman i Danmark. Han var över åttio år gammal och nöjd med sin religion.
För omkring två år sedan fick han besök av två Jehovas vittnen. Han bad dem gå, eftersom ”han hade sin kyrka”. Men när han hade stängt dörren och gått in i vardagsrummet igen, började han tänka att han kanske borde ha talat med de två unga damerna. Till deras förvåning kom han ut och bad dem stiga in. Det gjorde de och tog snabbt fram sina biblar och besvarade många frågor. De visade honom boken Sanningen som leder till evigt liv och ett bibelstudium sattes i gång. Kort därefter började han besöka alla Jehovas vittnens möten.
Tre månader senare gick han till socknens präst för att begära sitt utträde ur kyrkan. Prästen kunde helt enkelt inte förstå detta. ”Det är ert eget fel!” utropade den gamle mannen och talade om för prästen hur ofta han hade bett att man skulle anordna en bibelstudiekurs, så att kyrkomedlemmarna kunde få lära känna Skriften. Prästen svarade: ”Ingen skulle komma till något sådant.” Den gamle mannen svarade: ”Jag skulle ha kommit.” Då svarade prästen att man inte kan anordna ett bibelstudium för bara en person. ”Nej”, genmälde den gamle mannen, ”kyrkan gör det inte, men Jehovas vittnen gör det, och på tre månader har jag lärt mig mer ur bibeln än på alla de år jag har tillhört kyrkan. Därför tänker jag faktiskt gå ur kyrkan.”
Trots att mannen är åttiotre år gammal, besöker han alla Jehovas vittnens möten och tar del i att predika från hus till hus. Sedan sommaren 1973 har han troget tjänat som ett döpt vittne för Jehova.
Över hela jorden är Jehovas vittnen, vare sig de är unga eller gamla, ivrigt upptagna med att predika för andra. Deras flitiga arbete bekräftar uppfyllelsen av Jesu profetiska ord: ”Dessa goda nyheter om riket skall bli predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationerna; och därpå skall slutet komma.” (Matt. 24:14, NW) Ger du gensvar till det budskapet, så att du kan få överleva slutet på den nuvarande ogudaktiga tingens ordning och få del av de välsignelser som Gud har i beredskap åt dem som uppriktigt önskar tjäna honom?